Måste...

Gah, vad det är tråkigt att skriva uppsats!!! 

Måste ta tag i det, imorgon fm ska det bli av, då ska det som ska printas ner bli till text. Måste. Som tur är jobbar vi i grupp, så jag är inte ensam om detta i alla fall. Gillar inte att arbeta i grupp egentligen, man kan inte alltid vara överens, men det går rätt bra i vår grupp. Vi gör lite var, så det känns bra. På måndag ska en del av uppsatsen vara klar, och vi har inte mycket kvar på den. Jag ska ha in lite olika begrepp i texten, lite småklurigt, men det ska gå. Bör inte ta så vansinnigt lång tid. Vill bli klar och ta helg ;) Kunde gjort det idag men fick inte tummen ur, haha ;) Hur som helst, lite disciplin, så ska detta vara i hamn!!

Ögon stora som tefat.

Jepp, om man får se något som är väääldigt konstigt så kan ögonen växa till i alla fall dubbel storlek. Fick se sådana ögon på Descarada idag ;)

Vi valde att ta en promenad med hästarna idag, och med facit i hand var det ett bra val. Vi paltade på oss en massa reflexer och varsin lampa och gick ut i halvmörkret. 

Vi gick förbi golfklubben och en bit på en grusväg därborta. Det första som dök upp var bakom oss, en människa på rullskidor, som var hygglig att nog att vända istället för att staka förbi oss. När vi kommit en bit var jaktfolket ute med en av sina hundar, utanför en lada. Bra miljöträning, hästarna tyckte det var lite läskigt, med skötte sig bra. Vi detta laget var det nästan helt mörkt. När vi var ute på asfaltsvägen kom rullskideåkaren igen... Han saktade ner och tog det lugnt med stavarna. Descarada tyckte detta var en overkligt skum figur, och ögonen började växa på henne... Rullskidorna fortsatte att åka förbi och när den var jämsides var hennes ögon stora som klot! Inte sett så mycket ögonvitor på en häst nån gång tror jag ;) Men hon var jätteduktig!! Hon stod kvar och rörde sig knappt. När den var förbi vart hon som vanligt igen. Nu kom skidorna tillbaka, och då valde vi att vända hästarna mot, och nu var det inte det minsta läskigt. Tycker att båda hästarna är fantastiska, de flesta andra hästar hade inte stått kvar när något kommer i mörkret klickandes, med rulljud mot asfalten, "flytandes" på vägen förbi. Men som sagt, det var väldigt skönt att inte sitta på idag ;)

En tickande bomb

Dagens stund på Descaradas rygg var långt ifrån lika lugn och trygg som igår ;) 

Vi red ut, en runda på 40 minuter ca. Vi valde bort skrittklättringen då de kändes som att de faktiskt behövde röra sig mer. Och ja, det behövde dom. När vi började trava så dröjde det inte länge innan första explosionen, det är mycket vatten ute nu och en översvämmad bäck var triggern för detta. Descarada flög rakt upp i luften, drog ett bocksprång, sedan rakt upp igen med en bakutspark som avslut. Hon hade nog kunnat fortsätta med en snygg serie av detta om jag inte hade rutit åt henne så hon kom ur sin trans... Jisses vilken åktur jag höll på att få!! Tokiga häst!!

Sedan när vi fortsatte trava så räckte det med minsta lilla innan bakutsparkarna var på sin plats. Hon föll in i galopp en kort bit som var ganska lugn, då lät jag henne hållas. Nästa travomgång så kunde jag inte ens rida lätt, för varje gång jag lättade ur sadeln kom bakutsparkarna. Så det var bara till att sitta ner, bra jobb för magen kan jag lova ;) 

Behöver jag säga att det var en laddad ridtur?? Minerva var lika taggig hon ;) Det är tur att de lyssnar så bra på oss trots allt, tokhästarna!!

När man får DEN känslan!!

Detta är det man strävar efter när man rider, i alla fall jag .

När man får den perfekta känslan, att allt bara flyter på och det bara känns toppen att rida.

Så kändes det idag!! 

Ett egentligen ganska så enkelt pass på volten där jag först tänkt lägga vikten vid skrittarbete och halter blev till ett pass med fokus på övergångar mellan skritt och trav, stabiliteten i formen i dessa, halter och ha henne mellan skänklarna på voltspåret. Mot slutet la jag även in åttvolter.

Descarada har ju ingen större erfarenhet, och har inte kunnat mycket, men det börjar bit för bit falla på plats. Höger och vänster varv kändes idag mycket jämnare, det blev till och med svårare att rida hanne i vänster varv än höger, som annars är hennes svåra varv, det har vi jobbat länge på!! Övergångarna börjar nu bli något mindre teleskopliknande, huvudet har innan vart som en giraff rakt upp i luften oavsett om det vart från skritt till trav eller tvärtom. Idag började det släppa och hon gick kvar rätt så bra :) In i halterna flaxar hon fortfarande iväg, men hon gör dem ändå i mycket mer balans nu än innan. Testade trav direkt från halt och oj vad hon tyckte det var kul och oj vad hon startade med bakdelen!! Att sedan göra åttvolter vart väldigt kul med tyckte hon, nu när vi var i mycket mer balans med varandra, och hon börjar bli lite mer liksidig. Hon lärde sig väldigt fort vad det gick ut på och svängde själv när det var dags för varvbyte, det blev lite för bra, fick avsluta den övningen, haha ;) Hur som helst, de 50 minuterna på Descaradas rygg ikväll var helt toppen!! Allt kändes som att det satt, och nästa steg går att påbörja. Underbart!! Imorgon blir det en vända med klättring, ska bli skönt att komma ut lite igen, nu när älgjakten lugnat ner sig :) 

Förvånad?? Jajemen!!

Återigen förvånar Descarada, denna lilla häst som i princip inte vart med om någonting, förutom en taskig ridning och en hantering som inte vart mycket att hänga i granen, mest har hon stått på lösdrift i sju år efter att hon kommit till Sverige som treåring. 

Hur som helst, fröken har med årets vinterpäls börjat se ut som en luddboll, och möjligheterna att få henne torr vid regn, eller om hon svettats vart i det närmsta noll. En hel evighet har det tagit, och hon vart kall under tiden hon torkat. Hon har själv verkat ha tyckt att det kliat med all päls, skulle väl kunna tro att det är att jämföra med en yllemössa som aldrig tas av ;) 

Idag gav vi vika för isbjörnspälsen och plockade fram klippmaskinen.

Och med tanke på hennes bakgrund hade vi lite oroliga tankar på hur detta skulle gå... Vi väntade oss en steppande häst som vi skulle få fjäska för, att vi skulle behöva muta när vi skulle komma nära öronen och så vidare.

Men icke!! 

Snacka om att hon förvånade oss, hästen står som ett ljus, bara njuter och låter oss klippa precis som vi vill, jag höll upp frambenen så det kunde klippas där, huden är så veckig där, svårt annars. Uppe vid öronen vart det inte nåt problem, mer än att hon försökte få öronen i maskinen för den kunde ju klia gott där ju (hon älskar att bli kliad i öronen ;) ), och på resten där vi klippte henne så bara njöt hon, hon tyckte det kliade underbart gott, och de stunder vi gav maskinen en paus för att svalna lite vart hon på oss konstant som tyckte vi skulle fortsätta ;) Hon vart den mest lättklippta hästen jag träffat på!!

Nu valde vi att bara klippa halsen, bogen och strax bakom frambenen, vi tyckte inte det behövdes mer. På ryggen svettas hon ju inte och skulle hon göra det vid bakbenen så har hon ändå ett luftigt skydd av täcket hon har på sig ändå. Men hade hon själv fått bestämma så skulle hon nog velat bli klippt överallt, för hon tyckte det var sååå skönt ;)

En nyklippt Descarada, det syns inte så mycket på bilderna, men det är rätt stor skillnad ;)

Jag skulle vilja tala om en sak.

Det är november. November infinner sig på vinterhalvåret. På vinterhalvåret kommer kylan. Kylan kan luras. Luras på så vis att det kan vara varmt i luften med ändå halt på vägen. 

Jag blir lika förvånad i år som alla andra år över alla de som blir alldeles överraskade att det blivit vintertid i år igen. 

Än har inte den riktiga kylan kommit, utan lite nattfrost kombinerat med regn. Vilket är den värsta kombinationen. I alla fall för dem som inte kunnat se sambandet mellan vintertid-regn-nattfrost. 

Igår morse var det flertalet som inte kopplade ihop vad dessa tre kan innebära. 

Jag började sent igår, 10, så jag behövde inte gå upp förrän vid kvart i åtta (rätt gött). När jag kommit upp tittar jag ut genom köksfönstret och då har en bil precis åkt av vägen. Allt verkade lugnt, en som stannade och jag gick inte ut. Förrförra året var det tolv avåkningar på denna vägen utanför oss, på en ungefärlig sträcka på 500 meter, på en tidsperiod av två veckor. Förra året verkade folk kommit ihåg att det var halt under vintern, bara nån enstaka avåkning totalt här. I år, vet i sjutton, det har ju inte gått så lång tid än, men har redan sett några avåkningar. 

Nu är väl långt ifrån alla avåkningar orsakade av för snabb körning, fortfarande sommardäck på och glömska om att det kan vara halt ute efter en frostnatt, många är rena skära olyckshändelser som man inte kan göra något åt. 

Men det är läge att tänka på att inte ge sig ut med sommardäck, att ta det lugnt med hastigheten, att anpassa hastigheten efter vägens skick, att koppla att det kan vara halt på vägarna vid denna årstiden. 

Ta det lugnt i trafiken, var rädda om er, och era medtrafikanter, för det är inte alltid att det bara drabbar en själv om det händer nåt!! 

Men hur söta får man vara??

Idag var jag och hälsade på Anna och djuren. 

Penny fick ju för 8 veckor sedan sina underbara bebisar, som nu är två riktiga busfrön!! Man blir ju alldeles kattungesjuk, jag ville inte åka hem, och när det var dags ville jag bara ta med mig dom hem ;) Sååå goa!! Två riktiga sötnäsor :)

Här är dom, Lille John och Julius!! Visst är dom helt underbara!!

Katterna har fått skrämselhicka...

Ja jösses, vad ska man säga?? 

Nu är mina små godingar igång igen ;)

Minsta lilla och de far iväg som om de hade haft eld i röven. 

Knackar det på dörren drar de iväg och tokmorrar. Knakar det till i huset drar de iväg och tokmorrar. Sjunger jag drar de iväg och tokmorrar. Ringer larmet på min mobil drar de iväg och tokmorrar. Tja minsta lilla och de morrar som värsta vakthundarna och ser ut som att de har sett ett spöke. Beata går runt och småsmyger och är på gränsen till att se ut som en flaskborste för jämnan. 

Med detta är det bara till att konstatera att de är inne i sin skrämselperiod, den kommer emellanåt, och varför de hamnar i den det vet i sjutton... De bara hamnar i en sån. Och lika fort som de hamnar i en sån kommer de ur den, och då precis som att inget hänt. Kanske är nåt spöke? Verkar ju som att vi kan ha ett sånt här emellanåt ;) 

Haha, de är så roliga, mina älskade katter!!

Smält gårdagen.

Inte till hundra, men det känns bättre idag. 

Tentan går ju göra om, och då kommer den att sitta, för den var egentligen inte svår.

Åkte en vända till Ullared idag, tänkte shoppa loss för mina presentkort ordentligt, men gjorde bara åt hälften, så jag kan ta en vända till :) Nice :)

Behövde bryta vardagen helt, och det var skönt att komma iväg lite, få lite andra intryck. Liselott hängde med, gött med sällskap :)

Var och pysslade med hästarna ikväll, Svennis fick busa av sig på volten och sedan fick han lite massage på framdelen. Minerva och Descarada fick varsin stund i stallgången med borst och gos, och Descarada fick testa sitt nya vintertäcke jag köpte till henne idag, satt bra! Det ska invigas sen när det blir lite kallare, efter att hon blivit klippt, just nu liknar hon mest en isbjörn, helt omöjlig att få torr om hon svettats. Eller blivit blöt. Härligt med denna stunden hos hästarna, man får rensa huvudet på ett underbart sätt. Djur är bästa medicinen mot ett snurrigt huvud!!

Imorgon kör vi igen, obligatoriskt seminarium. Känns som det bara är sådana just nu. Hoppas det blir nåt intressant!!

Jag är så besviken på mig själv...

Tentan idag... gick inte bra.

Varför? För jag får fullständiga blackouter när jag sitter på en tenta. 

Vi pluggade riktigt bra, både igår och idag jag och Liselott, och för en gångs skull kändes det klockrent, denna kommer jag klara! Fattade grejen med vätskebalansräkning och allt som hör till detta, och ja, trodde nästan att tentan, den kan jag nog få full pott på!! 

Men nej.

Motgången började när vi kom till salen och vi alla bad om miniräknare, för det skulle vi få ha (jag funkar inte bra med huvudräkning, speciellt inte när det gäller högre tal med gånger, delat med och så vidare...), men nädå, det fanns inte till alla. Liselott var grymt snäll och gav mig sin, hon är en fena på matte, och då kändes det lite lättare igen, Och tentavakterna hade inte så mycket annat sätt än att vi skulle behöva dela på miniräknarna, så när nån räckte upp armen skulle man skicka om man för tillfället inte använde den. Ok, det är inte optimalt (skräp rent ut sagt), men kan funka. Började med första uppgiften och räknade lite, grannen räckte upp handen och jag behövde ändå anteckna och fundera lite så jag skickade räknaren. Inte bra, för den fick jag inte tillbaka sen, trots att jag vevade med armen. Ungefär här blir det kaos i mitt huvud, och jag försöker räkna på papper istället, med lika kaosartade resultat som hysterin i mitt huvud. Lämnade den uppgiften och gick på andra. Men då vart jag så stressad att jag inte fick ihop texten. Fick ta en paus. Ville bara börja grina. Efter en stund så fick jag texten till att bli begriplig igen och jag tror att jag löste resterande uppgifter hyfsat bra. Dessa var uppgifter jag var rätt stensäker på egentligen, men ju fler gånger jag läste en fråga desto fler tolkningar fick jag till på den och kunde rada upp hundra svar typ.

Äntligen fick tentavakterna fatt på ytterligare miniräknare och jag fick en jag med. 

Så tog itu första uppgiften igen, en a och en b fråga. Fick jag ihop det?? När, alla siffror blev till grekiska i mina ögon. Och den långa texten läste jag flera gånger och hittade nya saker som jag inte sett gången innan jag läste den. Fick verkligen inte ihop det. Kladdade ner nåt rörigt på svarspappret, ändrade det fem-sex gånger och tillslut orkade jag inte ändra mer, hade inga fler alternativ. Nu kan jag bara hoppas på att ha tur att ha valt det rätta alternativet.

Men hur som helst, jag är jättebesviken på mig själv. På nästan varje tenta blir det såhär. Nu var det miniräknaren som fick huvudet att gå i spinn, egentligen var detta en enkel tenta. Jag är trött på det, varför kan jag inte bara läsa en fråga och se vad det står och svara rätt om jag nu vet svaret?? Verkar tydligen inte vara nåt som går, min hjärna vill inte göra som jag vill. Det är surt. Och otroligt trist, ledsamt och irriterande. Jag vet att jag inte är såhär kass som resultatet på tentorna visar, man jag vet inte hur jag ska få till det. Orkar snart inte göra omtenta flera gånger på alla tentor jag gör. För jag vet ju egentligen. Det ska bara ner i ord på papper. Varför ska det vara så förbannat svårt när jag faktiskt vet svaret?? Blir less på detta. Och besviken. På mig själv.