När vänder det??

Att tro att det var lugnt med katterna var bara dumt. 

För det är det minsta det är. 

Beata skaffade sig ett löpbeteende i söndags förra veckan och håller på än. Detta har vi pratat med Gustaf om, och eftersom det inte ger sig så ska hon kollas upp, risk finns att det kan finnas rester av äggstockarna kvar, alltså celler som lossnat och fäst sig någonstans, eller att det helt enkelt finns äggstocksmaterial nån annanstans i kroppen som inte hängt samman med de "riktiga". Då kommer detta fortsätta reta fram löp hos henne, och för att få slut på det får det bli ytterligare en operation. Det är över fyra veckor sedan kastrationen nu, och dessa värsta beteendena ska vara borta, i alla fall i normala fall.

Imorgon kommer Gustaf hit, det blir lite fika med "stallgänget" och så ska vi se vad han tycker om Beata när han ser henne, hur vi går vidare. 

Sunny har också hon råkat ut för tråkigheter, såret efter kastrationen som såg läkt och fint ut öppnade sig sent i torsdags kväll och ut kom en varblandad vätska. så i torsdagsnatt blev det en vända till Gustaf på kliniken som kunde konstatera en infektion i såret. Det konstiga är att Sunny har hela tiden visat sig från sin friska sida. Det enda jag lagt märke till vart en liten förhårdnad vid såret, och det har jag tolkat som ärrvävnad, mitt dumma pucko. Men hon har inte ömmat på det, eller vart varm. Men det var den lilla förhårdnaden som tömdes. Nu äter även hon antibiotika, och vara efter dessa dagarna ser det så mycket bättre ut, inget som går att tömma ut nu längre. Men som sagt, det blir koll av henne med vid fikat.

Doris har, peppar peppar, inte visat något konstigt. Hon är sig själv, och jag hoppas och håller tummarna att det förblir så. Hon har visserligen gått upp en massa i vikt efter kastrationen, men det har stoppat nu, och till och med minskat lite efter att vi enbart har dietmat framme. 

Detta har dock resulterat i att Beata har gått ner i vikt. Så nu blir det blötmat morgon och kväll för hennes skull, som hon glatt glufsar i sig, och viktnedgången har gett med sig, och det går åt rätt håll igen. Sunny håller vikten som innan.

Nu undrar jag mest vad vi har gjort för att råka ut för allt detta?? Jag försöker verkligen ha full uppmärksamhet på om nåt skulle vara galet, och om jag märker nåt så är det snabbt uppkollat och under kontroll. Vad gör jag för fel?? Eller är det bara en ren satans slump att mina katter ska råka ut för en massa skit?? Känns som att jag är den skyldiga till allt skit. 

Blir så ledsen, jag tycker så synd om katterna. De är inte värda att åka på allt detta. Älskade katter, nu får ni bli friska!!

Mina älskade hjärtan

Nu mellanlandar vi

Själva julfirandet är över för denna gången, och det är lika välkommet som alla andra år. Jag är inget stort fan av storhelgsfirande, visst, det är lite mysigt, men jag får nog av det fort. Helt ärligt värdesätter jag att träffa släkten till vardags mer, mindre konstlat så. 

Ja, jag är gnällig, jag är trött och närapå lite smågrinig. Jag är tacksam för att vi har vår släkt, och tycker om att träffa dem, men julfirande är så förbaskat stort, och det gillar jag inte. Och så är det förbaskat blött ute med. det hjälper inte upp mitt humör...

Nä, nu får det gärna bli vanlig vardag igen. Och jag ska sluta gnälla.

Nu är det dags att lägga en massa tid på pluggandet. Ska klara denna tentan. Har suttit med den nu nästan sedan jag kom hem från stallet. Rör ihop det lite sådär vansinnigt mycket, men ska väl reda ut det så småning om hoppas jag... Vi får tro det ;)

God fortsättning på julen till alla er, trots mitt lite låga humör för tillfället ;)

Längtar till detta nu...

Då vill även vi önska en God Jul!!

Då jag misstänker att jag inte kommer att hinna in hit imorgon, så passar jag på nu...

Från oss alla här till er alla 

 EN RIKTIGT GOD JUL!!

14 grader....

Det är en aning kallt i vårt hus!!

Inte i hela, och det är inget som är fel. Färglukt har vädrats ut här ikväll, trappan målas ju, sista gången idag. Jag och katterna håller oss i vardagsrummet, varmt och gott här inne! Men i kök, hall, trapp, sovrum är det inte mer än 14 grader just nu... Det blåser ju som bara den ute, så det tar inte många minuter innan det går ner i de graderna. Men färglukten måste ju ut så... Nu väntar vi på att temperaturen ska gå upp lite innan vi öppnar upp och har det som vanligt igen. Snart är trappan färdigrenoverad, det är "bara" stegen som är kvar, ny träyta på dem ska det bli. Det kommer att bli så fint!! Nästa projekt är att renovera väggar och så, men det får bli lite i taget, så därför vart det bara trappan just nu. Får se när nästa renoveringsvända blir.

Som sagt, lite i taget!!

Och bilder kommer så småningom :)

Juletid. Julefrid?

Går detta ihop? 

Vad tycker ni? Det tycker inte jag.

Vad jag förknippas julen med är just stress. Nån frid kan jag inte påstå infinner sig. Ditten och datten ska göras, klappar ska köpas till kreti och pleti, och man ska flacka runt i halva Sverige känns det som. 

Eller ja, så var det för några år sedan, nu blir det julfirande två dagar, på julafton och juldagen, nu har vi gjort att vi vartannat år firar med min släkt på julafton, och vartannat med Christians släkt. Och i år har jag inte köpt en enda julklapp, vi bestämde oss för det. Dock är vi med på en gemensam till farmor, men annars inget. Christian och jag väljer istället att gå på bio, något vi så gott som aldrig gör annars.

Jag har bakat bröd som ska ätas på julafton, och mjuka pepparkakor. Och lite julgodis. Jag ska hjälpa mamma handla det sista i matväg och se om det är något hon vill ha hjälp med. Annars så är det nog inget mer...

Så egentligen, denna julen skulle kunna betyda lite frid. Men nej. Det spelar ingen roll, stresskänslan infinner sig trots det. Det kan inte hjälpas.

Det är inte som när man var liten, då såg i alla fall jag den fantastiska julaftonen som magisk. Allt bara hände, maten kom på bordet, Kalle kollades på och man fick öppna julklappar. Inte märkte man av den stress som ligger bakom att ordna allt då. Nej, då var man lyckligt ovetandes om den. Och jag kan längta tillbaka till denna ovisshet nåt så vansinnigt emellanåt. 

Det är den känslan som jag hade när jag var liten som gör att jag fortfarande kan tycka att julafton är mysig. Och att man får umgås med familjen, nästan en hel dag. Det är faktiskt mysigt. Men jag ska inte sticka under stolen med att det är väldigt skönt när 

just julfirandet är över. Juletiden i sig, tycker jag väldigt bra om, tycker om alla ljus, allt rött som är runtomkring, och känslan av magi som julen ändå fortfarande framkallar. Bara man kunde få slippa all hysteri. Och stress. Men så lär det aldrig bli. Men ändå, trots denna fortsätter jag tycka om julen.

Och hoppas på att en julefrid infinner sig för alla trots allt.

Klaaaaar!!

Nu är slitet med hemtentan äntligen över!! Och jag har till och med flera timmar till godo, senaste tid för inlämning är kl 16, väldigt underbart att vara klar!! 

Två minuter i tolv inatt gav jag mig, då ansåg jag mig färdig med allt, förutom lite korrekturläsning och småändringar. Men det valde jag att inte ta då, för skallen var mossigare än vad den vart på länge kan jag lova. Så det har jag gjort nu på morgonen efter jag vart och släppt ut hästarna, och bara för några minuter sedan så skickade jag inte den.

Så nu har jag lämnat prestationsångestfasen och övergår till tumhållningsfasen. För denna vill jag verkligen inte göra om. Det är inte kul att behöva sitta i två dygn med något, det var ett massivt arbete. Hoppas innerligt att den blir godkänd nu!!!

Med detta tar jag även jullov nu. Vi har inget vi måste vara inne på förrän den 8:e januari, visserligen har vi ett grupparbete som ska stämmas av, men det kan vi ju lägga upp som vi skälva vill. Och så har jag den släpande massiva tentan som jag bara måste klara av den 10:e januari, så det ska bli massor med plugg till den. Så ett regelrätt jullov kan man nog inte påstå att jag har. Men vad gör det, jag kan lägga upp det som jag vill, och klara av detta, det ska jag göra!!

Men nu ska jag bara göra vad jag vill i några timmar, och sedan ska jag ge mig iväg till stallet igen, har abstinens efter hästarna och att röra på mig. Tycker att jag är värd att ta helt ledigt från allt vad plugg heter idag!!

Tar en paus

Från igår när vi kom hem vid ett jag och Liselott, satte vi oss med en gång med tentan. Och den är inte klar än. Endast haft korta pauser, när hjärnan blivit allt för mosig. Jag var visserligen på ett två timmar långt vägmöte igår kväll, men annars har det vart högsta växel här. Ok, vi sov i natt i alla fall. Men åtta var vi uppe och fortsatte. Och idag har det bara vart nåt matavbrott och nån koll på andra ställen på nätet, bara för att få ork till att fortsätta. 

Nu har jag hälften av sista frågan kvar, den har jag suttit med sedan lunchtid ungefär, så det lär väl ta en stund till... men min ambition är att bli klar idag. Och med tanke på hur omfattande sista frågan vart är jag glad för att jag inte tog ledigt ikväll utan fortsatte... Annars vet i sjutton om jag blivit klar i tid. Liselott åkte hemåt vid fyra, och vi ska stämma av imorgon hur varandras arbeten ser ut, om det är något vi behöver ändra på. 

Måste ändå säga att jag är lite imponerad av min självdisciplin, jag har verkligen kämpat nu, utan att spilla allt för mycket tid på annat. 

Nu tänker jag sitta i alla fall i ett par timmar till, resten får jag faktiskt ta imorgon. Så alla ni som har en ledig kväll, njut av den, det hade jag gjort ;)

Nu längtar jag ut till dessa två kan jag lova!!

Dags att slita hår...

Eller gör det snarare redan!! 

Dags för hemtenta. Och den är vidrig!!! Har turen att Liselott är här och vi stöttar varandra (och ser till att vi får detta gjort), vi har inte samma symtom, men det gör ju inte så mycket.

Det känns gött att jag har fått ett symtom som vi inte haft föreläsning om. Eller inte!! Vi är några som fått samma, och ingen av oss har vart med på en föreläsning om detta, eller ens sett skymten av en sådan... Just nu har jag fått färdigt patientfallet, nu ska bara resten bli klart... det som är det svåraste... och det känns skönt att man kan kugga på vilka referenser man får till!! Fruktansvärt urlöjligt detta. Trodde det var vården som var det viktigaste i vår utbildning... men nä. Så bra är det inte. 

Så, nu fortsätter jag och Liselott att slita hår, heja heja!!

I samlad trupp

Aldrig har katterna tyckt om dammsugaren. De har flytt fältet och gjort sig så osynliga det bara gått.

Men nu så...

Varenda gång jag dammsugit efter de blivit sams efter kastrationen så har de gemensamt gått i stor protest mot dammsugaren. De första gångerna har de legat kvar på sin plats de legat på när jag börjat dammsuga, och när jag närmat mig börjat vråla och morra som bara den. Och jag överdriver inte när jag säger att de överröstar dammsugaren med sina gap... Röstkapacitet har de minsann, mina små damer!! De är inte av siames-ras för inte ;)

Ikväll när dammsugaren kom fram så flyttade de visserligen på sig i vanlig ordning ganska snabbt, men de rör sig i trupp och vrålar på nedervåningen så det ekar upp, trots att jag är där uppe och dammsuger!! Jösses vad de kan låta...

Och det tar en stund innan de har släppt allt och gastar på en bra stund till. Det är livar här nu!! Och jag slutade dammsuga för en halvtimma sedan... 

Aja, de lugnar sig om en stund, de kommer att sova gott inatt i alla fall efter en sån här pärs ;)

Dragit häst genom skogen.

Jo, jag har dragit häst idag.

 För det var en fröken som inte alls hade lust att anstränga sig och gå på promenad i skogen idag och kämpa uppför backar. Vi gick inte ens långt, en runda på 3.5 km, men hon förklarade bestämt att hon var trött idag, och ville vända och gå hem så fort minsta lilla chans gavs (när jag inte hade full uppmärksamhet på henne, utan kanske slängde en blick in i skogen...). 

De har verkligen sina lata dagar, våra kära PRE-ston ;) Och de har väldigt bestämda åsikter ;) Och ibland händer detta, de är inte sugna på att göra nåt, då går det inte fort ;)

Även Minerva var på bästa "jag-vill-gå-hem"-humör, men bara halva rundan, när vi hade kommit till hälften så insåg hon att det var helt onödigt att gå och sega och försöka vända hela tiden, och satte fart framåt, hemåt. Till Descaradas stora förtret, hon ville inte alls öka farten, hon fattade inte alls den vinken från Minerva ;) 

Vad som lockade hemma var väl mest frukosten som var utplacerad hos Svennis i hagen, hallå, han kan väl inte få allt det gottiga själv, så hungriga som dom var ;) Nu hade de fått hö innan vi gav oss ut, men det verkade de ha glömt fullständigt. 

Så ja, med facit i hand, så blev det en promenad där jag fick släpa den något hungriga och missnöjda Descarada (som egentligen inte alls var missnöjd, för uppsynen hon hade när inte såg att jag kollade var väldigt glad, om än något långsam i steget ;) ). Och ja, det känns som längre än 3.5 km när man får dra en häst efter sig ;) Men vad gör det, kvalitetstid med dom bästa samtidigt som konditionen får sig en extra genomkörare :)

Gäääääsp ;)