Alltså det där med sadlar... det är ju så jäkla omständligt!!
Nu, när jag trodde att minsann, nu ska vi vara igång, och att sommaren ska innehålla massor med ridning, fick jag mig näsbränna när det gäller det...
Har känt det senaste att jag fått jobba mer och mer mot sadeln för att hitta en lodrät sits, och fick se på några bilder att det inte bara är en känsla. Och ja, jag ser att det börjar gå i bakvikt i sadeln när jag lägger på den. Men ibland måste man få se, man vill inte fatta ibland, trots att man egentligen vet.
Så sadeltrassel alltså.
Inte så krångligt tycker många, men jag tillhör något av de petigaste man kan hitta när det kommer till detta, och ska man sitta på hästen ska den inte innebära obehag för den. För det gör det, om det ligger minsta fel. Att tro annat är att blunda för det. Det innebär inte bara obehag för den delen, det hindrar hästen från att sätta ryggmuskler på ett korrekt sätt, det hindrar ryttaren att inverka på rätt sätt, det kan till och med orsaka skada efter en tid, inte bara i ryggen, utan sekundära sådana i benen. Så att en sadel sitter som den ska är en av grundstenarna, inget mer med det.
Denna sadeln har vart toppen på Descarada till nu, har legat bra, men nu har hon börjat ändra sig, vilket gör att den utprovade sadeln inte längre passar. Bra att hon ändrar sig visserligen, visar på att vi kommit någonstans, men att ha flera sadlar för att kunna byta titt som tätt, det är inget alternativ för en vanlig människa.
Som det är nu vet vi inte vad vi har för alternativ. Hon har en av de krångligaste ryggarna att hitta sadel till jag någonsin vart med om, hon är rund, typ spolformad, har lite manke, men inte tillräckligt för att var en "normal" manke som håller sadlar på plats, hon går i uppförsbacke naturligt, det vill säga att man behöver en uppbyggd sadel baktill, hon har en bredd över ryggen jag sällan skådat, hon är i detta något svängd men när hon rör sig blir hon i det närmsta rak, DET GÅR INTE IHOP!!!!
Tappat räkningen på hur många sadlar vi testat, vilka modeller, och en, endast en har passat. Den är en vanlig simpel syntetsadel, dressyrmodell från Hööks, Haflingermodellen, med det bredaste koppjärnet som finns. Det är brett, det kan jag lova. Men nu börjar även denna lätta framtill, sadeln hamnar i bakvikt och fårskinnspadden med korrektionsmöjligheter som finjusterat det sista hjälper inte upp det tillräckligt längre. Tog bort padden och kollade, men nej nej, då vickade den som en galen gungbräda.. Så kan vi inte ha det.
Det enda som jag kan tänka mig som alternativ nu är bomlöst. För ingen av oss har en sisådär 10-20 000 kr att hosta fram till en sadel. Hade man haft det hade väl alternativen vart lite fler, men efter alla år med häst och otaliga sadlar senare, så kan jag säga att jag är osäker även i de prisklasserna.
Idag hade vi fått låna en variant av bomlös sadel, en av de äldre modell, tror att det är en sån där som fanns i början när bomlöst började bli poppis, en ekonomivariant, men den kom vi bara fem meter med, det var något av de värsta jag suttit i... den var så konstigt uppbyggd, den satte mig i en extrem bakvikt, och plastgrejen fram nöp fast i Descaradas manke nåt så vansinnigt, och på något sätt blev hon nära en meter bred med denna, jag kunde på fullaste allvar inte få isär benen så mycket att jag kunde landa med rumpan i sitsen!! Så bred är hon INTE!! Hoppade av och fick av den skiten med en gång.
Det finns numera väldigt fina varianter av bomlöst, denna tillhörde inte dem.
Så jag arbetade Descarada för hand istället, vilket visserligen var en väldigt positiv överraskning, för jisses så långt vi faktiskt kommit med markarbetet!!
Men nu väntar det massor av detta, kul visserligen, det och promenader, men nu vill jag faktiskt rida med!!! Jobbat vid hand är något vi gjort i två år nu, och nu är det läge nog att vara helt igång med ridningen, men nähädå, tji fick jag... Men det är roligt från marken med, det erkänner jag!!
Jomenvisst jättelätt att hitta sadel till den här formen ;) När hon bär upp sig mer blir hon ännu högre framtill...
