Gnäll. Igen.

Ok, mitt i allt så har den extrema värmen kommit tillbaka. Och jag mår skit av det. Mår illa, får ont i huvudet och det snurrar.  Nej jag dricker inte för lite, jag bara fixar inte när det är så här varmt.
Trots det fick katterna gå ut när jag kom hem, helt överlyckliga var dom!! Sen gick jag och ställde mig i ån en stund.
Och så gav jag mig fasen på att jag skulle rida med. Det var nästan outhärdligt att göra iordning Descarada innan uppsittningen men det gick. Sen en skrittur upp i skogen. Descarada envisades med att stressa,  så när vi kom tillbaka var hon dyngblöt hon med. En rejäl avsvampning blev det, och när jag kom hem blev det en kalldusch för mig med. Har landat i soffan alldeles nu, fått ätit lite med Beata sittandes jämte mig suktandes efter min mat. Så tråkigt att hon inte får smaka på något, men det är bäst så.
Imorgon är jag ledig, och det blir stallet redan kl 7, innan värsta värmen sätter in. Sen vet i sjutton vad jag ska hitta på. Plugga till omtentan kanske.  Hu, vad trist!! Men ett måste...

En stund hos kycklingarna i eftermiddag, ja, då ser det ut så här, dom är rätt sociala och är för det mesta överallt ;)

Så här går det

Tänkte bara lämna en uppdatering om läget här hemma, blev ingen igår för jag jobbade kväll. 

Beata, är pigg, äter sina antibiotikatabletter snällt och smaskar i sig sin specialmat. Doris och Sunny får ju den med nu, och den slinker allt ner, tydligen är den god, tur!! 

Beata känns mer och mer som vanligt igen, och vi håller tummarna på att det håller i sig och att inga återfall kastar sig över henne. 

Just nu gormar hon om att få gå ut, men jag orkar inte, det är för sent (trött efter en slitig dag på jobbet ;) ), har landat i soffan nu. Det är dessutom sådär galet varmt igen, så att vara ute är inte nåt trevligt just nu, jag tycker inte det i alla fall. Tänker att det kan vara bra att skona Beata lite från den värmen och ansträngningen som det skulle innebära att gå ut med. Ja, jag är en äkta hönsmamma. Låt gå för det, så länge mina älskade djur mår bra :)

Tvära kast

Beata är hemma. Tack gode gud för det!!

Men bra är hon inte, långt ifrån. 

Nya prover togs idag, och tro det eller ej, njurvärderna låg bra igen. Snacka om att medicineringen gjorde snabb verkan på det.

MEN.

Men alltså. Det är klart det finns ett men. 

Och det är att värdena för bukspottskörteln hor skenat. De vart höga igår, men högre idag. Orsak? Ingen som kan veta. Kan vara pankreatit (bukspottskörtelinflammation), och det vet man väldigt lite om hos katt. Kan vara tumörer som orsakar problemen, hoppas inte det. Verkligen inte. Kan vara andra orsaker. Det enda helt säkra sättet att få reda på detta är att öppna henne, men dit går vi inte. Det skulle vara till att ta allt ett steg för långt, då är det inte för Beatas skull vi gör saker och ting längre, utan för min skull. Hon hade inte mått bra av det. Och då blir det inte så. Nu är det antibiotika i 10 dagar, och en strikt diet med specialmat, inte en endaste smakbit av något annat kan hon få lov att få. Det är synd, men om det kan hjälpa henne att bli bättre så för det bli så. Detta är inte någon lysande eller lätt diagnos, och med tanke på hur höga värdena var, så är inte utsikten jätteljus direkt. Men vi tänker kämpa, så länge Beata vill och orkar, så länge man ser att hon kan må bra i detta så ska hon få vara med. Inte snack om annat. Och har vi en väldans massa tur så har värdena sjunkit tills det är dags att ta nya prover om nån månad, det hade vart underbart, och faran hade vart betydligt lägre. Och så måste njurarna hänga med också, så att inte de får ett återfall de heller. Så nu håller vi tummarna för att detta går vägen, att värdena förbättras och att min älskade Beata får må bra igen. 

Jag vill inget annat än att alla mina djur ska må bra, de är mina barn, mina älskade djur!!

En väldigt trött Beata som knappt kan vänta på att få åka hem från farbror doktorn.

Bara en massa jävelskap :(

Älskade älskade Beata,  nu måste du bli frisk, varför ska du råka ut för en massa skit???
När jag kom hem från jobbet igår kväll infann sig en känsla av att det var något som inte var som vanligt med Beata. Hon var inte sugen på att smaka på nåt jag tog fram, det gör hon alltid annars. Men kanske inte hungrig? Hon satte inte heller näsan i mitt vattenglas, det brukar hon göra det med. Men ok, hon gosade och spann, och jag är bra på att inbilla mig.  Dock blev det en helt sömnlös natt, oroskänslan växte, hon kröp så nära mig som hon bara kunde,  låg hela tiden och kände att jag var där och så skulle jag klappa. Och när hon kräktes vid fyra, ja, då insåg jag att första magkänslan var rätt, hon mår inte bra. Så när jag gick upp så bestämde jag mig att ringa Gustaf, och han tyckte vi skulle komma. Så det blev ilfart dit, vid kvart i sju i morse så var hon på plats,  och jag fick åka vidare till jobbet.
Det var en evig väntan innan jag fick reda på vad som var fel, gick spm en zombie på jobbet med nerverna utanpå. Och tyvärr var det inte nåt trevligt besked, det var konstaterat att hon har njursvikt :(
Då brast det för mig och världens bästa medarbetare såg till att jag fick flexa ut och åka hem.
Hem åkte jag inte dock, utan till Lerum och satt med Beata i några timmar. Hon gillar inte att vara där, så lite avkoppling i mitt knä var nog välbehövligt.
Just nu får hon vätska, antibiotika och kortison. Hur det ska gå är väldigt ovisst och vad det kommer från är det ingen som vet.
Älskade katt, varför ska du ha åkt på detta?? Räcker det inte nu?? Bara du blir frisk, det är bara det som räknas.
Snälla alla, håll tummarna för att det går väl!!
Pratade med Gunilla på kliniken nyss, Gustaf var upptagen med patient som han inte kunde lämna, men han hälsade genom henne att kvällen har gått bra, att Beata faktiskt verkar svarat bra på behandlingen hittills, men hur bra vet vi först imorgon då nya prover är tagna. Hoppas såååå mycket att de visar bättring. Vill inget annat. För nu måste hon bli frisk,  älskade Beata, mitt hjärta.

Höstkänsla

Jo, imorse när jag gick ut för att släppa ut hönorna så var den där,  känslan av att hösten är här. Jag tycker personligen inte att det är så tokigt, men det är lite väl tidigt. Hoppas verkligen att det bara var en försmak och att sommaren håller i sig ett tag till. Men man vet aldrig vad vad naturen har för sig. Vi får se helt enkelt!!

Lycka är en nygrävd jordhög ;)

Det blir bra när det blir klart, det blir bra...

...när det blir klart, det blir bra när det blir klart...
Nu är det igång. Bägge granarna är nere, blommorna i det före detta landet är flyttade, ytterligare två träd är borta, det grävs upp bakom muren som ska tas bort. Och mycket mer ska göras.
För vad?
Det ska byggas ett garage där. Det gamla ska rivas sen. Och det kommer bli så kanonfint!! När det blir klart. Nu i uppstarten och under resans gång känns det bara stökigt. Skulle vilja vara ledig och vara med och fixa. Men nej, semester är till för andra. Så jag tar och duschar nu och åker till jobbet. Och drömmer om att det är klart när jag kommer hem. För drömma kan man ju ;)

Omslag

Inatt kom äntligen regnet. Efter en intensiv torka (ok, intensiv för att vara i dessa breddgraderna) så behövdes regnat. Det mesta hade avstannat i växtriket, till och med träden börjar få gula blad redan. Lite väl tidigt. Nu är det väl bara till att hoppas på att det inte bara tänker regna, dock har det vart lite av en trend att det är antingen eller. Lagom, har vädergudarna hört talas om det?? Om inte så kan de få reda på det nu, vi vill ha lagom, lite av varje, det skulle naturen må fint av, inte antingen tokvärme, eller ett evigt regn var för sig, veckor i sträck. Men men, det blir vad det blir...

Hur som helst, det har vart en slappdag idag. Skulle ha ridit i morse, men nä, varför tro det?? Descarada satte stopp för det, hon var jättesvullen på båda sidorna av huvudet. Hängde liksom som påsar vid ganacherna, och svullen upp mot öronen. Kan vara "grässvullnad", helt ofarligt, sett och vart med om det förr, men det var lite mer än vad jag sett innan. Kanske någon allergisk reaktion? Dock inte påverkad på något annat sätt, tugga, äta, svälja, andas, ingen feber, inte nåt. Så avvakta och se. Vågar hur som helt inte rida, OM det skulle vara nåt. Vi gick och började fixa med hagen utanför Susannes, vi får låna den till hästarna, perfekt, vi behöver mer hagar, och de vill ha det avbetat :) Vi gav oss när det regnade ihärdigt. Alla stolp på plats (en hel del var kvar sen Fjuttes tid, men många avbrutna när skog avverkades), alla isolatorer där dom ska vara, och nu bara tråden som ska upp igen. Finns till två av tre vändor, det är ihoprullat och hänger på några stolpar, bara översta tråden som är kvar att komplettera med. Släppta ut hästarna när vi gett upp med hagen, då var klockan halv två, och de hade fått stå inne och sova sen åtta. Och Descarada var inte nåt värre, snarare något bättre, så det ska nog vara helt lugnt. Men varför ska det alltid vara nåt som håller oss från att rida?? Minerva är helt ren i sin gång nu, och så kommer detta... Jaja, bara att vänja sig antar jag. Men senare i veckan hoppas jag på att vi är igång igen. 

I övrigt väntar jobb, fem veckor kvar. Det är jättekul, men börjar bli tufft med orken. Så nu längtar jag tills jag får vara lite ledig och komma igen. SKa orka plugga i ett år till... Heja...

Myskväll

Lite middag här hemma med Gunilla, Björn och Nicke bjöd kvällen på, Gustaf skulle vart med han med, men med datorproblem på kliniken så var han tvungen att avstå pcv lösa detta. Synd tycker vi!! Men eftersom han är bäst kom han ändå förbi och vaccinerade katterna som det var sagt skulle göras idag, och lämnade potatisgratäng (som var så grymt god alltså!!), som var sagt att han skulle ta med sig, hur snällt var inte det då?
Vi brukar göra så, alla tar med sig nåt, så slipper en stå för allt, hur bra som helst :)
Der blev en trevlig mysig kväll, glatt snack och till och med en snabb vända till ridskolan för att se vad som måste göras där, och det är inte lite... Sån skillnad sedan bara några år tillbaka, mycket har förfallit,  vi bodde i en av lägenheterna där för åtta (?) år sedan, så mycket som hamnat efter dessa åren (ok mycket har gjorts med, som det nya ridhuset, vilket inte är lite, men det är så mycket mer som skulle behöva gjorts)... men det ska bli ändring,  Gunilla är numera ordförande för klubben och har massor med bra idéer och projekt på gång:) Kommer bli så fint igen :)
Mätt, nöjd och glad ger jag mig nu för ikväll, och tar nya tag inför imorgon :)

Tjoho

Ok, idag har jag trotsat värmen (temperaturen var visserligen något lägre idag, gött!) och fått gjort lite måsten. Kylt ner mig i ån med jämna mellanrum, tur vi har den... Sliten är jag nu, det är en sak som är säker. I alla fall blev det en promenad med hästarna imorse, sen har städ inne stått på listan, pyssel med katter och hönor, lite plock ute och ett land blev rensat. Under tiden fick tvättmaskin bekänna färg, har fått tvättat det mesta idag, ett par tvättar kvar tills imorgon, får se om vädret tillåter, de har utlovat regn, det hade varit välbehövligt. Vi får se hur det blir!!

Sur och grinig

Kan inte hjälpa det, värmen tar ut sin rätt på mig ordentligt,  och hur jag än försökt så har jag inte lyckats vara trevlig idag... Helt mot min vilja så har jag vart tvär, retat mig på allt och alla, och vart sur och grinig. Det enda jag velat idag har varit att komma undan värmen. Men förgäves. Det är överallt. Det var 34 grader iskuggan när det var som värst här. Höll på att bli galen. Har stått i ån och försökt bli sval, funkar för stunden, men varar i te länge tyvärr...  Det är jobbigt för alla djuren med, de kommer inte heller undan någonstans. Det är tokvarmt överallt. Kan det intd ta att dämpa sig några grader i alla fall? Snälla, låt det inte gå över 25 grader i alla fall det närmsta nu.
Gnäll.