Fullt ös

Sunny har en paus från sin body och det utnyttjar hon för fullt med att leka :) 

Det är så härligt att se!! Beata hänger på, hon är också glad över att Sunny leker igen!! 

Nu måste ju bodyn vara på ett tag till för småsåren av stygnen är inte helt läkta. Kan nog ta några dagar till. Men under uppsikt kan hon ju få slippa den. 

I eftermiddag har jag passat på att börja röja upp här, måste få lite ordning, även om det är dags att stöka ner med att göra om gästrummet till lägerrum igen för mig och nån av katterna. Det blir snart, kanske om någon vecka, men måste få lite ordning och rent runt här, och så måste det kännas lite normalt ett tag. Mentalt behöver jag det. Så imorgon ska jag passa på och städa av lite mer ordentligt, damma, dammsuga, röja lite till, städa toaletten, helt enkelt se till att det ser lite anständigt ut här igen, så att det känns lite hemtrevligt. För just nu känns allt bara stökigt och smutsigt. Avskyr det. Så lite ordning för orkens skull. Det får morgondagen stå för.

En bra och en dålig...

Okej, vi tar det som är bra först. 

Igår var jag iväg med Sunny och tog stygnen på henne, och jösses vad skönt hon tyckte det var att bli av med dem!! För att inte tala om att få lov att röra sig i hela huset, visserligen fortfarande med body på, men utan att bli jagad och uppassad konstant. Att få gå som man vill, hoppa om man vill det, leka lite med dom andra två fast dom blir sura, ja, det kan ju inte vara annat än bra, eller hur!! Några dagar till med body så blir de nog bra. 

Nu blir det vila i någon månad dör Sunny innan det är dags för att ta den andra sidan, för hon hade ju tumörer längs med båda juverraderna. Det går nog bra då med även om det är jobbigt.

Och så har vi det dåliga. Det slutar inte med detta. Att Sunny och Beata har båda åkt på juvertumörer. Nu har vi hittat dem på Doris med. Alltså, detta är inte sant. Doris med?!? Blir så ledsen. Älskade katter, vad är det som händer??? Min fina Doddo, hoppades så att du verkligen skulle slippa detta, älskade skruttkatt :(

Sanslöst liksom... 

Vi beslutade tillsammans med Gustaf att vi avvaktar någon vecka eller två med att operera Doris, dels för att alla tre katterna ska få hinna bli helt sams innan och för att Sunny ska få landa och känna lugn och ro innan. Samt att även jag ska få hinna andas lite mellan och få sova i sovrummet som jag inte gjort de senaste fyra veckorna eftersom jag har hållit den som vart opererad sällskap i gästrummet. Det är jobbigt. Det går, men det känns. Det var så skönt att sova i min säng igen i värt sovrum. Ytterligare 4 veckor väntar alltså i gästrummet, och en uppladdning med energi inför det behövs sannerligen... Det kommer att gå, det ordnar sig, men det känns inte bra, det gör det inte... 

Aptråkigt

Försöker formulera och gneta ihop ett arbete, och det går sådär. Återigen kan man väl inte säga att det vi gör nu är särskilt relevant, men det har ändå lite anknytning till vården. Ledarskap och lärande heter kursen nu, och ja, vissa delar är bra. Men att ägna 15 veckor åt detta är överdrivet. Släpp ut oss på praktik istället så vi kan få lära oss sjukvården istället. Det hade vi haft nytta av. Men men... Sliter mitt hår över ett arbete om förändringsarbete, så luddigt, och drygt. Har sina poänger, men drygt. Jag är inte skapt för att sitta och skriva en massa som redan är skrivet en gång. Vad är det för nytta med att sitta och formulera om det?? Ingen. Låt mig jobba med händerna istället. Då kan det bli nåt vettigt ut av detta. 

Aja, halva arbetet är gjort, nu har jag kört fast, så frågan är om jag ska lägga ner för ikväll. Det hade vart skönt att få det klart, men orkar inte flumma mer om detta ikväll. Det får bli imorgon kväll tror jag allt... Tråk...

Liten söt Sunny!!

Internetstrul

Ok, det håller sig lugn här trots att jag skulle kunna skriva en del. Men internetuppkopplingen här hemma har blivit alldeles konstigt och funkar då inte som det ska, så det blir till att surfa via mobilen. Och att skriva en massa på den orkar jag inte. Så vi får se när det funkar som det ska igen. Det blir lite korta inlägg så länge, lite livstecken. Visserligen är jag uppkopplas på internet på datorn via mobilen just nu, men håller det sparsamt, är lite nojig, av vilken anledning vet jag inte. Min pott där lär räcka och bli över. 

Sitter just nu med en ap-tråkig uppgift som jag fattar noll vad det gäller att dom vill få ut, så jag skiter nog i resten för ikväll. Tror det blir sängen istället, lika bra att ta igen lite sömn medans men kan. Då kanske knoppen funkar bättre imorgon?? Hoppas det. 

Längtar hur som helst till på måndag kväll, då är det dags att ta stygnen på Sunny. Vilken lättnad det kommer att bli för henne!! Och för oss andra i familjen med ;) Det är inte roligt att ha katterna avskiljda, och det är inte roligt att sova i gästrummet så här länge. Längtar till MIN säng. Ska bli så skönt!! Trevlig lördag till er, god natt från mig!!

Sår hit och sår dit

Jag är trött på sår nu, i alla dess former. Det är ett jäkla meck med sån skit. 

Är det inte av ren otur att de kommer upp så kan det vara insekter som vart orsaken. Eller operationssår. Alla sår är jag trött på nu. Sår på katter. Sår på hästar. Sår på höns. Sår på allt.

Nej, inget nytt har tillkommit, jag bara är trött. Tappat orken när det kommer till sjukdomar och skador. 

Men att tappa orken är inte detsamma som att sluta bry sig. Såren tas om hand på bästa sätt efter bästa förmåga ändå. Det enda som sjunker ytterligare är orken. Undra om den kommer att komma tillbaka snart? Känns inte så. Trött nu. Men kämpar på. Och blir lite tröttare på kuppen.

Vänner??

Det går framåt här hemma, nu har Beata och Doris börjat acceptera Sunny igen. De kan ligga i hög i samma puff och gosa, men både Bata och Doddo måste fräsa med jämna mellanrum på Sunny. Men mer än så gör dom inte nu. Dom är lite lustiga ;) Men det har börjat lätta allt. Skönt!! 

Men vem har sagt att det håller sig lugnt med resten av djuren? Ok, hästarna har peppar peppar hållit sig i skinnet, dock drömde jag inatt att jag hittade Descarada med kolik i morse, och det gjorde det lite nervigt att åka dit i morse. Men det var inget, tur det! 

Men våra höns. De har åkt på en höstförkylning. Inget allvarligt, men inte kul. Det ger väl sig. De får extra vitaminer i vattnet nu. Och så har vi vår lilla Hildur, en av de bruna värphybriderna, som har gått och skadat foten. Hon kom tokhaltandes när de skulle få snask när mamma kom. Plockade upp henne och hittade ett tråkigt sår under foten. Så hon fick följa med in till badrummet, och vi fick tvätta och plåstra om. Det tyckte hon var skönt, och somnade under tiden. Sedan var det bättre när vi släppte ut henne igen, och nu vid insläpp gick hon väldigt mycket bättre, e, lite halt när hon sprang, annars inget. Bra det. Hoppas det läkt mer tills imorgon. Blir väl ny tvätt imorgon för säkerhetsskull. Tur hon är snäll!!

Men som sagt, varför skulle det vara lugnt? Jag bara undrar. Det vore ju alldeles för lyxigt. Eller hur??

Hildur

Lite paus

Kände inte att jag hade nåt att skriva om i helgen, därför blev det tystna här från min sida. 

Jag har väl inte så mycket att skriva om idag heller... men jag gör det ändå. Egentligen är det massor som rör sig i huvudet på mig just nu, men orkar inte sätta ord på det. Kanske snart. Vi får se. Tills dess får ni stå ut med lite tråkiga kortfattade inlägg som mest beskriver ingenting. Det lilla innehåll jag får till är om katterna just nu, och nu ser läget ut som sådant för Sunny att hon fick påbörja en antibiotika-kur i förrgår för hennes sår blev infekterat. Ser mycket bättre ut redan. Instängd bara hatar hon att vara och vi räknar ner dagarna något mer uppgivet än vad vi gjorde med Beata för det känns som att tiden går långsammare med en liten kisse som är tokmissnöjd över situationen. Dock nåt bra är att hon inte alls verkar ha så ont längre. Beata och Doris kan inte bestämma sig för om Sunny är ok eller inte att ha i huset, så för säkerhetsskull måste de fräsa på henne och visa missnöje när hon kommer för nära. Drygt, men det ger väl sig. 

Hästarna har jag inte heller lämnat, jag är där så mycket som möjligt, mitt sätt att komma ut och koppla av. Inte ridit så mycket det senaste, men en liten vila dör de inte av. Vi tar igen det. Descarada har gått framåt så mycket att det känns lite overkligt ändå, så att inte forcera är ju bra ändå. Stärka i lugnt takt, det är det som gäller för henne, annars hoppas vi bakåt flera steg. 

Ny kurs är påbörjad i skolan, Ledarskap och lärande, och jag är än så länge totalt oimponerad av den. Det påstås att den ska göra oss till så mycket bättre sjuksköterskor. Det tror jag på när jag ser det. Onödigt tidsfördriv kallar jag det än så länge tills motsatsen är bevisad. Vill lägga tiden att lära mig sjukvård. Men nej, sånt gör man inte på denna utbildningen. 

Och ja, jag är bitter. Vill inte vara det, men är det. För mycket nu. Inte mer med det. 

Liten Sunny med mamma Doris

Slut på denna delen.

Äntligen är denna kursen slut i skolan -vetenskaplig metod. Det har vart den tråkigaste hittills och har inte vart förknippad med sjukvård. Nu är det bara till att hålla tummarna på att de två uppgifterna som inte än är bedömda går igenom, hoppas verkligen att det inte blir kompletteringar på dessa. Så tråkiga!! Men men. 

Sunny är lite bättre idag när det kommer till smärtan, man märker tydligt att det gått några dagar nu. Doris börjar kunna acceptera henne lite smått, Sunny la sig på Doris i soffan nyss, inget fräsande, bara en lite obekväm Doris som gick ifrån. Bra det. Beata däremot gillar läget lite mindre nu. Ger sig väl snart.  

NU vill jag ha mon ork om motivation tillbaka, det måste den, om allt ska gå ihop. Så denna helgen ska jag försöka hitta lite av den. Så får det bli.

Ont

Visst har Sunny haft ont sedan hon kom hem. Det har märkts. Det och att hon inte alls är övertygad om att man kan vara instängd på detta viset. 

Båda delarna har bättrats något idag, smärtlindring får hon, och det där med att vara instängd är skit, men hon har slutat föröka klösa sig ut. 

Och Beata och Doris har kollat in henne några gånger idag, för jag låter ändå dörren in till Sunnys rum vara öppet så mycket som möjligt. Under uppsikt då vill säga. Sunny får ju inte springa iväg heller. Tanterna är inte särskilt nöjda med Sunnys olikluktande uppenbarelse, men de kan i alla fall gå in i rummet utan att fräsa. Men hon får inte kolla på dem för mycket, och framför allt inte nosa på dem, då ska det fräsas. De ger väl sig snart. 

Beata har lärt sig nåt nytt idag med, nämligen att ta sig ur bodyn. Så nu fick hon vara utan. Och det ser ut att gå riktigt bra, hon rör knappt ärret, sveper bara över det när resen av kroppen tvättas. Och det är ju ingen fara. 

Det kändes som att tiden efter Beatas operation gick snabbt trots allt, och jag hoppas att tiden kommer att gå lika fort även med Sunny. För det är skit under tiden de har stygnen, det är ett evigt passande, och på något sätt kommer de alltid på hur de ska ta sig in under bodyn och tvätta. Hoppas att Sunny håller sig från det så mycket som möjligt. Annars får jag sy om hennes bodys som jag fick göra med Beatas. Krångel!! Det innebär inte bara att det ska dit nåt smidigt som håller dem borta från att tvätta, de ska ju även kunna gå med det. Inte en helt lätt ekvation, det är trots allt katter vi snackar om här. Passar det inte dem så gör det bara inte det. No more to say liksom. 

Men men. Hoppas på det bästa här! Och hoppas på att få sova inatt, de blev en halvtimme natten tills idag. Jag ser dubbelt nu. Så, godnatt med er!!

Sunny är hemma

Bättre känsla än att få hämta hem sitt djur finns nog inte.
Och Sunny delar mina känslor över detta. Stumpan!!
Dock var det inte nåt varmt mottagande av Beata som fick nosat snabbt på henne igenom dörrspringan. Ett redigt fräs. Suck. Hoppas hon smälter fort. Doris har inte hälsat än. Planen är att Sunny ska vara helt avskild från dom andra i nån dag i alla fall innan vi testar att låta dom hälsa.Och så länge Doris och Beata håller sams så ska de nog snart acceptera Sunny igen. Håll tummarna för att detta går någorlunda smidigt!
Sunny är jätteledsen över att vara instängd, med det har hon alltid varit. Får hopas att hon inte blir alltför ledsen dessa två veckorna.
Som sagt för alla tummar som ni vill dela med er för att de ska vara sams snarast är jag så tacksam för. Då kommer Sunny läka som bäst. Och de andra två må bra de med.
Hoppas hoppas hoppas!!