Där satt den!!

Igår kväll skrev jag ju en tenta i vätskebalans, och nu jäklar, den klarar jag!! Känslan är på topp för att jag ska göra det, och hoppas nu naturligtvis att jag faktiskt gjorde det också. Kommer att bli omåttligt sur om jag nu inte skulle klara den...

Nu är det bara en hemtenta kvar innan jul, den ska göras på onsdag och torsdag. Det låter kanske inte så blodigt, men, det är det. Vi ska göra allt från grunden, ett patientfall med omvårdnadsdiagnoser och massa annat utifrån ett slumpmässigt tilldelat symtom, och allt ska vara förankrat i referenser. Den kommer att ta två dagar att göra, och de som har gjort den innan säger att tiden är knapp och den är jättesvår... Men men, det ska väl gå, får väl göra om den som de flesta andra tentor jag gör...

Hoppas nu på att den släpande tentan i termin två inte ska sätta käppar i hjulet för att få fortsätta nästa termin, har ju inte klarat den ännu, ska göra den den 10:e januari igen, men eftersom jag inte är hundra godkänd i termin två på grund av den, så är jag spärrad från kommande termin. Inte roligt, vill fortsätta, och har ansökt om dispens för att få fortsätta, håll tummarna på att den går igenom!! Vill verkligen inte behöva ta ett studieuppehåll på grund av detta... 

Jaja, vi får se, och hoppas på det bästa. 

Nu ska jag i alla fall ta lördagsledigt, katterna har kommit till ro, och det är lugnt i huset, Christian kollar på fotboll och jag på Harry Potter. Jag är trött, och ska verkligen slappa resten av kvällen... 

Trevlig helg på er!!

Och när man tror att det är över...

Idag blev det dags för en vända till veterinären för Beata. 

Tidigt i morse när Beata kom och la sig jämte mig så fick jag känslan av att det var något som inte stämde. Men eftersom jag är grymmast på att inbilla mig, så tänkte jag, att nä, klockan är halv sex, lugna ner dig... Men vid halv åtta kvarstod känslan, något stämde inte, hon kändes inte som vanligt, spann inte utan bara låg under täcket jämte mig och kurade. Lyfte på tacket och såg att hon lämnat fläckar på mitt lakan, flytningar. Det tog inte många minuter tills jag satt i telefon med Gustaf, och ja, det var väl inget annat att snacka om än att hon fått urinvägsinfektion. Fick en tid vid elva hos honom, var där då och hon blev beordrad till att äta antibiotika i 10 dagar. Den löste jag ut på vägen hem, mamma var snäll och körde, så hon väntade i bilen med Beata medans jag var på apoteket. 

Sedan var det dags för min största fasa, att släppa ihop katterna hemma igen. Det skulle behövas så lite för att de skulle börja slåss igen, de höll ju på i hela 8 dagar, och slutade för exakt en vecka sedan nu, och jag var livrädd för att det skulle börja om på ruta ett efter att Beata vart iväg. 

Men det gick bra. De har inte haft en antydan till att bli sura på varandra, istället blev Beata mottagen med en tvätt av Doris, och sedan vi kom hem har de legat och myst i sin bädd alla tre, med några korta pauser därifrån för att äta och gå på toa. Gav Beata första dosen antibiotika när vi kom hem med, hon var jätteduktigt och tog den nästan själv.

Behöver jag säga att jag är såå glad för detta?? :)

Dock så rann det över lite i min skalle efter allt som varit, fick en väldans huvudvärk, men kunde inte vara still, så under eftermiddagen har jag bakat fem kakor. Så var så gott som hela julbaket avklarat ;) 

Nu ska jag hålla tummarna på att Beatas infektion ger sig fort, och att inget annat tillstöter hos någon av dem, vi verkar ha lite otur, men nu räcker det. Eller hur!?

Finaste Beata, krya på dig ordentligt!!

Minnet sviker...

Ja, jösses. Idag har minnet inte vart på min sida i alla fall. 

Fixade stallet i morse, och hälsade på Susanne och hönorna och tupparna en sväng på vägen hem, de växer så det knakar! Våran Sigge (japp, en av tupparna ska få flytta till oss när vi har det klart här hemma för ett hönsgäng) har vuxit ordentligt, snäll är han och lätt att plocka upp och mysa med.

Hemma igen gjorde jag mig redo för att åka och handla, och släppa ut Pontus på vägen. Får gjort det, hem igen, igång med en maskin tvätt, äter lite (skulle fått med mig inte mat från mamma, men den glömde jag, så fick fixa egen, hua, det är inte roligt att laga mat!!). Börjar blanda ingredienser till brödet jag ska baka, och tja, då fattas det bikarbonat, för det glömde jag köpa. Jaja, bara iväg och köpa det då, och gräddfil till pepparkakorna som ska bakas imorgon. För det hade jag gömt med. Ut från affären, sätter mig i bilen och inser att jag glömt gräddfilen. In igen... Tre gånger på samma dag i affären är två för mycket. Suck. 

Fick i alla fall bakat brödet, och än så länge har jag inte glömt nåt mer. Tror jag inte. Pluggat har jag gjort, brödet står på avsvalning, och tvätten är hängd. Mer tror jag inte det var jag skulle göra. 

Visserligen har jag hela dagen glömt vilken dag det är, vart fullt övertygad om att det är torsdag, men efter att ha funderat lite på det nu ikväll har jag kommit fram till att det bara är onsdag, väldigt gött att få en dag till att plugga på ;) 

Aja, vi får se om jag glömt nåt mer, lär väl märkas så småningom. Känns som att det skulle kunna vara nåt mer...

Tenta på fredag...

Liselott har vart här och hjälpt mig att plugga inför omtentan i vätskebalans som jag har på fredag kväll (ja, de har lagt den på lucia aftonens kväll, mellan 17-19, helt åt skogen...). Förutom det blir det alltid en hel del snack, och vi har alltid lika roligt :)

Sedan vart det stallet, fixa där och ta in hästarna. Underlaget är fortfarande åt skogen, att ge sig ut med två lite lätt galna, sprattliga vita luddbollar på vägarna med blankis är inte nåt vi är så sugna på, vi är mer rädda om livet än så. Visst, de har både brodd och snösulor, men nej, här på vägarna går det alldeles för fort för bilarna, så vi håller på vilan lite till. Om de hade vart stabila i kniviga situationer och coola i övrigt, ja, då hade det känts bättre. Men vi jobbar ju på det, för ett år sedan så var det ju helvila för båda, ända fram till mars-april. Så vi är ändå bra mycket längre än vad vi var då :) Men energi, det har dom just nu, igår när jag tog in så hopade Svennis jämfota hela vägen in, och studsade utanför stallet för nåt "läskigt", och Minerva och Descarada var helt övertygade om att det låg och lurade en sabeltandad tiger nånstans i närheten och var rätt ostyriga på vägen in. Minerva landade på min fot en gång, då tröttnade jag och röt till, då skärpte sig båda, men de gick på tå resten av vägen in. Söta tokhästarna!!

Här hemma är läget ganska lugnt, katterna håller sams, men de kan inte riktigt få ordning på hormonerna, så de är allt lite kuttriga än. Men det släpper lite för var dag som går. Hellre såhär, än att de slåss, för det var vidrigt. Att kuttrandet håller i sig lite får väl gå an, de knyter ju an till varandra ännu starkare så länge de håller på ;) Ingen av dem verkar må dåligt, så läget känns lugnt. Mina nerver håller på att återställa sig med nu, för nu kan jag lämna dem lite då och då, utan att oroa sönder mig för att de ska slåss. Det är bra det. Att det skulle bli lite buttert mellan dom efter kastrationen hade jag räknat med, men inte såhär... Det är damer med humör detta. Och med mycket egen vilja. Ja, då kan det väl bli såhär. Så länge de mår bra nu och inte kommer på att de ska fajtas igen så är jag glad :)

Minerva ;)

Iiiiiiisss

Jäkla väder. 

Jag har för det mesta överseende med vädret, för det är inget man kan göra nåt åt ändå. Men nu. Fyyy så irriterad jag är på det!! Efter stormen så drog det igång och snöade en hel del. Ok, det går väl an. Men det var blött under, så det blev mest smörja. Sedan frös det på i en dag. Och sedan mer snö som följdes av underkylt regn, resultat ett snötäcke som var av vatten. Och där under är det is. Där det är plogat, eller där man rört sig är det blankis. Vägen härute är under all kritik, det är ett enda tjockt islager, och inte fasen görs det något åt det. Eller jo, det hävs ut lite sten på vägen, vilket gör att många kör alldeles för fort, för det hjälper inte!! Skiten flyger bara iväg, stannar inte på vägen. Det är utlovat flera plusgrader i veckan, och kommer de så kan denna skiten få töa bort. För detta var inte nåt trevligt. Men nu känns det tveksamt, för just nu kommer det ner mer snö. 

Vi får väl se. Jag tycker om snö, men till en gräns. När det bara är ett tjockt islager under snön, och när vägarna inte kan skötas, ja, då vill jag inte ha skiten. Tröttsamt. USCH!!! Sur.

Det är härligt att rida i snö, men all is gör att det känns lite väl lurigt... Även om vi kan stanna så kan inte alltid bilarna det. Det är otäckt.

Det verkar vända

Jag vågar inte ropa hej än, men det verkar ha lugnat sig här hemma. I förrgår kväll började alla tre katterna kuttra istället för att vråla på varandra, och har sedan dess legat i en hög och kuttrat med varandra. Vågar inte tro att det är över riktigt än, tycker de kan se lite irriterade ut på varandra emellanåt, eller så är det bara inbillning från min sida, hoppas det. Men nu har de hållit ihop i snart två dygn, så jag har svårt att tro att det ska vända till det värre igen. 

Så snälla, håll tummarna för att detta var det som behövdes, en liten hormonsvängning som gjorde att de fick lite löpbeteende, och att när den har gett sig att det är lugnt i huset igen. 

Jag har till och med sovit i min egna säng inatt, väldigt skönt efter nio nätter i gästsängen. Så hoppas, hoppas att mina älskade katter är sams nu!! 

Så här vill jag att det ska bli igen!!

En vän har lämnat oss idag

Underbara bordercollie-damen Fluga har fått lämna oss idag efter en skada. 

Finaste Fluga som var Pontus mamma, en härlig och vänlig hund som har spridit mycket glädje, hon kommer att vara oerhört saknad av många. 

Mina tankar är idag hos Anna, fruktansvärt att förlora sin vän. 

Vila i Frid Fluga

Hej å hå..

Passa så ni inte blåser bort. Tar i ordentligt ute nu, ska bli väldigt skönt när det lugnar sig lite. Även om jag bara är inne. Och medlar mellan katterna. 

Läget som det ser ut nu är väldigt varierat, de höll sams hela dagen, och större delen av dagen innan. Tills på kvällen, då rök de ihop så det ekade i huset. Jag gissar att utlösande faktor var Sunny, som kört igång med kutter, hormonerna är väl i halv obalans i kroppen på henne, så som de är på de andra två. 

Vi bytte strategi igår kväll och lät Sunny och Beata sova hos mig i vardagsrummet, och Doris med Christian. För som det verkar så har Sunny och Doris gaddat ihop sig ed varandra mot Beata. Och tro det eller ej, Det har gått lite bättre mellan Beata och Doris idag. Rivaliteten har inte släppt, men det söker mer kontakt med varandra nu. Dock så är Sunny skild från dem så länge, låter hårt, men hon kommer igång och kuttrar så fort hon ser Doris, och då blir det väääldigt spänt igen. Nu är Beata och Sunny i samma rum, de har lite svårt att låta bli och morra och fräsa på varandra, men just nu sover de. Doddo sover i rummet jämte. 

Med tid och tålamod ska väl detta ge sig och de blir som innan igen. Hoppas jag innerligt. 

Jag har försökt komma ut ur huset lite, under tiden får de vara i var sitt rum. Vart i stallet lite, skulle ju promenera med hästarna i måndags, men då hade Descarada tappat en sko, så det blev till att leta efter den i hagen istället. I tisdags blev allt så försenat att det inte blev nåt för det. Men igår fick till lite arbete för hand på volten och en kort promenad ut. Väldigt skönt. Idag så vart det helvila för hästarna, inte en chans att vi ger oss ut i stormen. 

Hoppas det mojnar av under natten, det dånar nåt så vansinnigt i huset, låter ganska otäckt. 

Håll er inne resten av dagen om ni kan!!

En liten bättring.

Idag har de inte flugit på varandra. Inte än i alla fall. De gormar, fräser och muttrar, men det går trots allt bättre. De kan vistas i samma rum utan att grina illa för mycket, men det krävs att man distraherar dom lite för det. Just nu sover Beata och Doris i var sin soffa i vardagsrummet, Sunny håller till i sin trygga tygbur i rummet jämte, där verkar hon vara nöjd. Den är ju öppen, stänger inte in henne i den. Hoppas verkligen att detta ger sig snart. 

Jag sitter här i soffan med, har knappt vart utanför huset sedan i onsdags. Men ska ta en vända till stallet ikväll och gå en promenad med hästarna, måste ut!! Den lilla stunden de blir själva får de vara i varsitt rum, tills Christian kommer hem. De brukar för det mesta sova de tiderna ändå, så det ska väl vara ok. Ska bli skönt att komma ut och klappa på hästarna lite. En paus så man orkar lyssna ett tag till på de lite lätt galna katterna här hemma. Det är välbehövligt, hur mycket man än tycker om dom!!

Odrägligt... Och synd :(

Jag har knappt orkat titta in på datorn, än mindre här, istället har all energi gått åt till katterna. Som är halvt galna. 

Det går verkligen upp och ner här. Det som är positivt med det är att det inte bara är konstant bråk som det var i början. 

Visst igår lugnade de ner sig något framåt sena eftermiddagen. Men sen var de igång igen. Vi har nu valt att bara börja med att få Beata och Doris till att bli sams, och när det är helt hundra tar vi in Sunny i det hela. Emellanåt träffar de Sunny en och en, för att hålla kontakten levande. Då fungerar det ganska bra. När vi försökt alla tre så är det Sunny som åker på fruktansvärt mycket stryk från båda, de gaddar ihop sig mot henne, och hon blir förutom jagad, bankad och vrålad på även skrämd från vettet. Funkar inte. Nattetid är Beata själv med Christian i hallen, köket och övervåningen, medan Doddo och Sunny får sova med mig i vardagsrummet och gästrummet. Det går ganska bra att ha de två lösa ihop så länge de inte kommer för nära varandra, och gör de det märker jag det och kan säga till. 

Det kan verka dumt att sära på dem på natten, men det är av en orsak, vi vill inte ha några olyckor om de drar igång när vi sover, trappan är trots allt ett favoritställe att fajtas på...

I morse rök de ihop flera gånger, först framåt ett-snåret, när de var som tröttast efter allt galande och fäktande, somnade de, Beata i soffan uppe och Doris i mitt knä nere. Då gick jag upp och satte mig jämte Beata med Doddo i knät, och det gick faktiskt bra. Inte så att de ville komma varandra så nära som de vart förut, men det var ett steg på vägen. Gjorde så senare under eftermiddagen med och de låg kvar, till och med så att de fick lite kontakt med varandra utan gnäbb. Sedan valde de att sova på var sitt ställe på övervåningen, och vaknade inte förrän Sunny började hålla låda på nedervåningen. Då gastade dom på varandra igen, men flög inte ihop tack och lov. 

Nu ikväll har vi till och med kunnat äta i vardagsrummet med dörren ut till hallen öppen, så att de kunnat komma och gå som de ville. De gormar en del, men ingen fight. Sedan fick Beata vara inne hos Sunny nån halvtimma tillsammans med Christian, och det gick ganska bra. Nu sitter jag i vardagsrummet, öppet in till gästrummet där Sunny väljer att hålla till och Doris sover jämte mig. Men innan hon somnade var hon bara tvungen att gå in och lappa till Sunny. 

Men det håller på att ge sig. Om det tar några veckor till gör det inte mig nåt, mer än att det kommer att ta på krafterna, och att man självklart blir ledsen när de inte kommer överens. Men bara det löser sig så får det gå bara. Jag får fortsätta sova i gästsängen så länge det behövs. Men jag längtar till sovrummet och min säng. En hel natts sömn hade vart grejer det. Flickorna bestämmer när det blir. Jag hoppas på snart. För jag vill inte att de ska vara osams :(

Mina tre älsklingar, ta och bli sams nu!!