Lite udda måste man vara ;)

Som många har förstått har jag tröttnat på den traditionella dressyren inom hästvärlden, i alla fall för min egen del.

Jag vill hitta på annat!! Jag vill ha en annan typ av kontakt med min häst än den som kräver träns, bett och allt det där. En del i detta är trickträning. Allt lärs in med positiv förstärkning, det vill säga att man uppmuntrar det beteende som ses som rätt och totalignorerar felaktiga beteenden, ingen bestraffning, inget, endast låtsas som att det regnar. 

En av grejerna jag fått för mig att träna med Viking nu är att gnägga på kommando. Varför inte liksom? Han är ju en väldigt pratig häst, och nu har vi börjat sätta ett kommando till detta snackande och det börjar faktiskt visa sig att det fungerar, jättekul!! Vi är inte där än helt hundra, men vi fortsätter att jobba på det och när det sitter, även om det tar ett halvår tills det eller längre, lovar jag att lägga upp en video på det! 

Han älskar att få denna typen av uppgifter, så vem vet var det slutar!!

Pööööss!!

Ren skär lycka!!

Ni vet den där känslan som gör en alldeles varm inombords, som får en att le och känna sig alldeles bubblig och glad? Känslan som nästan får en att fälla tårar?

Precis så känner jag för Viking. Tänk att jag har en sån fin häst!!

Han är den perfekta hästen. Hästen jag väntat på. Hästen jag alltid, sedan jag vart liten letat efter. Det känns rätt i hjärtat. Inte för att jag inte tyckt om mina hästar jag haft genom åren, jag har älskat dom av hela mitt hjärta, Pampas, Chickan, Fjutte, Jason, Descarada, Valle, Minerva. De ligger mig varmt om hjärtat allihop (Minerva finns ju kvar hos mig vilket jag är otroligt tacksam för, men det är mest Gunilla som tar hand om henne nu), även hästar jag skött om genom åren som inte vart mina har jag hållt av hur mycket som helst, och jag skulle inte vilja vart utan någon av dom.

Men nu känns det som allt fallit på plats, Viking är hästen för mig, jag är så glad i honom, det känns som att det är den hästen jag genom hela livet letat efter. Lite sådär omedvetet. Min önskan är att vi har en sisådär en 20 år tillsammans (typ 30 borde han väl bli i alla fall ;) ) och därefter ska jag leta efter en häst av samma typ. Ett kallblod. Alltid haft en förkärlek till dessa vackra hästar, alltid beundrat dem. 

Vi red ut en lite längre tur idag. Ca 3 km lång (jaja, inte lång så, men för våra hästar som är under igångsättning är det ordentligt!) och mycket backar. Red lite mer än halva turen, när vi kommit en bit är det nästan bara nerför, då hoppar jag av och går resten. Undviker backar lite än så länge, de tar, och kommer att öka på dem så småningom. Det är dessutom väldigt trevligt att gå en bit med honom med! Sadel har vi ju inte heller, så lite obalanserat när vi går brant neråt, det vill jag inte utsätta honom för. 

Idag skötte sig hästarna kanon, Viking tar hand om lite vingliga mig på allra bästa sätt! Han är mån om jag ska sitta säkert och känns stolt när jag sitter där på hans rygg. Detta är fjärde gången jag rider honom och nu känns det mycket stabilare, känns inte som att jag kommer att ramla av bara han skrittar lite snabbare ;) Idag satt jag faktiskt kvar när han snubblade riktigt ordentligt vid ett olämpligt hål i vägen och höll på att stå på näsan, hade det vart första ridturen hade jag suttit som ett frimärke i backen ;) Vi redde upp det och det kändes så bra, det verkar som att min balans är påväg att hitta tillbaka! I skritten i alla fall, haha ;) 

Glada, fina Viking, som älskar att hitta på grejer, som lär sig fort som attan, som är galet översocial, som är klok som en uggla, som älskar att vara med!! Tänk att du är min, tänk vilket framtid vi har!!

Finaste hästen!!

Börjar så smått längta...

Snart är det juletider. Och nu börjar jag längta! 

Visst är det mysigt att boa in sig lite extra med lite mörkare, helst röda gardiner, byta till juldukar, ta fram adventsljusstakar och julstjärnor. Levande ljus (om inte katterna är vakna då...) och julbak, både godis, bröd och kakor.

Lika mycket som jag bara ville ha bort allt detta i början på året vill jag ha tillbaka det nu. Själva julfirandet är i år lite mer speciellt, det är sista året som vi kommer att vara i mitt barndomshem och fira, så för en gångs skull vill jag verkligen ta tillvara på själva firandet. I vanliga fall vill jag ju helst fly från det. Men i år är det lite speciellt som sagt, för i januari flyttar mamma och pappa till lägenhet, så sista julen i huset jag vuxit upp i. 

Jag och mamma har börjat fundera på julbaket, mycket av det har farmor gjort innan, men nu kan det ju inte bli så... så vi har börjat se vad som vi ska göra, gått igenom recept och testat baka en av kakorna som alltid finns vid jul hos oss, och de blev riktigt bra, smakar precis som farmors. 

Så, väntar väl in att juletiden ska komma, i avdentveckan kommer alla grejer fram. Blir nog bra. Och som sagt, snart har man tröttnat på det igen ;)

Vad hände?

Jag är bara sur och tvär just nu och jag vet inte varför.
Jag tycker att allt borde vara uppåt, speciellt efter allt som faktiskt ordnat sig till det bättre. Men allt retar gallfeber på mig. Är det för att jag är så satans trött?? Antar det. För trött är jag. Hamnat i nåt mellanläge,  kopplat av för att allt ordnat sig med pluggande,  det är över för nu. Men är inte igång än på riktigt, är spänd inför det samtidigt som jag känner stress för att jag måste hämta ork och komma igen innan jag börjar på måndag. Suck. Trött.

Inget går som jag vill...

Eller ja, nästan inget. Eller kanske bara lite egentligen.

Men just nu känns det som inget. Om man då bortser från det som går som jag vill...

Det som felar är väl mest det klassiska, för mycket att göra, för lite tid. 

Hur får man det att gå ihop??

Dessa två veckor innan jag börjar jobba den 9:e var tänkta till så mycket. Framförallt till att samla lite energi för att orka dra igång för fullt igen. Men jag är tröttare nu än vad jag vart på länge. Känns helt fel. Det är så mycket som skulle behöva göras, men jag orkar inte. Samtidigt som jag inte orkar göra det där som måste göras gör jag andra saker som måste göras. Gah!! Får inte ihop det. Blir tokig på det. Och får dåligt samvete för det som inte blir gjort. Och av det blir jag bara tröttare. Ond cirkel? Japp...

En som skulle få mycket mer tid dessa veckorna hade jag tänkt... typ hela dagar och sånt... men det går inte ihop, blir den vanliga tiden, det är jag visserligen glad för, men ville ägna massor av tid till honom innan jag kör igång med jobbet...

Avskalat

Det där med utrustning till häst. 

Matcha eller inte matcha. Märkesgrejer eller inte märkesgrejer. Dyrt eller billigt. Mycket eller lite.

Läste en fråga på ett kallblodsforum på facebook för en stund sedan om hur viktigt man tycker det är att matcha allt, både hästens grejer och ens själv.

Väldigt spridda skurar. 

Men de flesta var mest inriktade mot att det ska vara funktionell utrustning, väl avpassad, gärna lite koll på hur det ser ut. Så tänker jag med. Det är inte att ha så mycket av allt i så många färger som möjligt, helst i nått hippt märke som kostar multum som gäller. Ganska sunt tycker jag.

Det är så tråkigt att ridning har blivit en sån materialsport. 

Detta gäller väl mest oss som klassas som "skogsryttare". Fast jag ser mig faktiskt inte som en skogsryttare, jag gillar att göra allt möjligt, utom att hoppa. Men bara för att jag tycker det är kul att rida på bana behöver jag inte massa extrakrafs. Jag vill använda det som behövs. Jag har en grundtanke i matchning; allt läder ska vara i samma färg, alla spännen likaså, jag fixar inte att det avviker. Men att ha ett rött schabrak och blåa ridbyxor, spela roll?? Och varför ha en massa extra som inte behövs?? Behöver hästen benskydd, ja, då får man ha det, men varför ha det om det inte behövs? En massa extraremmar på tränset? Varför om det funkar bra att rida utan? Jag vill ha en anledning till att använda sakerna. Man blir inte bättre bara för att man har mycket grejer och det senaste inom modet.

Jag kan erkänna att jag vart där, älskat att ha mycket grejer, schabrak till exempel. Träns vart en favorit med. Men nu... Ok, schabrakbegäret hänger kvar, men träns.. nae... snarare pannband... så det har jag köpt ett extra. Ett begagnat. 

Annars har jag verkligen skalat av utrustningsbiten. Huvudlag med hackamore är det som gäller. Viking gillar inte bett, så varför ha det? Sadel... jag det har jag ingen faktiskt, jag rider barbacka! Ok, har Descaradas gamla, den funkar, men det är inte min, det är Gunillas, och ja, jag får ha den. Men varför? Bättre att han får sätta muskler innan sadeln åker på. Sen måste han ha boots. Till mitt stora förtret. Han skaver ihop hovarna när han går nåt så vansinnigt, funkar inte utan, han kommer att bli helt kal på insidan av kronränderna i så fall, och sårig tillslut. Funkar inte. Så det får han ha. Inte den dyraste grejen som tur är, och rätt simpelt i övrigt. 

Nej, det ska vara väl tillpassad utrustning, meningsfull sådan, i bra kvalitet. Och med bra kvalitet menar jag inte det dyraste. Utan en mellannivå, det allra billigaste håller inte länge. Men mellanklassen mäter sig utmärkt mot allt det dyra med märken på. Om jag mot förmodan har märkesgrejer så köps de på rea eller begagnat. Inte för att jag är ute efter märket, utan för att just den saken är det jag är i behov av och den ar till ett bra pris. 

Nä. Jag ser till att vi ser städade ut och "klär upp oss" vid lite mer speciella tillfällen, typ vid fotografering. Nån mer energi har jag inte nån större lust att lägga på det, finns annat som är viktigare!!

Enda gången jag klär ut oss i en massa extra är nu när det är mörkt, reflexer kan ingen få tillräckligt av!! Vi hade på ett gäng allihop (syns inte uppifrån på Viking), trots att det inte var mörkt, man kan inte vara nog säker!!

Två nyinflyttade!

Idag har jag hämtat hem två hönor, båda 20 veckor på dagen. Sussexhöns, precis som våran Sussie.
Ihopsläppet gick helt utan trassel, hönsen här hemma var snälla och välkomnande. Speciellt Sussie som blev jätteglad att se dessa två, som är likadana i utseendet som henne själv.
Hoppas lugnet håller i sig och att det kommer att fortsätta vara lugnt!

Välkomna till familjen flickor!!

Reflexxxxx

Alltså, hur svårt är det att förstå att mörkret har kommit. Varför är det så svårt för folk att ta på sig reflexer????
Och hur i hela fridens namn kan föräldrar släppa ut sina ungar på vägarna gåendes eller cyklandes i skymningen utan reflexer eller ens utan att försäkra sig om att de har cykellampan igång??
Fattar inte. 
Senast igår kom det en unge på cykel i skymning förbi stallet och vidare ut på stora vägen. Vi tog in hästarna precis då och såg honom inte särskilt tydligt fast han cyklade rakt mot oss. Och förrgår promenerade en vuxen människa längs med vägen i mörka kläder när mörkret nästan lagt sig.
Ska det vara så svårt att ta på sig den enkla och billiga livförsäkring som reflexer innebär??
Det är faktiskt inte bara den som väljer att ta risken att röra sig ute som det drabbar om det händer något, utan den som kör bilen drabbas också. Och alla som finns i bådas närhet så som familjerna.
Helt obeskrivligt. Jag fattar inte att man inte är mer rädd om sig själv eller sina barn. Sätt på er reflexer, för allas skull!!
//hon som ser ut som en vandrande julgran nu när mörkret fallit.

Dagstur

Idag hittade vi på något helt annat. Jag mamma, min moster och min kusin for iväg till Ullared :) 

Det blev en heldag, kanske lite mer handlat än vad som var tänkt, men inte galet mycket ändå.

Framför allt hade vi en trevlig dag, och nu så här framåt kvällskvisten är vi lagom möra allihop ;) 

Avrundade allt med en stund i stallet, det blev vila för hästarna, men pyssel. Och bara mys. Bara det är guld värt!!

Vissa avvikande saker ;)

Alltså, igår då. Tentan avklarad och jag är äntligen klar!! 

Hur firade jag det så??

Ehm, ja, det är väl här som jag skiljer mig från många kanske ;)

In till affären bar det i alla fall. Nåt ska det ju firas med!! 

Kommer ut med en jättepåse med äpplen, en drös burkar med majs. 2 chokladkakor. 

??

Jomen alltså, klart djuren ska vara med och fira!! Så äpplen till Viking, majs till hönorna, och till katterna; godis som fanns hemma. Jag tog chokladen själv dock ;) 

Jag är inte så mycket för firande överhuvudtaget, så detta vart ju alldeles lagom för mig! Men ett stopp hos mamma och pappa vart det med självklart, och där fick jag en blomma och pengar, mycket välkommet!! Av Christian fick jag när han kom hem en blomma, även den spetsad med en peng :) Ett alldeles lagom firande i min smak :) 

Idag hade jag stora planer, att göra allt jag inte hunnit med det senaste. Jag slängde skräp sen var jag däckad på soffan. Energin tog slut fullständigt. Det blev en kväll med hästarna, och nu är jag tillbaka i soffan. Tar väl några dagarna att hämta sig efter en sån nervpåfrestning ;)