Grattis min lilla solstråle!!

Idag fyller Sunny och hennes syskon 6 år!! Tänk vad tiden går fort, det var ju nyss de var små!!
Grattis tjejen och hela syskonskaran!!

Det går framåt!!

Vikings utveckling har verkligen gått framåt. 

Vi skyndar ju långsamt, och även om vi gör det ser vi enorma resultat! Och den där seriösa träningen, den kan jag inte påstå att vi kör på heller. Vi leker oss mest till allting! Idag är allra första gången vi vart på bana och jobbat. Och detta för att vi hade en sadelutprovare på plats (Freeforms bomlösa sadlar, helt grymma!!). Och Viking kör på som vanligt och visar saker som man inte trodde riktigt att han var redo för.. han tar för sig och söker sig mjukt i form och jobbar som bara den, svara för sidförande och så vidare. Det enda som inte gick helt hundra fram var att man inte behövde stanna och ha fikapaus där de andra stod ;) Vi har bara vart ute i skogen innan, och även där börjar det visa sig vad han har att bjuda på! Galopp har vi nu testat, helt underbart!! Och traven är numera inte bara full fart framåt, utan nu är den reglerbar både när det kommer till tempo, steglängd och arbete i form. Han börjar få ett luftigt steg och är mer och mer säker på foten. Hela tiden händer det nya saker, nya muskler som syns och roliga påhitt från Vikings sida. Har jag sagt att denna häst har humor?? Det har han verkligen ;) Kan inte annat än att längta till stallet och Viking när jag inte är där!!

När drömmen blir verklighet

Ni vet det där projektet jag yrat om som inte gick helt enligt mina planer till en början? En detalj i det hela som det föll på.
Igår blev det klart.
Sista biten på plats.
Och det förändrar och rör runt det mesta. Mest mitt yrkesliv.
För igår gjorde jag något jag inte trodde jag skulle göra på väldigt länge.
Jag sa upp mig från mitt jobb. Med stort vemod, för jag trivs så otroligt bra där. Aldrig någonsin har jag haft så fantastiska arbetskamrater. Men papprena är underskrivna och inlämnade och den 14/5 är min sista dag på bästa avdelningen.
Känns riktigt jobbigt att ha gjort detta faktiskt.

Men.
Det är gjort av en anledning.
Något jag väntat på. Något inte trodde jag skulle våga göra riktigt än. En ren chansning med så stora förhoppningar för en bra utgång att mina nerver i princip har flyttat. Något jag jobbat efter att nå i så många år. Igår blev det jag drömt om verklighet. Sista biten föll på plats.
Jag har fått ett nytt jobb. Ett jobb jag längtar till samtidigt som jag inte förstått det hela, att det är så nu. Och lite läskigt är det. Men det kommer att bli så roligt!! Ingen är nog gladare än jag just nu!!
Att utbilda mig till sjuksköterska var verkligen rätt.  Och nu har jag fått mitt drömjobb i mitt drömyrke. Jag börjar den 16/5.
Och vad ska jag göra då?

Jo... jag ska börja jobba på AMBULANSEN!!!!!

Glädjen i att vara två om det

Lite som en uppföljning på det jag skrev igår kan man väl se följande som..

Att jobba med Viking är att jobba tillsammans med Viking. 

Han är med och får tänka till, ta beslut, tycka till och visa vad han vill. Och han visar mig respekt, jag visar honom respekt. Vi kan "diskutera" om saker och ting och hitta en gyllene medelväg som båda gillar.

Gränser finns på vad som är ok att göra, både från min och hans sida. 

Det jag framförallt är ute efter i mitt umgänge med häst överhuvudtaget nu är att hästen ska välja att vara med mig för att den vill, inte för att den är uppfostrad till att vara det. I min värld är det två helt skilda saker. Men visst de två kan kombineras, men grundtanken ska vara att hästen själv väljer att tycka att det är kul att vara med mig. 

Och det är något jag upplever att Viking vill vara. Det känns som att vi jobbar tillsammans, att vi båda tycker det är lika roligt. Det räcker att jag kliver ur bilen när jag kommer till stallet så reagerar han i hagen och tjatar genom att gnägga flera gånger ända tills jag kommer och hämtar honom. 

Och när jag kommer till hagen, då kommer har som skjuten ur en kanon för att möta mig vid grinden. Han är en väldigt social häst, har jag sagt det? ;)

Inne i stallet vill han vara med hela tiden, allt jag gör vill han vara med och hjälpa mig med. Han är nyfiken och vid varje uppgift han får försöker han klura ut hur han ska lösa det på bästa sätt. 

En sak som att sadla innebär numera inget annat än spetsade öron och förväntan. Spänna sadelgjorden är han inte brydd om. Skillnad mot de få gånger i början som jag la på ett par av våra vanliga sadlar för utprovning (dressyrsadel med bom), då han tydligt visade med öron, spänt ansikte som helst skulle vilja tagit en tugga av mig och en kropp som var spänd som en fiolsträng när sadelgjorden skulle spännas. Han fick välja i detta läget och han valde något annat än en vanlig sadel, och nu älskar han att bli sadlad!! Visst är det en fårskinnssadel vi har nu, men det är likväl en gjord som ska spännas och så vidare. Men när den kommer fram är det kul på gång!! 

Och träns. Började med vanligt sådant med bett. Han ville mest spotta ut det. Inte ville han ha in det i munnen. Nej. Det var till att tråckla in det. Så tog helt enkelt på hackamoret istället. Inte vet jag om han någon gång blivit riden med ett sådant innan, men tänkte att vill han inte ha bettet så slipper han. Jag har inget behov av att han måste ha nåt i munnen när vi rider så varför liksom? Så allra första gången jag red honom gjorde jag det barbacka (fårskinnssadeln kom först senare) och bettlöst. Det var vingligt, men vi älskade det bägge två och vi kör på detta fortfarande!

Det finns många saker som gör att jag tror starkt på att han gärna vill vara med mig så som att följa mig lös, ständigt ha koll på mig och leta efter mig. En sak visade han idag, rätt tydligt tycker jag. Efter vår ridtur fick de gå ut i en annan hage, den de står i nu växer det inget gräs, så det är dags att vänja in dem på det nu. I nya hagen finns det ganska mycket grässtubb att äta. Och vad de gillade det! Vi stod länge utanför hagen och bara tittade på våra fina hästar, och tanken slog mig då var att det var ett läge många hästar inte skulle bry sig om att människan kom in i hagen igen och lockade, för gräset lockar ju massor! Så jag testade. Viking stod längst bort. Ropade "Viking, kom!" en gång. Och den älskade hästen sluta med en gång att äta, tvärvänder på klacken och kommer sättandes mot mig och hopp och galopp, samtidigt som han tjuter, tvärstannar framför mig och vill prata och se vad nästa grej blir. Följer mig sedan runt en stund i hagen med lite olika hoppsa-lekar och struntar fullständigt att äta gräs. Han bara är där och då, med mig. 

Vet inte om jag behöver säga hur glad jag är för denna hästen?? Han är min bästa vän, och jag tror med hela mitt hjärta att han tycker samma tillbaka. Bästa hästen, bästa vännen!!

Funderar...

Jag har väl ändrat mig massor antar jag. 

På hästfronten alltså. 

Det är så mycket som får mig att tänka till en, två, tre gånger... Om mycket.

Det jag kommer att skriva nu kommer att vara svårt att förklara och kommer med all säkerhet svida i mångas ögon, en hel del. Men detta är mina åsikter, jag har ändrat min syn massor. Men samtidigt vill jag säga att jag inte drar alla över en kam. Det finns bra och dåligt i allt. Och ögonblick kan luras. Som på bilder. 

Förr var det mycket av det vanliga jag premierade som bra på till exempel en bild, en häst med flashiga gångarter, ett riktigt högt språng över ett hinder, en snabb sväng på en omhoppning, en häftig bild där en häst stegrar och ryttaren sitter som guten... Och ja, de bilderna kan fortfarande imponera på mig. Om alla detaljer är på plats. På rätt plats. När jag pratar detaljer, då menar jag detaljer. Och helheten. Är allt på plats? Är det harmoni? Är hästen lycklig i stunden? Eller är det bara för att människan vill vara där just då? Vill hästen detta? Det är så många gånger man ser en ryttare som styr runt sin häst mot ett mål, där hästen ser enbart olycklig ut av olika anledningar. Ett starkt bett eller två som tar stenhårt i dess mun, sporrar som trycks in i sidorna, ett högt hinder som övervinns trots att ryttaren tappat balansen, är hästen lycklig i detta? Det finns väl de som är stenhårda i detta och säger, klart de är, annars hade hästen inte gjort detta för sin ryttare. Säkert. Det finns väl de med som fixar detta. Men framförallt är hästar snälla. De ställer upp för sin ryttare. I vått och torrt. Det är när de inte orkar längre av någon anledning som de stoppar på hinder eller inte vill göra den där travökningen. 

Ganska nyligen såg jag en sida på facebook där de hade en bild på en häst i en omhoppninssväng som jag antar har tyckts som bra. Det jag såg var en häst som blev runtdragen i en onaturligt snäv sväng för hästens ben, med bettet nästan draget genom munnen på hästen samtidigt som hästen bara såg stressad ut. Men den gör sitt jobb, för ryttaren ber om det. En annan bild på samma sida visar en dressyrryttare som sitter i en sadel som ligger fram på bogarna på hästen, ryttaren sitter i en bromsande position samtidigt som sporrarna trycks in i sidorna och tygeltagen egentligen kunde ha stoppat vilken häst som helst. Ì detta gör hästen en travökning, en ganska tvådelad sådan, då ryttaren sitter och tynger (nöter) rakt mer i mitten av ryggen så den inte kan höja den. Hoppa högt var på en bild med, cool i och för sig att se var gränserna går, men... bilden var från landningen, där hästen blev dragen i munnen och hade en ryttare som landade i obalans. Ögonvitorna tog över ögonen på den hästen. Vad är det som inbjuder den till att hoppa högt nästa gång när den visar sånt obehag i en sådan landning? För att den är snäll och besitter en skicklighet inom grenen. 

Många (inte alla) av dessa hästar ser som svåra i dagligt tal, vilket jag köper, för utan denna järnridå så hade de inte grejat mycket av vad de utsätts för (återigen, inte alla, långt ifrån, många hästar tas mjukt och med känsla, men som sagt, det finns de som inte tas på det sättet..). 

Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta, jag kan inte ändra andras syn, utan detta är väl mest funderingar på vad jag tänker på nu, gentemot hur jag såg på saker förr. Framförallt har följande fråga dykt upp hos mig; Har någon frågat vad hästen vill?? Och respekterar vi dess svar??

Tack för allt, finaste Pontus

I lördagskväll var det dags för vår finaste vän att lämna oss :'( Bästa Pontus, drygt 12år gammal, fick somna in lugnt och stilla efter att åldern och artrosen tagit ut sin rätt. Han har länge stått på smärtlindring, och det har fungerat väldigt bra, men den sista tiden har det blivit sämre och sista veckan hjälpte det inte längre. 

Det gick så fort mot slutet, och hur man än tänkt på att detta närmar sig blev det chockartat när det behövde gå så fort som det blev tvunget att göra. 

Men det viktiga i det hela var ändå att inte Pontus skulle må dåligt, de egna känslorna får stå tillbaka då. 

Pontus är nu oerhört saknad, fina hund, så mycket du gett oss alla under de år vi fått ha äran att ha dig i våra liv. Underbara vännen, så tomt det är nu :( Tack för att du valde oss och tack för allt, älskade Pontus.

Du fattas oss killen 💗

Sov gott nu vår fina vän, du kommer för alltid finnas med oss i våra hjärtan 💗💗

Bästa Pontus

Sov I Ro

Glad påsk!!

Inte mycket utöver det vanliga händer här, så har lite, väldigt lite att skriva här...
Men men!
Sommartiden är kommen, påsken har avverkats under helgen och känslan av att våren är nära har infunnit sig!! Lite småröj i trädgården igår, ville luntat, men det gick sådär efter regnet dagen innan...
Hästarna är igång och vi är ofta ute lite längre turer nu, så härligt!! Kul att se hur de musklar sig med, tänk var det kan sluta :)
Tränar på i jakt på mitt mål, har till mitten av april på mig och jag ska, SKA klara det. Det kommer förändra mycket.
Annars kör jag på som vanligt på jobbet, står inför ett par veckor som är helt brutala schemamässigt. Urk...
Hönepönorna har blivit fler, vi har hämtat hem 2 Isbarflickor som ska bo här nu, så söta!!
Ungefär såhär lunkar det på nu, som sagt, inte mycket utöver det vanliga.

Så med detta önskar jag alla en glad påsk lite såhär i efterskott!!

Härligt!

Åh, idag var vi ute på en underbar ridtur, hästarna var glada, vi var glada och framförallt, vintern börjar släppa sitt grepp om naturen!! Nästan snöfria vägar med mjukt underlag (ok, stundtals nästan för mjukt, tjällossning kan bli förrädiskt, men där är vi inte riktigt än) bjöd på en frisk ridtur där vi äntligen kunde lägga in lite mer fart. Vi satsar ju på långsam uppbyggnad, så det har blivit nästan bara skritt hela vintern. Skritt är förresten underskattat, de börjar få riktigt härliga och rejäla muskler, från att inte haft några nästan :) Underbart!! Men idag vart det lite mer fart, det blev trav uppför en lång backe och bägge hästarna var tokglada :) Viking gjorde en frivillig paus mitt i, skrittade en stund medans Minerva travade vidare och när han hämtat flåset tog han i igen. Lät dem välja fart det sista och hej vad det gick! Inte så långt dock, för nån vidare fast har vi ju inte haft under vintern ;) Men glada var de, och vi med!! Måtte våren vara här för att stanna så vi kan fortsätta såhär :)

Gammal bild... men känslan!!!

En längtan...

Att längta efter något så mycket att man nästan spricker... det är både en jobbig och spännande känsla. Men just nu mest bara jobbig. Och motiverande. 

Kan väl säga att jag är halvvägs i hamn med mitt påhitt, och att jag fortsätter att kämpa som en tok för att nå målet. Men jag har en deadline. I mitten av april måste allt falla på plats. Efter det kan det bli så att loppet är kört för denna gången. Då blir det till att ge sig på det i höst igen. Och nu ligger verkligen allt på mig, för det andra som kunde hindra är utrett och förbikommet. Trägen vinner! Och nej, innan jag har svaret, antingen ja eller nej, kommer jag inte avslöja något. Det enda jag kan säga är att det är något drömt om att göra. 

Annars, förutom att jag kämpar mot mitt mål, så händer det inte mycket utöver det vanliga. Jobbar, är hos hästarna, våren är i antågande, och ja, det mesta är som vanligt. All energi går åt just nu till att nå dit jag vill!! Och när jag vet mer, jag då får ni veta ;)

Härliga uteritter bjuds det på nu!!

Snööööö

Och där kom vintern tillbaka. Tröttnat nu! Vill ha våren tillbaka. Det var mycket trevligare väder förra veckan!! Men men... 

Hästarna har fått två klätterrundor denna helgen, och dessutom i tung snö, det tog minsann!! På mig med, för jag gick halva vägen med ;)

Är inte helt i form, är förkyld och hängig, Inte bra. Måste vara på topp denna veckan!! Taskig tajming kan man väl säga. Men får göra det bästa av det, inget mer än det!!