Reeejs!!

Äntligen!! Det släpper :)

Jag och Ebba red ut med hästarna idag, ingen lång sväng, men alldeles tillräckligt. Avslutade med 10 minuters arbete på volten med, så de har fått röra på sig ordentligt. 

Hur som helst, det blev lite trav och lite galopp i uppförsbackarna. Och det som vart innan, Descaradas studsande och tramsande, var som bortblåst!! Visst nåt sprattel gjorde hon, men det var inte så farligt. Ebba släppte efter lite för Minerva efter signal från mig så hon fick sträcka ut lite! Minerva blev helt överlycklig!! Och Descarada, Hon hängde på!!  Och för allra första gången har jag fått känna på att hon sträcker ut, utan att för den sakens skull flippa ur, helt underbart!! Nu var det inte nån lång sträcka det blev lite högre fart, Descarada talade tydligt om att hennes ork började sina, hon är ju inte van vid detta. Minerva har ju vart med förr, och verkade kunnat ha fortsatt en bra bit till ;) Så då fick det bli lugnt igen. Men det var en härlig start, snart orkar dom mycket mer!! Faktum är att de var knappt andfådda. Men lite lagom att börja kort, de är ju båda fortfarande under igångsättning. Sakta men säkert trappar vi upp ansträngningarna, och även om vi är långt från toppformen, så är vi en väldigt bra bit på vägen!! :)

Ångesten knackar på dörren...

Åh, jag vill inte lämna min praktikplats!! I fem veckor har jag vart där nu, och har bara en vecka kvar. Därefter tillbaka till skolan, med massa skrivuppgifter och skit... Tycker verkligen att det är skit, jag är en sådan som inte lär mig ett skvatt av att skriva om det vi ska göra, jag lär mig av att få träffa på allt i verkliga livet. Fått med mig massor från min praktik. Önskar att den vore längre... vill lära mig mer!!!

Har en uppgift som ska skrivas under praktiken med. Fattar den inte riktigt, och det verkar inte så många andra göra heller i klassen. Tjohej, vad kul. känns vansinnigt meningsfullt. Eller inte. Bara flummigt. Usch. 

Men jaja, jag får väl göra skräpet. Jag vill och ska ha min examen. Det är detta jag vill. Så det är bara att bita ihop i lite mer än ett och ett halvt åt till. Det är inte så lång tid. Det ska jag fixa. Så det så.

Säkerheten först. Eller??

Det tänker jag i alla fall. I alla lägen.

Och jag tänker verkligen på alla lägen, bilkörning, hästhantering, ja, i alla situationer. 

Just nu har jag hakat upp mig på att folk inte verkar fatta att vintern är i knutarna och försöker ta över, mörkret som faller, halkan som kommer.

Naturligtvis inte alla som verkar missat denna lilla detalj, men de som inte förstått det, det är de som blir farliga...

Och när det gäller just detta så är det inom två områden mina tankar snurrar just nu. Det ena, det gäller bilförare. Är det inte läge att kolla att alla lampor på bilarna funkar?? Om nu ena halvljuset inte funkar, tja, byt!! Och hur man nu kan missa att både det och parkeringsljuset inte funkar, det fattar jag inte. Det är många som kör runt så. Man vet nu inte i mörkret vad man möter när det är en enögd bil som man får framför sig, kunde lika gärna vara en moped, eller en motorcykel (jo, de är ute och kör än). I vissa situationer kan det bli väldigt farligt. Snart är halkan här, och det verkar vara svårt att fatta med. Det är så många som blir sååå överraskade när det är halt för första gången. Vad är det som är så svårt att förstå?? Och åter till ljusen på bilarna. Det finns de som envisas med att bara köra med dimljuset på. Varför?? Jag antar att det är snyggt. Är det praktiskt? Säkert? Eh, nej, det skulle i varje vall inte jag vilja påstå. I lördags fick vi möte med en bil med just den ljussättningen, och eftersom lamporna bara lyser längst ned, så ser man inte den helt lätt i motljus, när det är små backkrön som skymmer lamporna längst ner. Halvljuset har en funktion, när ska folk lära sig det??

Det andra området jag snöat in mig på är att det finns det som verkar tycka att det är onödigt att använda reflexer, vare sig de befinner sig till fots, på cykel eller till häst. Att använda reflexer kan vara skillnad på liv och död. Och då inte bara en liten simpel hängande gammal reflex i ett snöre, det räcker tyvärr inte till nu i dagens läge, när hastigheterna bara blir högre och högre. Och något många inte vet om är att reflexer är en färskvara, de håller inte hur länge som helst, man kan inte använda dem år ut och år in, de förlorar sin reflekterande funktion med tiden. Man ska ta till vana att kolla dem innan de börjar användas inför vintersäsongen. Att dessutom ge sig ut med reflexer som är smutsiga, exempelvis leriga benreflexer på häst, tja, då kan man inte räkna med att synas särskilt bra... Och att tro att bara benreflexer gör hela grejen, då är man fel ute. Man behöver mer än så. Jag föredrar att se ut som en gulglittrande julgran när jag ger mig ut, vare sig det är till häst eller bara mig själv. Jag vill bli sedd, jag är rädd om livet, och önskar att fler skulle tänka likadant...

Sådär, nu fick jag ur mig lite bitterhet, känns bra. Hoppas verkligen att ni där ute är rädda om er och tänker er för i alla lägen nu när det mörknar ute, lampor och reflexer, det är grejer det!!

Redigt omskakad

Descarada har lite hyss för sig när vi rider ut. 

Gårdagens tur bestod som jag skrev om igår av så gott som bara ett evigt taktande, förutom i traven och galoppen då ;) Traven var väl inte mycket att komma med heller, för hon gick hellre upp i galopp. Och i den var det bockningar för hela slanten... Riktigt busig!! Jag är väldigt glad över att hon inte kör några megabockningar (än i alla fall), i dessa kan jag hålla mig kvar. Gick nerför de sista backarna, Descarada var genomsvettig och det kändes bra att hon fick röra sig i skritt, vilket hon envisas med att inte göra när jag sitter på, då är det full fart...

Att sitta på en häst som konstant studsar upp och ner, tja, man blir omskakad på ett väldigt annorlunda sätt ;)

Dagens uteritt fick bli en längre runda, vi kallar den tjärnen-rundan, jättehärlig väg där man mycket sälla stöter på bilar på en stor del av vägen. 

Idag var jag övertygad om att Descarada skulle vara mer sansad, något trött och att det skulle bli lite mindre omskakning av ryttaren ;) Men så fel jag hade... Visst den första biten, kort bit, gick hon på i skritt och var precis lagom. Men sedan så ;) Takta, takta, taktaaaaa... Men hon kunde hålla traven bättre idag utan att slå över i galopp. Men i galoppen... hej och hå... Först vart hon över hela vägen, sneddade fram och tillbaka, trängde Gunilla och Minerva, och när de sedan gick om (kändes säkrare så, att ha en kontrollerad häst framför) blev hon skitsur och la av värsta bakutsparken! Men lite mer galopp fick vi, och efter den kom alla branta nedförsbackar och jag valde att göra som igår, hoppa av och gå med henne, Inte helt trevligt att sitta på någon som ska takta i nedförsbackar. Däremot när vi kommit tillbaka till stallet valde jag att sitta upp igen och skritta två varv på volten, för att avsluta det bra, och hon höll sig så fin där. Kändes bra att göra så. 

Det vi har fått inse med är att vi får ge vika för Descaradas gigantiska björnpäls som hon redan satt, det behövs inte mer än några hundra meter innan hon är svettig. Dyngsur efter dagens tur med. Det får bli klippning. Hon torkar aldrig och i länga loppet vinner vi inte på att ha pälsen kvar. Egentligen är jag emot att klippa om de inte är i hög träning, men i vissa fall får man väl göra det ändå, för att ha en blöt kall häst som inte torkar på vintern är inte nåt att föredra. Så nu är det bara att vänja damen lite sakta vid klippmaskinen, sen ryker pälsen ;) Blir ingen helklippning, men hals och ner mot mage blir det i alla fall. Blir lagom :)

Älskade Bushästen!!

Heeelg!!

Igår vart vi på kalas hela kvällen, hemma sent och orkade inte öppna datorn. Idag orkar jag inte heller, är sååå trött.
Vart hos hästarna i förmiddags, vi red ut, så härligt!! Men omskakande, Descarada taktade konstant, inte ett enda skrittsteg fick vi till. Båda hon och jag var helt slut när vi kom tillbaka ;)
Ska ta en rejäl sovmorgon imorgon, och tror faktiskt att jag ska gå och lägga mig strax. Kanske orkar jag läsa lite till en uppgift som ska göras i veckan innan jag somnar. Hoppas det.
Så jag säger godnatt nu, och en fortsatt trevlig helg till alla!!

Blir så trött

Eller snarare så borde det stå är så trött.  För det är jag men blir så trött på mitt knä. Eller snarare ledsen och nedstämd.  Det är längesedan nu jag kände av det mer än den vanliga värken som gör sig påmind vid knäböj, när jag sitter på huk, eller suttut med benet böjt länge.
Men idag så.
Det illvärker varje gång jag ska räta ut det, somvanligt inte när jag belastar det, med vid böjningar. Att växla bilen när jag åkte hem idag var väl lite skitjobbigt om msn kan uttrycka sig så.
Men men, får väl bita ihop och hoppas på att det ger sig snart. Vill inte ha det så som det var innan igen.  Vill inte. Vägrar.

Sen kväll hos veterinären

Ikväll blev det en tur till Gustaf och hans veterinärpraktik för Pontus, mamma och mig.
Hans hälta började visa sig igår igen, och det envetna såret vill inte läka som suttit på hans framknä ett bra tag som ändå fått behandling. 
Så en ny koll var oundvikligt.
Det bestämdes att såret skulle avlägsnas kirurgiskt så att nya färska sårkanter kunde sys emot varandra. Sagt och gjort, ingen ide att vänta. Så det gjordes med en gång ikväll, efter stängning på kliniken. Jag, nyfiken som jag är  stof naturligtvis med näsan mitt i allt, mamma fick vara med och hålla benet på en sovande Pontus medans Gustaf skar bort och sydde ihop. Det blev jättefint.
Det känns bra att det är gjort.
Och jag säger det igen, jag är så glad att vi känner Gustaf som faktiskt är den grymmadte veterinären jag träffat på, och som ställer upp i alla lägen!! Tack!!

Ute på tur

Det blev en vända uppåt vägarna med hästarna ikväll, och vi höll oss inte bara till skritt som vi först tänkt. Vi la in en del trav och även galopp :) Härligt!! 

Det som dock märktes var att Descarada var trött i kroppen. Igår fick hon ju ett ganska ordentligt arbetspass, det första sedan kiropraktorbehandlingen. Hon har ju inte vilat direkt, det har vart mycket promenader, och innan behandlingen var det inte bara det, Ebba red henne med, och hoppade. Så imorgon ska hon få vila. Jag fick annat som måste göras imorgon, så Ebba och Anna fixar stallet (tack, ni är bäst!!) och Ebba rider Minerva. Så tar jag in när jag är hemma igen. Ibland blir det inte som man tänkt!! Men det ordnar sig ändå!!

Rak och rakare

Red Descarada idag, första gången sedan både jag och hon fick kiropraktorbehandling. 

Vilken grym skillnad!! 

Hon var så otroligt mjuk och kändes riktigt rak i kroppen. Hängandet i vänster tygel finns inte kvar, och att gå som en banan böjd åt höger var inte märkbart!!

Behöver jag säga att Mia och Daniel Kleen är dom bästa när man vill hjälpa både sig själv och hästen till ett rakare liv?? Jag är så glad för dom!!

Hur som helst, idag bestod ridpasset av arbete på volten, mycket skritt med flytt undan för skänkel och trav, med massor av tempoväxlingar. Descarada höll en mycket stabilare form än innan, och hon var så mjuk!! Grymt kul att rida denna härliga häst :)

I morgon blir det en skrittur med klättring, ryggarbete står allt på schemat!!

Ledig kväll

Efter att ha praktiserat idag så har jag vart stall-ledig ikväll. Det var vila för Descarada, och det blev så även för mig, väldigt välbehövligt. Men imorgon ska jag dit, tror det blir ridning :) 

Efter jag kom hem gick jag istället ut och rensade två rabatter, så härlig avkoppling. Lite höstrens i trädgården, lite vemodigt, men ändå så att man ser fram emot hur det kommer att växa fram nästa år, förhoppningsvis större och starkare än i år :) Det mesta är ju trots allt rätt nyplanterat än. Har massor kvar att göra, men jag gillar det, det är inte bara rens i trädgården, utan även i min skalle under tiden jag gör det. Älskar att göra fint, och fundera på om något ska ändras på till nästa år. 

Nu sitter jag och myser i soffan med Beata i knät. Skulle egentligen tagit tag i lite skoluppgifter, men kan inte koncentrera mig, är så trött. Så ska ta och gå och lägga mig strax. Helt klart välbehövligt!!

Fina rörelser har hon allt, vackra Descarada!!