Det är dags nu

Inatt trädde vi in i vintertidens värld. 

Inte för att det märks ute på nåt sätt, temperaturen ligger runt tio grader, det regnar mer än gärna, för att inte tala om den där jobbiga blåsten som envisas att hålla i sig konstant. Alltså, nåt vidare väder som liknar vintertid har vi då inte. Det är för fasen snart dags att klippa gräsmattan igen!!

Helt otroligt...

Visserligen har den traditionella senhöstförkylningen infunnit sig, men inte mycket annat. Eller jo, mörkret med.

Och det känns trögt. 

Men det är nu det är dags för mina längta-ut-känslor att gå över till mysa-inne-känslor. Och det har de verkligen gjort. 

Jag vill släppa allt, boa in mig här hemma, fixa och dona, lägga allt annat åt sidan och bara ägna mig åt att mysa till det här hemma. Jag vill byta gardiner, pynta med fina saker, snart övergå till julsaker, stryka allt som blivit liggande, plocka fram massa filtar, helt enkelt vinterbona huset. Jag vill också baka, fylla frysen med massa gott inför jul, laga god mat, och bara finna ro. 

Hinner jag med detta?? Nepp. 

Definitivt inte när allt plugg ska skötas och katter ska vaktas efter operationer, andra måste-saker ute ska fixas och så vidare... Har inte ens tagit in utemöblerna än, så här sen brukar jag inte vara med det. De blir ju förstörda i detta vädret. Får vara en måste-grej under veckan. 

Åh, vill bra boa in mig och få hämta andan. Skulle vilja renovera lite, vill få till det där som gör huset till sig eget. Saknar den känslan än på långa vägar på de flesta ställena i huset. Vill ha det mysigt, vill känna mig riktigt hemma. Missförstå mig rätt nu, jag trivs och älskar vårt hus, men önskar att få sätta min prägel på det. Där vi renoverat känns det bra, även om det saknas det där lilla extra även där. Hittar inte riktigt rätt. Så detta skulle jag vilja ägna hösten till. Att hitta allt som gör detta huset till hemmet vi skapat.

Och konstigt nog kan jag mer än gärna tänka mig en lite kallare, lite vitare värld på utsidan. Sådär lagom mycket. För allt detta regn, det går mig på nerverna och tröttar ut mig fullkomligt...

Riktig vinter är inget annat än oändligt vacker...

Det går inte fort när man är seg i kolan

Jomenvisst, tänkte att jag skulle vart färdig med ena skrivuppgiften vid två idag, och komma igång med den andra under eftermiddagen. Hur bra gick det?? Har kommit till hälften med den första.. trots att jag suttit med den hela dagen!! Känner mig ovanligt trög, känns som hela huvudet är fyllt med snor och farten på tankeverksamheten är trög därefter... Jojo, jag fortsätter väl resten av kvällen med detta då, tur vi får en timma längre natt, då kan jag ägna en extra timma på det ikväll!! Juppjupp, så får det bli, vill inte gå och lägga mig förrän den är så gott som klar!!

Övergång till vintertid i natt då alltså...

Hon borde vara trött nu??

Jag är det i alla fall. 

Hämtade ju Doris igår kväll, och jösses vad glad hon var över att komma hem. Knölarna visade ju sig vara just knölar, dvs av ofarlig sort, och inte ens skickade på analys, vilket gör att det känns nästan lite onödigt att hon fått genomgå denna operationen, men det kan man ju inte veta innan, och eftersom knölar på katt brukar i allmänhet vara just elakartade vill man inte chansa. Men det är skönt ändå att de var ofarliga, och så kan man se det lite positivt, hon kommer aldrig kunna få elakartade juvertumörer just där :)

Och resultatet på Sunnys tumörer fick vi med, de var godartade de med!! Underbart :) Bara till att hoppas på att de som sitter på andra sidan kommer att vara det med.

Nu är det ju ändå konstigt, vi har tre katter, varav tre har godartade tumörer/inte ens utvecklade till godartade tumörer (ok, Sunnys sista vet vi ju inget om än), vad kommer det sig?? Det vanligaste som sagt är ju att de är elakartade, det är tydligen sällan de inte är det. Vi är väl ovanliga som vanligt då. Men varför får alla tre detta på samma gång?? Helt otroligt. 

Men i alla fall. Doris kom hem igår. Det som var mindre poppis var att bli instängd i gästrummet. Ända sedan vi kom hem igår har hon tjatat. Menar verkligen hela tiden. Hon somnade till tidigt i morse, det varade i en kvart. Jag har alltså varit vaken sedan igår morse. Huvudet är overkligt trögt just och nåt skolarbete har inte blivit gjort... Det konstiga är att Doddo inte verkar ha haft några problem med att hålla sig vaken under dagen. Hon har snattrat på, och tjatat om att komma ut ur rummet bortsett från några korta pauser i form av några powernaps. Först nu har hon börjat lugna sig, och kopplat av lite. Men vi sitter just nu ute i vardagsrummet i soffan, hon känner sig mer fri här ute. Men snart är det dags för rummet igen, jag orkar snart inte vara vaken längre. Beata är väl inte nöjd, men har smält lite från igår när hon mest ville fräsa sonder allt som kom i hennes väg, hon har till och med kunnat sova en stund i soffan, nästan jämte Doddo. Sunny tar det hela med ro, och har faktiskt gått och lagt sig i puffen med Doddo. Men hon tycker hon luktar lite skumt så hon kan inte koppla av helt. Men det går. Det är skönt att kunna sitta härute redan idag utan att det är något större hallåande från någon. Bara Beata som jobba på sitt fräs. Men är det inte mer än så går det an. Skönt för Doris att få lite närhet av de andra två, gör gott för henne!

Nu hoppas vi på att såret läker snabbt och väl, att vi kan ta stygnen redan efter tio till tolv dagar, för ju kortare tid med dem desto bättre, på Sunny höll de snarare tillbaka läkningen mot slutet. Naturligtvis ska såret få vara helt läkt, men vanligen brukar operationssår vara det efter tio dagar. Vi får se, vi håller tummarna!! Och även en tumme hålls för att Doddo accepterar att vara i gästrummet dessa veckorna, så hon låter mindre på natten ;)

Prata, och det högt, det kan min lilla guldklimp!!

Det där med att vänta

Tiden går så långsamt. 

Det är väl en fördel i sig, man får mycket gjort. Om man inte väntar såpass att man inte kan koncentrera sig. Det gick bra att göra massor fram till typ kl två, började halv sju med att släppa ut hästarna, sedan har jag städat inne, tvättat, vikt tvätt, städat hönsgården och hönshuset, handlat och vart och köpt medicinerna till Doris. Och nu väntar jag på att klockan ska bli kvart i sex så jag kan åka och hämta henne. Hade planerat att skriva ett arbete nu under eftermiddagen, men får inte till koncentrationen, den är bortblåst.

Kan dessutom lägga till en skräpförkylning till allt, kände mig helt okej när gick och la mig igår, men vaknade helt igengrodd. Skit. Var ju bara nån månad sen sist. Lite väl bra. Men är väl allt som är runt omkring som sätter ner kroppen. Aja, ska ju ändå inte göra så mycket de närmsta dagarna mer än att se till att Doris har det bra, och att Beata och Sunny kan börja hälsa på henne. Det och skriva två uppgifter. Måste göra det, de måste in...
Men först och främst vill jag hämta Doris!!

Doris operation gick bra

Ja, med mina nerver på utsidan körde jag Doris till Gustaf på kliniken i eftermiddags, viket inte hjälpte Doddos nerver när det kommer till bilåkning. Hon fullkomligt avskyr det, hon är livrädd hela tiden stackarn :(

Hur som helst, operationen gick bra, en sköterska ringde när Doris låg på uppvak och berättade. Skönt att få veta så fort, mina nerver har smått efter beskedet vandrat tillbaka in på insidan av kroppen. Imorgon kväll är det dags att hämta hem henne, underbart, vi längtar efter henne allihop här!! 

Ska fixa en massa innan hon kommer hem imorgon så hon får det lugnt när hon kommer hem, typ dammsuga och sånt. Vill ha massa tid för henne och Beata och Sunny.
Så, nu är det bara en operation som återstår, Sunnys andra då hon har tumörer på andra sidan med, sen kan det väl få vara lugnt?? Känns som att vi klarat av allt sånt här för flera år framöver på bara ett år... please??

Något annat har jag gjort för första gången i mitt liv ikväll, något jag trodde jag skulle ha svårare för och det var att nacka en höna. Inte någon av mina, utan en kompis, den lilla hade blivit riktigt dålig, nåt hade hänt igår och hon hade förlorat styrseln över kroppen, kunde ta sig fram med oerhörda ansträngningar, hon kunde inte gå egentligen men hon försökte, men det gick knappt. Hon fick möjligheten till förbättring tills idag, men blev sämre och det var inte rätt att låta henne fortsätta så, hon mådde så dåligt :( Så när ingen var hemma som vanligen tar hand om detta fick vi göra det själva, Susanne bedövade och höll och jag nackade. Fruktansvärd känsla, men det gick, och i denna värld med höns måste man kunna göra detta, hur brutalt det än låter, men är de så sjuka så har man inget val :( Jag kommer inte att vilja göra detta om det inte har att göra med att hjälpa från lidande, att ta bort tuppar som är friska men dessvärre överflödiga, det fixar jag inte på långa vägar. Inte än i alla fall. Usch, jobbigt, men det känns bra ändå att jag fixade det, är det kris och lidande då måste man kunna.

På onsdag är det dags...

Kvart i två ska vi infinna oss med Doris på kliniken för operation av hennes juvertumör. Och jag är redan nervös. Och trött. Vill inte. Orkar inte. Vill att mina djur ska få vara friska nu... vad är det som gör att allt går åt skogen hela tiden??? 

Snälla låt detta gå bra som det gjort med Sunny och Beata, och att det inte finns fler än de jag känt så det måste bi en operation till. Kan det inte få var lite flyt i allt någon gång...Snälla!!

Äntligen fotat lite!!

Jag tog med mig kameran till stallet idag, inget optimalt fotoväder direkt, men nu var jag så sugen på att fota!!

Jag red inte själv idag utan Gunilla red Descarada, det har hon inte gjort sedan ivåras, och Gunillas systerdotter, Emelie red Minerva. Det var väldigt kul att se Descarada bli riden!!

Det blev lite lektion av det hela, samtidigt som jag fotade, så roligt, och de var så duktiga :) 

Så, istället för mer ord blir det bilder idag :)

Gunilla och Descarada

Emelie och Minerva

Milou

Svennis

Nåt helt annat

Idag har jag faktiskt släppt allt och bara låtit dagen gå i hästarnas tecken. Så skönt att bara komma ut och låta alla oros-tankar få vila lite. Blir nog en sån dag i morgon med, behöver det. 

Började dagen med att vara hos Descarada och Minerva, vi jobbade lite på volten. Jag och Descarada är inne i en liten svacka, det har gått kanon ett bra tag nu, och nu går det mindre bra, men vad fasen, det är ju ett steg i utvecklingstrappan, och det går inte dåligt, bara lite drygt! Vi är snart uppe ur den :)

Sedan spenderade jag resten av dagen på ridskolan, denna helgen är det regionala och nationella ponnytävlingar i hoppning, rätt kul. I morgon är det en kvaltävling till GP-ponnyn, roligt med så pass stora tävlingar på vår klubb! 

Så imorgon blir det samma, hästarna först, sedan ridskolan. Lägg till lite plugg sedan på kvällen. Vill inte ta det idag. Pausar helt idag. Måste, orkar inte. 

En fortsatt trevlig helg önskar jag er!!

Återgått

Nu gav jag upp, Sunny hade tagit sig ur sin body medans jag var iväg idag, och ja, jag tar det som ett tecken på att det är nog med den nu. Ärret är jättefint, det är bara några av de små krustorna kvar från suturtråden. Men det verkar helt lugnt, men fortsätter ha stenkoll på det. Huden är ju fortfarande skör, och minsta lilla så åker bodyn på någon dag till. Vi håller tummarna!! 

Hur som helst s har Sunny verkligen tagit fasta på att hon är fri från sin röda tröja och det har gått i hundranittio här ikväll!! Ren skär lycka rejsar förbi med en lika glad Beata som ett streck efter, för hon har ju fått tillbaka sin bästa lekkompis!! Doris är väl rolig, men inte alls som Sunny, hälsar Beata!!! Och  för att inte tala om hur mycket apport vi kastat ikväll, med andra ord, det har vart fullt ös, medvetslös här ikväll!! Helt underbart :) Nu börjar de tackla av lite, inte konstigt. 

Så skönt att det återgått till det normala igen,  innan det är dags att för att genomgå en ny vända av detta här. Tänker att det är lika bra att köra på, att vi tar Doris till Gustaf nästa vecka, så hon blir opererad snart. Har inte nån dag än, men ska ringa på måndag och se vilken som passar. Som sagt, likaså bra... Det måste ju göras... Stackars Doddo :(

ALLT har tagit lång tid...

Precis allt jag gjort idag har tagit mer tid än vad jag räknat med. 

I morse släppte jag ut hästarna, var där lite innan nio (frukost hade de fått av Gunilla tidigare, de fick vara inne lite till för det jäkla vädret...) och skulle även mocka. Det brukar ta max en timma. Var klar lite innan elva... 

Sedan var ju planen att städa i huset, började bra, sedan drog det ut på tiden med, det var skräpigare här än vad jag räknat med... klar med det strax efter tre... jösses.... sedan var det dags för hönshuset, det var inte lika illa, utan var klar vid fyra. En välbehövlig dusch efter det och sen däcka i soffan. Att åka och lämna böcker, köpa hönsfoder, lämna ett par byxor som gått sönder efter två timmars användning vart det inte tal om. SÅ min slö och slappdag imorgon fick lite andra planer. Men det går väl okej. Tar det lugnt ändå, kan vara lite skönt att komma ut hur som helst. Och så ska jag se om ja ginte behöver skriva på nåt arbete. Lika bra att få sånt tråk gjort. Eller så tar jag bara helg, bara sådär, rakt av. Vi får se vad som faller mig in ;)