Är det så svårt att bemöta folk på ett trevligt sätt??

Detta är något jag funderat på väldigt länge nu. 

Varför kan man inte ha ett trevligt bemötande till andra, oavsett om man känner dem eller inte?? Dessa funderingar har dykt upp för längesedan, och ju mer jag ser hur folk blir bemötta desto mer konfunderad och irriterad blir jag. 

Jag började faktiskt reflektera över detta mer när jag började åka buss regelbundet förra året till skolan. Nu tänker jag på det allt som oftast. 

För mig är det självklart att säga hej med ett leende till chauffören när jag kliver på bussen. och även i andra lägen, som till exempel i affären, oavsett om jag egentligen är trött, grinig eller liknande. För mig är det en människa som sitter där framför mig, och de förtjänar att bli bemötta så som jag själv vill bli bemött (visst kan även jag bli irriterad och sura till mot människan framför mig, men för det krävs det att det finns en anledning till det först, men utgår alltid med att vara trevligt). 

Men det är inte många som verkar tycka samma sak, absolut inte alla, men väldigt många. Kanske en av tjugo kan tänka sig att säga någonting i alla fall.

De som valt ett serviceyrke har inte valt bort känslorna. Att dagligen bli ignorerad, få sura blickar eller tråkigt bemötande måste tära hårt i längden. En kassörska kan inte rå för att kunden innan tar lång tid på sig. De kan inte hjälpa att det inte finns personal tillräckligt för att öppna en kassa till. Att i ett sånt läge få hårda, arga ord kastade i ansiktet hjälper inte. En busschaufför som alltid får buttra blickar, eller inte ens det, man går bara förbi, för att man är sur för att man ska till skola eller jobb, är det så trevligt? Denna gör bara sitt jobb, servar den som vill ta sig från punkt A till B. De kan inte hjälpa att bussbolagen egentligen är urkasst, det är inte dem som sätter tidtabellerna, sköter inte reseplanerare på nätet och så vidare. 

Förtjänar ingen av dem som jobbar med dessa och liknade yrken ett bemötande som gör deras dag lite trevligare?? 

Jag förstår att exempelvis busschaufförer ser sura och griniga ut, för det är ett trist bemötandet de får dagarna i ända. Att jag tar upp just dem mest är för att det är de som det syns tydligast på tycker jag. Det är så många som bara blippar sitt kort, utan att ens ge en blick åt människan som sitter bakom ratten, och bara går vidare och sätter sig. Är det så svårt att säga ett hej? 

Eftersom jag är som jag är så gör jag det varje gång jag kliver på bussen. Ett hej med ett leende. Och det är många chaufförer som lyser upp och glatt hejar tillbaka. När jag kliver av gör jag det oftast framtill, och säger då hejdå. Så gott som alltid blir blir det samma reaktion som när jag går på bussen, och dessutom brukar det komma ett " ha en trevlig dag". Vilket gör mig glad! 

Nu när jag pendlar från Landvetter så är det ofta man träffar på samma chaufförer, och dessa verkar numera känna igen en när man går på och hejar numera glatt på mig innan jag själv hinner heja. Vilket jag tycker är trevligt. Jag är inte förtjust i att åka buss, men att bli bemött så gör det hela bättre. 

Vad vill jag säga med detta??

Jo, att man kan ägna en tanke åt att det är en person som sitter där framför sig, att även denne har känslor och kan kunna behöva ett enkelt hej och ett leende. 

DET KOSTAR INTE NÅGOT ATT GE ETT LEENDE OCH SÄGA ETT HEJ!!!

Det kan glädja någon mer än vad du tror. Tänk på det. 

Det går i kors...

Jajemen, jag är så trött att jag inte vet riktigt vad. 

Vart ju ledig idag, och synd då att ta det lugnt, började med att jag och Gunilla åkte till Borås på tömkörningsclinic. Så roligt!! Grym clinic med Anders Eriksson. Mycket har jag hört innan, och sett, har vart på kurs innan för honom när jag jobbade på ridskolan. Väldigt mycket som är vettigt, typ allt, han är väldigt duktig, och jag delar hans syn på hästar och hästhantering. Även om jag vart med innan så skadar inte en repetition. Efter detta åkte jag med Gunilla till hennes som och hälsade på hans katter, supersöta!!

Hem sedan, fixade lite snabbt för att därefter däcka på soffan en kvart. 

Längre än så hann jag inte med för Christians syster med familj kom på middag. Det blev en trevlig kväll, lite tacos och snack. Och nu borde jag gå och lägga mig. Men har gått över i övertrötthetsstadiet, och kan inte komma till ro. Så får väl sitta här en lite stund och bara varva ner. 

Imorgon är det bara att ta nya tag. Har inte mer än en dag ledigt åt gången på bra länge. Jag kan lova att det känns. Men så länge jag har praktik så ska jag kämpa på, så får jag väl smälla i backen när jag ska tillbaka till skola. Låter väl inte optimalt, men att missa lite föreläsningar som jag kan läsa in hemma funkar ändå. Men praktiken vill jag bara inte missa. Så det så. 

On my way home

Nu har jag gjort första kvällspasset på praktiken, det har gått fint och jag har haft kul!!
Kan bara konstatera att jag trivs som fisken i vattnet!!
Får börja ta lite mer eget ansvar och får själv börja utföra lite olika saker på egen hand hos patienterna, som exempelvis ge medicin, ge subcutana injektioner.  Känns toppen!!
Nästa dag blir på söndag, ett kvällspass igen. Det är så att jag längtar!! Ett bra kvitto på att man trivs :)

Ledig dag

Undrar lite vart den tog vägen bara. Känns inte som jag vart ledig idag, jag är tröttare nu än vad jag var igår kväll. Och jag har ändå tagit det lugnt. 

Aja, börjar inte förrän 14.00 imorgon, så hoppas på att få vilat upp mig lite tills dess. 

Hade en träning ikväll, en urgullig tjej som lånade Minerva :) Det gick toppen!! Samtidigt red Ebba Descarada, och det gick kanonbra!! Hon verkade trivas med Ebba, och tvärtom. De skuttade över ett 40 centimeters hinder, det gillade Descarada!! Lite bus fick hon in med, en hopp-skutt-på-bakdelen-sparka-bakut-bus-och-upp-på bakdelen-igen. Det löste Ebba hur bra som helst, Och efter det skötte hon sig fint. 

Det är så kul med hästarna!! 

Nä, nu ska jag ladda om inför i morgon. Ha det fint!!

Bästa ridturen på väldigt, väldigt länge!!

Det är på två händer jag kan räkna de gånger jag ridit ut och allt bara gått sådär bra de senaste åren, allt känts avslappnat och det bara flutit på. 

Visst, innan Minerva blev skadad så hade vi flera fina uteritter, men det var oftast att det fanns något som inte kändes lugnt, den andra hästen (Kola) var ofta inte till ro. Med min gamle Jason var uteritter inte något nöje överhuvud taget, för att inte åka i backen när han hela tiden skyggade för saker, eller drog i galoppen, så satt man tillslut hela tiden på helspänn, vilket i slutändan blev en ond cirkel. Detta medförde att det tog lång tid att koppla av på Minervas rygg. Det är också en anledning till att turerna med henne som vart sådär perfekta dröjde. 

Nu efter att vi att igång hästarna har vi haft lite problem, mycket "vi-vill-vända-och-g- hem-och-ni-har-inget-att-säga-till-om", Descarada har fjantat runt, kastat sig ut i vägen och så vidare. 

Men idag. 

Nu kom den. Den där perfekta ridturen. Vi hade bestämt innan vi red vilken runda vi skulle ta, inte särskilt lång och bara skritt. Klättring stod ju på schemat, och tanken var muskelarbete.

Så blev det. Och rundan gick så bra,  inget fjantande, inget vinglande, inget stökande, inget störande runt om (ok, ett par älgloppor störde väl idag en del, men vi blev av med dom rätt snabbt), och båda hästarna bara var nöjda och traskade på, lika glada som vi. Minerva var avslappnad, jobbade på som bara den, och såg verkligen fin ut! Gunilla lät henne gå i lite skänkelvikning och samlade henne även korta stunder mer än vad som är gjort nu på länge. Descarada gick på som bara den, var helt övertalbar i början på turen när hon hade en tanke på att gå en annan väg än vi tänkt, gick stabilt framåt utan att vingla, sökte sig i form, fixade lite skänkelvikningar, vilket är underbart, för de har inte suttit innan, bara några enstaka steg, men nu gick och i skänkelvikning från ena sidan till andra på vägen!! Hon valde att följa mina tankar om vilken väg vi skulle ta, och allt bara gick hur bra som helst!! 

För första gången på länge kändes det helt tryggt att rida ut, och så otroligt roligt!!

Har vi dom bästa hästarna eller har vi?? ;) Helt underbara är dom!!

Första dagen avklarad

Det var inte så läskigt att vara på ortopeden, jag hade bara fått igång nerverna igår. 

Det var en rätt lugn dag, och den bestod mycket av introduktion och förberedelse inför kommande dagar. En hel del patientkontakt, men rätt lugnt där med, lite mjukstart. Men jag är övertygad om att jag kommer att ha en rolig och väldigt lärorik tid på ortopeden. Alla verkar trevliga och glada för sitt jobb. Bara det känns bra. Det är välordnat, det känns fräscht, och det känns som en trevlig miljö.

Spännande!!

Nu är jag trött, supertrött. Mycket korvstoppning idag ;) Var i stallet och fixade allt, men ingen ridning. Det tar vi imorgon, lite klättring står på schemat. Gött!

Nu står slappa och sedan säng näst på tur. Trööött...

Och nu kom nerverna...

Imorgon är det dag, första praktikdagen på ortopeden. 

Och det börjar kännas nervöst!! Jag kan säkert få minnet att funka vad det gäller de praktiska sakerna som att sätta nål, ta prover och blodtryck och sånt med lite övning, men det är ett helt nytt ställe, jag har aldrig satt min fot på Mölndals sjukhus, och alla nya människor och tja, allt. 

Ska sätta mig nu och kolla buss och spårvagnstider, samt se om jag hittar nån karta över huset. Om inte så löser det sig ändå, får följa skyltar. Börjar inte förrän nio, så jag har lite tid på mig, det är bra. Hittade en uppgift som tydligen skulle göras innan praktikstarten, så har tittat in på den nu, och kör den imorgon. Vet att jag inte är ensam om att ha missat den, man kan inte på något sätt anklaga institutionen att vara tydliga med vad som ska göras. Det löser sig nog. 

Aja, nu ska jag ladda inför imorgon, ha det fint!!

Ett år äldre idag då!

Japp, 32 år nu då.

Märker jag någon skillnad?? Nej, det kan jag inte påstå ;)

Hade lite kalas på dagen här, elvakaffe med fika, väldigt trevligt, härliga släkt!!

Så glad för mina presenter med, tack snälla alla!!

 

Firar resten av min födelsedag lugnt i soffan, och klurar på min nya dator. Christian har hjälpt mig installera lite grejer, och jag har lyckats själv med några :) Ska även föra över lite grejer från den gamla datorn till denna nya, innan jag blir nöjd. Ska nog gå fint att få till denna som jag vill ha den!! Med lite tålamod bara, för än är jag inte hemma i denna, lite svårt att fatta än, skyller på åldern, haha ;)

 

 

Speedad!!

Ojoj, denna dagen har gått galet fort, och mycket har hunnits med. 

Började med att baka och tvätta i morse. Fortsatte med en stunds fågelvaktande, sedan en stund ute med katterna. 

Fika hos mamma och pappa och hämtade min nya dator, och hur gärna jag än ville sätta mig och nörda loss med att lära mig den så hann jag inte med det.

Strök gardiner och vek ihop tvätten som hängde ute sedan innan.

Sedan stallet och red båda de grymmaste hästarna som finns. Började med Descarada som idag gick helt kanon!! Vi fick till två galopper, varav en var någorlunda i form, och jag måste säga att hennes galopp känns helt underbar!! En stund på mot slutet av passet bytte vi hästar, så jag fick känna på Minerva igen, och för första gången på 1 år och 3 månader fick jag trava på och jobba henne, och det var lika toppen som det var förra våren!! Så roligt, man blir bara glad av att vara hos hästarna, ny energi samlad!!

Så hemma igen vart det middag, och baka igen, småplock inför imorgon (kalas) och nu sitter jag här. Men den gamla datorn. Den nya ska invigas imorgon. 

Ska fortsätta där jag slutat imorgon, dammsuga och städa toaletten, göra i ordning allt fika och sånt där innan kl 11, för då är det kalasdags. dags att sova då kanske? Tja, jag tror det, så god natt!!

Getingmassaker

Aldrig i mitt liv har jag vart med om så många getingar på ett och samma ställe. Ilskna dessutom.

Urk. 

Vi har under en tid fått in getingar i huset, och jag har metodiskt stängt allt som går att stänga, fönster, ventiler och så vidare, men ändå tog de sig in. Hur då?? Genom små springor i taket tog de sig ner från vinden... Såg en dag att ett gäng getingar flög in i taknocken, och då kopplade jag.

Trodde det skulle ge sig. Men nejdå. Fler och fler kom in... Jag har inte så ont av att eventuellt bli stucken av en geting, men vill inte under några omständigheter att katterna ska få sig ett stick. 

Ringde försäkringsbolaget och de skickade ut det företaget de samarbetar med för att ta bort boet på vinden. Ingår i vår försäkring, kostar inget extra. Skönt.

Och idag kom det en kille, med full mundering och skulle ta sig an getingarna. Jag trodde inte det skulle vara så värst stort, och förväntade mig att det skulle gå fort. 

Jag hade fel. 

Hade inte vågat öppna upp till vinden innan, och det var smart. Det var ett enormt bo, plus ett mindre. Och mängder med getingar. Riktigt ilskna dessutom. Insektskillen hann inte ens fram till boet innan de anföll, och lyckades forcera getingdräkten och stack den stackaren fullständigt. Han fick rusa ut efter att ha fått sprayat insektsmedel, men gav sig inte, så efter att för säkerhets skull tagit allergimedicin (med så många stick, som dessutom tog i ansiktet till större delen, kan vem som helst, trots ingen allergi, reagera) så gav han sig upp på vinden igen. Fick ner en del av boet, fyllde en halv sopsäck, gigantiskt. Dock, efter att fått så många stick, valde han att inte gå upp och ta resten. Men hade fått spridit ut pulver och sprayat insektsmedel så de ska dö av i alla fall. Även Christians rum (vindsluckan finns där inne) vart igenbommat och sprayat med insektsmedel. 

Efter att insektskillen åkt var det min tur. Sanera huset på döda getingar... 

Dammsög överallt, de var utspridda lite varstans. Gick väl bra. Väntade med Christians rum till sist, för att vara säker på att sprayen fått verka. När jag öppnade dit var det som att kliva rakt in i en massaker. 

Halva golvet (överdriver inte detta) var täckt med getingar. Runt fönstret var det så gott som igenmurat med getingar. Döda som tur var. Men grymt äckligt i alla fall. 

Fick bort alla, tror jag i alla fall, men det tog en stund. Hoppas verkligen nu att de inte kommer tillbaka. 

För detta var äckligt. Och otäckt.

Men väldigt skönt att veta att de som var där nu inte är kvar. Hua, vill inte se så många getingar på ett och samma ställe igen!!

Ett bi tror jag allt, men har inga närmare bilder på en geting!