Operationen gick bra

Sunny får komma hem i morgon kväll, ska ligga kvar för observation och smärtlindring. Även om jag vill ha hem henne fortast möjliga är det som är det bästa. Lilla gumman, vad tomt det är här!! De fyller så stor plats de små!! 

Nu får vi hålla tummarna för att det är godartade tumörer. Nåt som däremot är dum ät ju att det kommer att bli ytterligare en operation för henne inom en snar framtid, för hon har även på andra sida, och man kan inte ta bort båda juverraderna på samma gång, det skulle bli galet smärtsamt och inte rätt ur läkningssynpunkt. Så, det är bara till att ställa in sig på en omgång till...

Här hemma är Doris ledsen över att Sunny inte är hemma. Hon har ropat hela dagen efter henne, lilla hjärtat. Och Beata har börjat visa sig från sin vanliga sida ikväll, lekt lite, skuttat och busat, vilket fick igång Doris lite så hon blev gladare. Skönt att Beata börjar bli lite sig själv igen!! Body på när hon inte är under uppsikt i ett par dagar till, sedan ska det nog vara lugnt och hon kan slippa den. 

Nu ska vi sova, det tar på krafterna att konstant oroa sig, och imorgon är en ny dag som kommer att passa alldeles utmärkt till att oroa sig lite till, så god natt!!

Mamma Doris med sin lilla Sunny 

När ska jävelskapet vara över?

Detta börjar bli en helt sjuk situation. Vad är det som händer? Varför kan inte mina djur få vara friska??
Till att börja med så kan jag visserligen säga att nåt positivt vart det, Beatas tumör var godartad!! Det om något var en enorm lättnad!! Sår och allt ser fint ut och stygnen är nu borta. Body några dagar till tills de små såren efter tråden helt är läkta, sen får vi bara hoppas och tro att det inte blir nåt mer.
Men det stannar ändå inte vid detta. För nu är det Sunnys tur :( Vi har hittat de där jävla knölarna på henne med :( Och som alltid när sådana hittas så utgår man från att det är elakartade juvertumörer. Det gör man för att det allra troligast är så :( Så imorgon är det hennes tur, hon ska opereras hon med... Det hade ju vart praktiskt att hon gjort det så fort vi kände dem, men vi har inte möjlighet här hemma att ha mer än en katt under så strikt uppsikt detta har inneburit, och risken för att de blir osams på allvar är väldigt mycket större. Och den stressen som det innebär ger så mycket sämre utsikter att läka bra. Så nu väntar ytterligare två veckor av samma som vi redan genomgått. Tufft, men vad gör man inte, dom är mina älsklingar och de ska alla få samma chans ♡

Klar!!

Efter att ha ägnat hela helgen åt hemtentorna är jag nu äntligen klar!! Och det bästa är att de egentligen inte behöver vara klara förrän fredag kväll ;) Varför jag då stressat med det är att vi delar böckerna jag och Liselott, och nu var det hennes tur att ha dom. Så behövde bli klar för det. En sak till som är bra är att vi inte har någonting på hela veckan förrän på fredag, ett seminarie om förra uppgiften. Behöver förbereda inför det, men annars är jag fri!! Hur gött?? Helt underbart kan jag säga. 

Och imorgon kväll ska Beatas stygn tas, Väldigt skönt det med, hon börjar bli väldigt rastlös och pillig nu, nu är det dags att bli från från trådar och bodys. Så skönt för henne!! Kanske blir det body nån dag till, så hon inte tvättar upp och irritera de små såren efter tråden, men det kan vi stå ut med, hon kommer att få röra sig fritt i huset igen ändå, inget vaktande!! Att ständigt vara övervakad har hon tröttnat på med, att inte få gå som man vill, ja, inte Beatas grej... Och inte få tvätta sig som man vill, typ kränkning. Så detta blir bra!! Dock har vi en ny, mindre trevlig utmaning framför oss, men den väntar jag med tills imorgon att nämna nåt om. Vill hålla kvar det som är bra nu.

Så nu de närmsta dagarna ska jag göra vad jag vill, och till det räknas att städa kylskåpet. Det ni, det går inte av för hackor!! Tänk att man kan längta efter nåt så tråkigt, måste väl vara ett tecken på hur overkligt tråkigt man har haft!! ;)

Vill kräkas lite

Nu har jag suttit med den ena av hemtentorna nästan hela dagen, och jag är inte färdig. Och det jag har skrivit ner är bara ett enda snurr. Men det får dom ta, jag gör detta nu, och i västra fall får jag väl komplettera. Det är ju inte så att jag blir bättre på mitt yrke i och med detta. Bara uppgiften i sig blir godkänd så är jag nöjd, inget av det kommer stanna i minnet ändå. Inte relevant. så det så. Ska skriva lite till sen totaldäcka. För att ta  nya tag imorgon. Usch. En hel dag till med detta....

Trött fredag

Efter att Liselott och jag slitit hår över uppgiften om trams-artiklar så gott som hela dagen tog energin slut. Fullständigt. Orken liksom bara försvann. Det är jobbigt att vara så djupt frustrerad över något. Och i frustrationens tecken dök så även magkatarren upp. Hejaheja. 
Antar att det vart lite väl mycket det senaste, med allt från Beatas tillstånd till en jäkla massa i skolan. Min plan för hösten var ju att den skulle vara hyfsat lugn (enligt de som gått innan skulle denna terminen vara just lugn) att jag skulle kunna gå in och jobba en hel del! Det gick ju inte bra alls. Planer ska man inte ha, dom brukar gå upp i rök ändå. Man blir bara besviken. Lika bra att ge upp det där.
Nu tar jag och struntar i att det är fredag och släcker lampan och sover. Hej från en bitter jag.

Beata spanar på leksak med Sunny påhejande bakom :)

Så arg och besviken... men det vart väl en miss av mig....

Alltså, för ungefär 3 år sedan bestämde jag mig äntligen för vad jag vill göra i mitt liv när det kommer till jobb.

Och ingen kan väl h missat det vid detta laget, jag ska bli sjuksköterska. Till och med ambulanssjuksköterska.

Hur som helst, jag gjorde det som krävdes för att komma in på sjuksköterskelinjen; ett år på folkhögskola, läsa in saknade betyg mm mm. Och in på sjuksköterskelinjen kom jag ju minsann! Inte på mitt förstaval -i Borås, utan i Göteborg. Anledningen till att Borås vart mitt första val handlade mest om att det ligger närmare hemma. Men Borås gillar jag inte alls som stad, och när jag kom in i Göteborg, ja, lyckan var gjord! Visst längre resväg, men till en stad jag tycker om.

Nu till problemet.

Jag trodde, och var helt säker på att jag skulle utbilda mig till sjuksköterska på den här utbildningen. Där gick jag dock miste. Totalt.

Och såhär efter två år, med bara detta läsåret kvar kan jag inte annat än att uttrycka min besvikelse. Vad har jag lärt mig?? Att skriva inlämningsarbeten och uppsatser. Det är då inte mycket sjukvård de har lärt ut. Eller jo, lite, det har vart på skolans träningscenter, men det mest drastiska vi fått lära oss där är att ta blodprover. Under en lektion. Man kan gå på kvällspass om man känner sig osäker. Ja jo tjena... Annat har vart att utföra på attrapper, alltså på dockor, vilket inte under några som helst omständigheter ger en realistisk upplevelse. Men visst, nånstans ska man ju börja. Men det hade vart väldigt bra med en fortsättning då med. Men den ska vi ha på praktiken, där allt ska vävas samman. Och visst, det är på praktiken jag har lärt mig saker, praktikerna har vart guld värda. Men det är inte tillräckligt. En djupare grund, en djupare förståelse för saker och ting hade vart på sin plats, Men nej, då är det bättre att få skriva en uppsats om trötthet.

Denna terminen har vi börjat med en kurs som heter vetenskaplig metod. Den går inte ut på vad man skulle kunna tro, vetenskap inom sjukvård, utan hur man skriver och tolkar vetenskapliga artiklar, med en djupare förståelse i statistik, mätmetoder, kvalitativ och kvantitativ design. Inför våran C-uppsats. Bra? Jovisst, men den hade vi nog med all sannolikhet klarat ändå. Den djupa kunskapen de trycker i oss om detta jämfört med kunskap om vården är milsvid.

För vad är det de vill att vi ska bli?? Jo, just det -forskare.

Det kanske skulle vara dags för dom att tänka om när det kommer till denna utbildningen. Det är en forskarlinje. Det heter att det är akademiskt hit och akademiskt dit, och det måste vara såhär. Bullshit säger jag, hur kan då andra högskolor och universitet få det till att funka? De jag jobbat med i sommar som läser på andra orter har bara skakat på huvudet när jag beskrivit hur vi har det och vad vi gör under vår utbildning.

Och när nån frågar, eller om nån skulle göra det, så kommer jag starkt att rekommendera dem att tänka om, vill man utbilda sig till sjuksköterska ska man inte under några omständigheter läsa i Göteborg. INTE ALLS!!! Om man inte vill forska då vill säga... Det som är surt i detta läget är att de själva titulerar sig som den bästa utbildningen i Sverige om man vill bli sjuksköterska. Tror de har en helt annan verklighetsuppfattning än vad vi andra har.

Med facit i hand borde man bytt skola i väldigt tidigt skede. Att göra det nu skulle inte vara värt det, för de andra har ett helt annat upplägg, och mycket skulle falla samt behöva tas igen.

Så efter dessa tre åren, tja, inte är jag säker på min sak inte. Självklart har jag massa mer kunskap än innan jag började, men den kommer inte från skolan i sig, utan från praktikerna, och jobbet på akuten i sommar.  Tidigare erfarenheter finns ju med. Men från skolans sida sett betar vi bara av måsten som ska vara med i kursplanen. Typ som att granska en artikel. Eller annat trams. Och ja, jag, och jag gissar på många andra i klassen känner oss lurade och i det närmsta idiotförklarade. För att vi ska jobba med människor verkar de missat. De har till och med plockat bort barn-hjärt- och lungräddning från vår utbildning och hävdar att det hör hemma på specialistutbildningar.

Hallå, i min värld är väl ändå det en av de mest grundläggande sakerna!! Eller?? Vi får utbildning i att utföra hjärt-lungräddning på vuxna, men barn är tydligen inte viktigt.

Denna utbildningen är lite av ett skämt om man frågar mig. Hade det inte vart för att jag har ett väldigt bestämt mål hade jag nog slutat nu. Inte gett upp. Bara slutat. Och fortsatt jobba som undersköterska. För hade det inte vart för att jag har mitt mål så starkt uppmålat så hade det inte vart värt det för fem öre. Vi betalar för att bli sjuksköterskor på en sjuksköterskeutbildning, se då till att lära oss yrket. Men visst, jag fattade väl fel när jag sökte in, trodde i min enfald att jag skulle få lära mig yrket. Så fel jag hade, miss av mig...

Vad händer?

Den går sakta, tiden.

I alla fall när det kommer till väntan på att Beata ska få ta bort sina stygn. Okej, det har väl rullat på rätt bra ändå, halva tiden har gått, en vecka sedan operationen, och en vecka kvar till suturtagning. Beata tycker det är långdraget att inte kunna få göra vad hon vill, att inte få vara med dom andra två hela tiden som hon är van vid, och så kliar det på henne. Det kan jag förstå att det gör, skorporna runt såren börjar så smått lätta lite, och små krustor börjar ramla av. Och det vet vi alla att under den tiden av läkning är det som värst med kliandet... Stackarn!! 

Så ofta jag kan har jag henne utan body, naturligtvis under strikt uppsikt, för tvätta på såret får hon inte. Det som började vara sig för några dagar sedan har gett med sig så gott som helt, antibiotikan har gjort sitt där. Lukten är helt borta, och det ser nu ut att läka bra alltihop. 

Just nu är Beata fri från bodyn, och hon ligger jämte mig tillsammans med Doris. Hon var så gosa-i-hög-nödig att hon bara vräkte sig över Doddo och hon bara fick ta att hamna underst. Sunny är i bustagen, så hon har inte tid med högen just nu. Men för Beata gör detta stor skillnad. Hon behöver kontakten från dom andra, att bara ha oss att klänga på tillfredsställer henne inte alls i den grad så som kattgos gör. Så detta är guld värt!! Förgyller denna stunden för Beata otroligt mycket. 

En vecka kvar då alltså. Det går. Vi tar allt i nuet. Och just nu får jag skäll av både Doris och Beata för att jag hostar. Och Sunny skäller på en nattfjäril på utsidan av fönstret.Så ganska mycket som vanligt trots allt ändå :)

Då blev det höst igen

Tusan vad fort det går i svängarna. På inte ens en dag så har det växlat väder igen. Nog har vi haft ett helt underbart höstväder men att det ska gå från 20 grader till 8 på dagarna så snabbt, det är ju sådär. En liten tid att vänja sig hade inte varit fel! Men nä, så bra vart det inte, nu kör vi på höstrusk för full sula!!
Så, med detta är väl det dags att önska alla en trevlig höst!!

Jag och Beata pluggar

Eller typ bara jag. Beata har bara sovit i mitt knä, Sunny och Doris har vart och kollat in oss, men de kom fram till att det var roligare att leka. Jag förstår dom fullt ut. För att sitta och granska artiklar till ögonen blöder, nä, aptråkigt.
Men bara för det fortsätter jag lite till. Med Beata i knät. Hon får pausa från bodyn när hon ligger här med. Skönt för henne. Enda som är trevligt med detta är just att ha Beata i knät. Tur hon vill vara med och plugga.

?

Vaknade i morse och hade ingen som helst aning om vilken dag det var. Funderade en stund och kom fram till måndag. 

Hej och hå... 

Är jag lite vilsen?? Jo, jag tror det...

Det tog en bra stund innan jag hittade till rätt dag i huvudet, fick inte ihop det alls i morse. Kanske inte konstigt, upp tidigt och till stallet, Christian åkte tidigt till pingistävling, och jag och Liselott skulle ha pluggdag här. Vanlig veckodag var det enda som dök upp i min skalle...

Och inte är det bättre ordning nu, men jag vet att det är lördag i alla fall. Fast hjärnan fortsätter att envisas med att det är måndag... suck... Aja, blir väl rätt nån gång... 

Ska lura ut hur jag ska modifiera Beatas body med, för hon har kommit på hur hon ska få in näsan i öppningen vid ljumsken och komma åt och tvätta på såret. Inte bra. Får sy på nåt. Vad och hur vet jag inte... Får lösa det på nåt sätt... Så det tänker jag fylla mina tankar med nu, för plugg var alldeles för tråkigt...