lördag 28 februari 2015

Familjen har blivit större :)

Vi hämtade två nya hönor idag, de jag berättade om idag, så nu består vår hönsklan av 20 goa individer, vår familj börjar bli stor :)
Dock letar vi nya hem till två av tupparna, för det är ohållbart att ha fyra stycken, de börjar gruffa med varandra mer och mer nu, och de går hårt åt på hönorna med. Hoppas verkligen att någon vill ge dem ett hem!! Annars återstår bara det tråkigaste alternativet, att behöva ta bort dem...

Men hur som helst, våra nya damer har flyttat in, lite buttra miner sinsemellan har det varit i gruppen, men inte mycket ändå, hade väntat mer faktiskt. Väldigt skönt!! De heter Mina och Dina. Kan berätta att Mina är otroligt tam och bara tokälskar att vara så nära hon bara kan, hon följer en konstant, och när man inte tar upp henne hoppar hon eller flyger upp själv :) Att bli buren och gosad med är det bästa som finns tycker hon!!

Det är så kul att det blev lite tillökning i hönshuset nu, vi behövde några hönor till, nu hoppas jag som en tok att vår lilla kyckling är en höna med, vill vill vill!!!

Välkomna till familjen tjejer!!

Mina

Dina

fredag 27 februari 2015

Fick vårkänslor

Alltså, när röjar-känslorna börjar dyka upp, då vet man att våren är på gång!!
Hade utsläppet i morse, och så fixade jag stallet, passade på, för hemma var det ändå strömavbrott... Gott att ha det gjort på morgonen trots allt!
Men jag kunde inte riktigt hålla mig till bara det, vädret var helt underbart, så där som att våren vill liksom säga hej, jag kommer snart, och då minsann, då vill jag röja! Så fick för mig att jag skulle ta och borsta rent täckena som Valle fick med sig från förra ägaren, de använder vi inte för de är så vansinnigt lortiga. Så vad var inte bättre än att få de i skick för att kunna stoppa in i tvättmaskinen?? 
:) Jag gav mig på ett innetäcke, tänkte att det var en lätt match, men nehejdå, tji fick jag. Det är så mycket lera på hela nedre delen på det så jag fixade bara halva idag. Det dammade nåt så vansinnigt att jag höll på att storkna. Och så var inte ryggen glad över detnn fantastiska arbetsställning (halkade ute i skogen i förrgår och sträckte mig bra..) så jag gav mig faktiskt. Gör väl resten på det imorgon då... Men pysselkänslan gav sig då inte, så jag gick ut i hagen om började mocka där istället. Det är verkligen helt underbart att få det rent även där, så gräset har en chans att börja växa när det är dags!!
Nu blev det inte många kärror jag körde ut därifrån, för jag fick nya idéer (jaja, jag har ibland lite svårt att hålla mig till en grej i taget och göra klart den...), så jag åkte hem och gjorde en storstädning i hönshuset. Mer än välbehövligt!! Nu så är det så rent och fint där!! I alla fall i fem minuter till, marodörerna vill ju inte vara ute nu när det regnar, så antar att de är inne och röjer loss de med på sitt alldeles egna vis... ;) Dock väldigt skönt att få gjort detta idag, för imorgon ska vi hämta två nya hönor som vi får, de funkar inte i den gruppen de går i idag, så de får en ny chans hos oss istället för att bli hönssoppa... Ska bli spännande och se om de anpassar sig bra här istället, hoppas det går bra!! Det är två Lohmanhönor, sådana värphybrider, bruna, som vi har tre av sen innan. Blir nog bra, hoppas de kommer funka fint här!!
Kände att det var en massa annat jag skulle vilja ta tag i med, men det som mest blinkar med rött varningsljus just nu är trots allt c-uppsatsen. Så den har det blivit mer text på i eftermiddag, och jag borde fortsätta en stund till, men det är så jäkla segt och tråkigt... Men kanske några ord till... Ett par rader kan ju inte vara så svårt till innan det är dags att åka till Borås för firande av både mamma och Sarah på Tai Silk med smaskig mat. Jo så får det bli. 
Ha're fint, trevlig helg på er!!

Snart borde dessa små skönheter titta fram med!!
Kanske skulle ta och gå ut och kika efter dom :)

torsdag 26 februari 2015

Tre dagar

Efter att ha spenderat tre dagar på en avdelning på Högsbo Sjukhus är jag helt säker på att jag gjort rätt (vi är just nu inne i en kurs som innebär tre dagar på avdelning). 

Valet att just välja bort att arbeta på avdelning är så rätt känner jag. Det är inte något fel på att jobba på avdelning och inte heller något fel på avdelningen jag varit på dessa dagarna, men det är inget jag skulle trivas med. Det är alldeles för rutinartat, jag vill ha det oväntade, det är det som driver mig, att inte ha koll på vad som kommer att dyka upp nästa dag på jobbet. I mitt val, att jobba på en akutmottagning innebär att inte veta. Klart att rutinerna kommer att finnas, men det är så mycket mer patienter som kommer och går, och med det så vet man inte vad som kommer att vänta. Nu riktar sig Östras akut på medicin och kirurgi, vilket i sig är väldigt brett, men det ger en fingervisning trots allt vad jobbet kommer att innebära, men ena dagen kan det ju vara merparten kirurgiska patienter, den andra medicinska. Och så kan det vara mer eller mindre akut, och mer eller mindre patienter. Och att det är så många man kommer att möta, det är ju så kul!! 
Alltså, jag är så glad för att jag valde som jag gjorde, och jag längtar verkligen så till sommaren!! Jag vill jobba!!! Nu!!!


onsdag 25 februari 2015

BRA dag!

Hur underbart är det inte att komma hem från en rätt trist dag i skolan i hyfsad tid och kunna sticka till stallet och pyssla med vår-leriga hästar och gå promenad med dom och lita jobb på volten efter det??
Alltså, helt underbart!!
De blev en riktigt bra promenad, lite klättring i rätt friskt tempo (japp, jag häll högsta tempot, Valle tyckte det var helt onödigt att gå så fort uppför backarna efter en stund ;) Minerva och Gunilla hamnade på efterkälken de med ;) ), nu är det dags att skaffa bättre kondis!! 
Vi stannade till och lät hästarna beta lite gammalt gräs, lite nytt hade faktiskt tittat fram, eb hel del blåbärsris åkte ner med, snacka om att de var nöjda!! 
Ett par rådjur for iväg alldeles intill oss, Minerva skuttade till lite och Valle stirrade lite, det var allt. Skönt!! När vi kom hem så arbetade vi en liten kortis på volten, lite koll på vad Valle lyssnar på för signaler och lite longering, mycket för att få lite mer cirkulation i kroppen på honom och låta han tänka lite. Han gillade det och travade på så snällt!! Lyssnade bra på mina signaler som stopp, start, trav, avsaktningar, back och lite annat. Han gillade att få uppgifter och var såå nöjd!! 
I de flesta lägen vi stannade till, både ute på promenaden och på volten sökte han kontakt, han vill så gärna vara nära, och allra helst med mulen antingen i mitt hår eller mot min axel. Han är ju rätt pillig i vanliga fall, alltså han tuggar på det mesta, men i dessa lägena står han bara och håller sådär mjukt mot och kopplas av totalt. Behöver jag säga hur glad man blir inombords av sånt här?? Underbara fina hästen, trots starten vi fick kommer det bli så bra, det lovar jag dig!!

Fina killen, lerig och glad!!

tisdag 24 februari 2015

Idag är det ingen vanlig dag...

...för idag är det mammas födelsedag!!
Stort grattis mamma, hoppas att din dag vart toppen, kramar!!!


måndag 23 februari 2015

Plan...

Alltså, en ny plan har vi, för vi har verkligen hittat något med Valle som måste kollas så fort vi får ut någon som kan göra det.
Förutom att hans bakben ska kollas, det som han markerade på vid besiktningen så är det även hans rygg som måste ses över och så det vi känns som inte alls stämmer, och det är hans tänder. 
Hans tänder är helt galet vassa. 
Eftersom jag inte är helt normalt funtad när det kommer till vissa saker så har jag inte några större problem med att stoppa in händerna i truten på en häst, inte ens en som har visat tendenser till att äta upp en. Har väl utvecklat en viss teknik för detta med tiden ;) 
Hur som helst, tänderna är sylvassa!! 
De måste ses över och göras nåt åt. Betarna (som nästan bara finns hos vallackar och hingstar) är långa och välvuxna, de brukar inte vara några problem även om de är lite långa, bara de inte går upp mot gommen, eller ner mot underkäken för långt, och de är inte jättelånga, men lite väl kanske.men de är så pass vassa att det blev ett märke i fingret när jag drog med det på spetsen av dem. Det är inte bra. Tänk er att ha nåt så vasst i munnen!! Det är klart att det känns, tungan är ju i kontakt med dessa konstant, och tänk då om det sätts bett i munnen i ett sånt här läge puls att det stängs igen med diverse nosgrimmor... hua... :(
Så som sagt, så fort vi får tid bokat med veterinären (håll tummarna att han kan på fredag!! Tis, ons och tor måste jag vara i skolan, kommer inte ifrån :( ) så ska vi se till att detta ska ses över och göras i ordning. Innan vi fått koll på hur hans mun egentligen ser ut kommer inget bett i närheten av den, inte heller hackamore, för är det så vassa kanter så kan det lika gärna trycka utifrån och ge skador. Nu är ju det inte aktuellt med ridning ändå förrän rygg och bakben är symtomfria, men att kunna tömköra hade ju vart väldigt värdefullt. Men det får vänta tills vi vet mer!! Tills dess blir det promenader i vanliga repgrimman!


söndag 22 februari 2015

Ett annorlunda typ av krav... (japp, nu är filosofen igång!)

Efter morgonens promenad med hästarna funderade vi lite på vad vi gör egentligen. 
Vi kom tillbaka med två galet nöjda hästar, och man såg på Valle att han vuxit lite till idag, och var liksom bara sådär glad i blicken som man vill att de ska vara. Det vi tänkte på var att han kanske aldrig fått den typen av krav som vi sätter på honom på sig innan. I alla fall inte på länge. 
Men vad sätter vi för krav egentligen?? Det har jag funderat vidare på idag (istället för att skriva på c-uppsatsen ;) )
Det traditionella är väl ändå att de ska lyda, funka i de lägen vi ber dem om att funka i, lyssna och halt enkelt göra som vi vill. Detta, för att krångla till det aningen, sätter vi som kav men ändå inte. 
Det blev så tydligt idag hur vi tänker. 
Kravet som vi har är att vi OCH hästarna ska ha roligt TILLSAMMANS. 
I detta ser vi att vi inte behöver sätta de där kraven om lydighet, fullständig kontroll och så vidare. Har hästen roligt tillsammans med oss så kommer detta av sig självt. Hästen får en valfrihet när det kommer till att vilja samarbeta med oss, och med detta tar vi också bort kraven på hästen, och lägger dem på oss själva istället. 
Om hästen tycker det är roligt att vara med oss kommer den lyssna, lyda, kommunicera, göra det vi vill och så vidare. Skulle den nu inte göra detta så är det inte rätt väg att gå, att lägga dessa kraven på hästen. Då är istället frågan, vad behöver vi hos oss själva för att hästen ska tycka att det är kul och följer oss och våra idéer? 
Nu ska det väl nämnas innan någon undrar vad vi är för idioter som låter hästarna gå utan krav vind för våg, och det är att vi sätter gränser. Gränser ser jag som en helt annan sak än vad krav är. Det finns gränser att ligga inom, man biter eller sparkar inte en människa, man släpar inte runt en människa i grimskaftet bara för att den säger, kom så har vi kul, istället för kom, lyd mig. En häst får inte hitta på sådana dumheter som innebär risker, det får inte bli farligt, där kommer gränserna in. Man får säga till. Hästar säger till varandra sinsemellan. Det man får tänka till om är HUR man säger till. Så nej, bara för att vi tänker som vi gör så är det inte så att de får fara runt och fnatta som de själva behagar, som sagt, gränser. 
Men åter till kraven då.
Vad är det som kan vara skillnaden mellan att ha en häst som håller sig vid ens sida för att den tycker att det är kul att vara med oss mot en häst som är helt lärd i att vad människan säger så ska jag lyda? 
Det behöver inte utåt sett se ut att vara någon skillnad alls. Men inåt sett kan det vara en enorm skillnad. För hästen. 
Tänk er själva med denna jämförelsen; Det finns ett stort krav från samhället att du har ett jobb. Och du har ett jobb. Jobbet du har tycker du fantastiskt roligt, det är kul att åka dit, det känns inte som ett tvång, men som alla normalt funtade människor har även du lite sämre dagar och en att vilja vara därifrån infinner sig, att det är tungt och slitigt och så vidare, vilket är ändå helt ok och normalt. Men i grund och botten så är det roligt att jobba, vad det beror på kan vara olika för olika människor, det kan vara valet av arbete, det kan vara kollegorna och så vidare. Något är det som gör det så roligt!!
Sedan tänker du att du har ett jobb som du bara går till för att det är vad man ska göra, och att man får sin lön så räkningarna kan betalas. Det kan väl för vissa vara helt ok, men glädjefyllt, nae, snarare tryggt kanske. Jobbet du inte tycker om ses som ett krav, uppgifterna är kraven som ska utföras, du kanske gör dem snällt för att du vet att det är så man ska göra. Eller så är du den där som surar ihop och vill inte göra det, låter alla veta detta, men gör uppgifterna ändå, för det är det rätta att göra. Men kul är det inte. 
Nu ska man inte förmänskliga hästar på något vis, men jag känner att det kan vara en rätt så schysst jämförelse. De hästar som väljer att göra allt för sin människa för att de tycker det är kul att vara med den, det är i min värld de hästar som är de lyckligaste, och även de som man kan då se som lydigaste, lyssnar mest och så vidare. 
De som gör det bara för att det är en vana, kravet på att lyda, kravet på att utföra det där arbetet de inte själva valt att göra, de är kuvade på ett eller annat sätt. De gör det för att de är snälla och att det är en trygghet för dom att göra som de blivit lärda. Mer eller mindre tycker de om det (jag säger inte med detta att alla dessa hästar är olyckliga, men de hade kanske kunnat var snäppet lyckligare om de hade fått välja), de som gillar det mindre hittar på med skit och bråkar mer. Typ som den människan som väljer att tala om att det är det tråkigaste den vet att gå till jobbet, men gör det för att den är tvungen. 
Med dessa funderingar som jag försökt få ner i ord här kan jag väl ändå säga att jag kommit fram till en sak, och det handlar om mig själv. Jag har så otroligt mycket mer att lära, vill jag att hästen ska vilja vara med mig så är det mig själv jag får ändra på och jobba, inte hästen (eller jo, såklart den med, men inte på samma sätt). Jag tänker fortsätta jobba på detta. En bit har jag kommit, men har ändå lång väg att gå. Men man lär så länge man lever, och det jag vet är att jag inte bara tar med mig kunskapen hästarna ger mig bara inom hästområdet, utan även i alla andra delar i livet. 


Så, filosofen har talat. Nu är det dags för den att ta tag i den bistra verkligheten kallad c-uppsats. Så tack för mig denna söndag, hoppas inte jag gjort någon upprörd om sitt hästhanterande, detta är mina tankar och funderingar på hur jag kan få livet med häst att bli det optimala för mig och hästen. Tillsammans med hästen vill jag ha roligt, inte bara jag vill ha kul med hästen!!


fredag 20 februari 2015

Man skulle ju kunna tro att det är helg nu då...

Eller inte,
Dagarna säger det, men det blir inte mycket till ledighet. Vi har suttit med c-uppsatsen konstant nu, men eftersom handledaren lämnat oss i sticket i tron om att handleda betydde att vi klarar oss själva och att hon inte behöver göra nåt, inte ens svara på våra frågor, eller ge feedback på vad vi skrivit så är vi ganska så mycket efter. Detta ett resultat av att de satt en handledare med språkproblem och helt grön på sin position... Efter ett utbrott från både min sida och fler som har människan som handledare så har hela grejen retts ut tillsammans med kursansvariga, och nu har handledaren börjat fatta sin roll. Typ i alla fall, det är i alla fall bättre nu, men efter är vi, så det blir slita hår i helgen över detta. Suck...

En annan riktigt tråkig sak är att vi bara har en av de tre kycklingarna kvar som kläcktes förra veckan, de andra två dog igår :( Så otroligt tråkigt, hade så sett fram emot att se vad de utvecklades till och hur de skulle se ut. Det är en ny ras för oss, så det var extra spännande. Men naturen ville annorlunda, så ni får sova så gott fina små kycklingar :( Nu håller vi tummarna för att den lilla som är kvar får må bra och växa upp och bli vacker, förhoppningsvis höna.

En av sötnosarna som dog igår :(

tisdag 17 februari 2015

Förvandling!!

Det blir verkligen bättre och bättre för varje dag!!
Valle blir gladare och gladare, öronen är mer och mer enbart framåt, den sura undandragande blicken är nästan borta nu, och sättet han velat ha bort oss på innan är knappt kvar. Han söker nu så mycket kontakt och mys så att jag blir alldeles förvånad, en häst som från början visat en sådan här ilska kan vända och bli så otroligt tillgiven och kontaktsökande. Han har fortfarande lite fuffens för sig, men det är nu så lite, och så lätt att vända honom till det bättre igen bara genom att lägga handen på honom och vänta ut honom. Då släpper han det och den busiga, glada och nyfikna hästen dyker upp igen!! Det har verkligen gått från att vara på och hugga och bita i alla lägen, kasta sig med strukna öron mot oss så fort han kunde få möjlighet när han kom till oss till detta, vilken förvandling!! Helt underbart!! Finaste hästen!!







måndag 16 februari 2015

Arg!!

Alltså, nu kan jag inte nog betona hur glad jag är att bara ha några månader kvar på utbildningen.

Vi skriver ju uppsatsen nu, och vi, tillsammans med ytterligare två par är helt utelämnade av handledaren, ingen respons, ingen kontakt, inget!! Blir helt vansinnig på detta, är det något en handledare är till för så är det att kunna leda oss i rätt riktning, att kunna komma med support, och se om vi faktiskt har kommit rätt på vägen. Men nej, inte ett ord!! Att vi har rätt till 20 timmar av guidning och hjälp verkar ha gått helt förbi, och ja, vi är minst sagt irriterade nu. 
GAH!!! Så jäkla mycket energi detta tar, att det inte bara kan skötas på rätt sätt nån gång!!! Ska bli så skönt att slippa denna skolan sen!! Kan knappt vänta!!!