Tänka sig!

Idag har jag minsann hittat på skojigheter! 

Ni kan inte ana... Kan knappt tro't själv!! 

Jag har köpt en bil :) 

En jättefin, en röd, och lite större och stabilare än min lilla svarta som nu lämnats som del i betalning för den nya. Har ju gillat min lilla bil så mycket, så att byta har faktiskt tagit emot... Men att ligga och pendla dessa vägarna som jag nu kommer att göra flera av veckans dagar i en rätt liten bil i vilken jag inte har mycket att säga till om när det händer något, i vilken jag flertalet gånger fått känslan av att det enbart vart tur att situationen reddes ut, känslan av att min lilla bil inte skulle kunna ta emot smällarna av de mycket större bilarna på ett sätt som inte skulle sluta bra. Och dessa lägen är svåra att hålla räkningen på, folk kör som idioter. Ingen hänsyn, ingen koll. Tragiskt. Klart att även en större bil inte kan ta så jättemycket mer och bara för det ska jag inte tro att jag är skyddad på något sätt, men det känns bättre att kunna ha lite mer att sätta emot, att sitta i en lite större, mycket mer stabil och mer säker bil, det känns bra. Känns tryggare. 

Jag är så glad för min ny bil, min röda pärla!!

Njae...

Tänkte ta tag lite i trickträningen idag.

Till hjälp i den har jag en klicker, godis och ett spö. Klickern för att berömma med en gång och så godiset som följer därefter. Spöt är endast till för att agera en förlängd arm, t ex om jag vill att höger bakben ska lyftas så petar jag lätt på det med spöt. Spöt är alltså ett hjälpmedel och fungerar inte överhuvudtaget som något bestraffande.

Vi har inte använt oss av något längre spö hittills, endast vårt targetspö, ett kort spö där vi satt en tennisboll på i änden, vilken hästen ska söka med mulen för att få sin positiva förstärkning, dvs klickern och godiset. Detta har Viking fattat efter bara ett par gångers träningar, och letar efter den där tennisbollen att putta med mulen på ;) 

Tänkte testa med ett spö idag för att förlänga min arm så jag kunde nå bakbenen utan att behöva flytta mig. Det gick inte så bra. Viking blev så rädd av bara åsynen av spöt att han höll på att krypa ur skinnet. Jag var inte beredd på denna reaktion alls, trodde inte att han var rädd för spön... Vet att man inte använder spön i travet i Norge så tänkt mest att han inte vart van vid dem, men har inte testat förrän nu. Men rent rädd var han. Fick bara stå still och låta honom lugna sig. Det tog en stund, men efter han hoppat klart och frustat i en kvart så kom han fram och kunde gå ner i varv. Skönt det. Men jag kunde inte röra spöt, då spände han till jättemycket igen. Så blir till att träna på att visa honom att spöt endast är ett redskap att använda som en längre arm, inte till någon typ av bestraffning. Kan nog ta ett tag med tanke på reaktionen. Men det kommer bli bra, Fina hästen, lovar att det inte är något att vara rädd för!!

Lite stylad idag!!

Tji fick jag...

Morgonen bjöd på en ridtur på finaste hästen. Och regn. Morgonen bjöd på regn. I mängder. Massor. Typ syndafloden all over. 

Då tänkte jag att det nog var dags att ta tag i det där med sadel, och gav mig på Descaradas gamla sadel och bytte koppjärn på den. Det satt det bredaste i och det var på tok för stort för Viking. Sedan är han annorlunda byggd än vad Descarada var, men tyckte ändå att den låg bra. 

Skönt att rida i en sadel när regnet öser ner, lite halkigt att rida barbacka!! 

Men nä, tji fick jag, hur bra jag än tyckte att den låg innan jag satt upp fick jag bita ihop och hoppa av rätt snabbt igen. Den sjönk ner alldeles för mycket, la sig nästan på ryggraden på honom. Så kan vi inte ha det, så det var inte många minuter jag han sitta där innan jag var av igen. Fick snällt sadla av och hoppa upp barbacka. Inte helt tokigt för det är så mysigt! Men i ösregn blir det ju lite knepigare att sitta still där på ryggen så fick jobba lite mer än vanligt på balansen ;) Men mysigt var det, om än lite blött ;)

Vikings stam

Suttit och sökt lite på Vikings stam, har hittat bilder på hans pappa och flera i led bakom honom. Har lite svårare att hitta på hans mammas sida, har hittat längre bak i ledet, men inte så mycket mer. Har dock lite svårt att förstå norska i alla lägen ;)

Riktigt kul att hitta lite om hans föräldrar och bakåt, väldigt kul att hitta bilder! 

Nu var det ju egentligen inte detta jag skulle göra ikväll, men det råkade bara bli så, tycker det är kul med stam ;) Skulle egentligen sett över allt det där med att registrera honom i Sverige och ordna ett svenskt pass. Det har blivit en ny grej som jordbruksverket har kommit på, att hästar som kommer från annat land måste ha ett svenskt pass trots att de har ett giltigt pass från landet de kommer från. Spelar ingen roll om de vart i landet i flera år... Fiska pengar är de grymma på minsann... Får väl ta tag i detta imorgon eller nåt ;)

Sleten

Lite trött efter förra veckans 6-dagars schema... Jobbade kväll i helgen och vart ledig idag, man hela denna dagen utom i morse när jag var i stallet har ägnats åt städning. 

Stora julstädet nu ju... 

Går på imorgon bitti igen, och fyra dagpass står på tur. Sedan ledig i helgen... väldigt skönt!!

Vintern verkar ha anlänt nu med, kyligt som attan, men det är helt ok för min del, tär hellre det än massa regn och lera!!

Så här såg vår promenad ut i lördags morse!!

Kalla kårar

Ni vet sen där känslan man får av något helt oförklarligt? När håren reser sig i nacken och man har en känsla av att det är något lurt. Något man inte kan förklara. Vår promenad med hästarna ikväll gav dessa känslor...
Hästarna var skrämsna redan när jag tog in dom. Ingen aning om varför, de var bara sådär blåsigaoch obekväma. Minerva tyckte det var bättre att backa till stallet. Det tyckte inte jag...
Sedan när vi gick iväg ut ville Minerva inte med alls och Viking blåste upp sig för något. Men iväg kom vi. Vi gick väl totalt 3 km. Inte långt men det räckte... mentalt sett... På håll, nånstans från skogen hördes ylande hundar, varken jag eller Gunilla kände igen detta, man har ändå rätt bra koll på hudar runt omkring här. Så brukar de inte låta... jakthundsläte var det inte... hela tiden fanns obehagskänslan, vilket inte blev bättre av att hästarna flög i luften för något bakom oss som vi inte kunde hitta anledningen till. Efter mer än halva turen berättade jag för Gunilla om de kusliga känslorna denna bäcksvarta promenad medförde och jag var inte ensam. Hon kände likadant. Ganska skönt att inte vara ensam om om det, men det hade vart gott om någon istället sagt att jag tramsade ;)
Det kändes som något lurade bakom varje sten, varje träd... skuggorna som pannlamporna skapade gav en känsla av att de var ute efter oss... Kuslig och otrevlig promenad!! Det var en väldig lättnad att vara tillbaka i stallet. Hästarna skötte sig trots allt väldigt bra,  de var obekväma de med, men förutom då de flög i luften höll de sig lugna.
Nä, sådana här promenader kan man vara utan. Inte ofta känns det såhär, trots att jag är galet mörkrädd så brukar det inte vara såhär. Nästan en känsla av att något ont lurade på oss. Hu!! Morgondagen måste bjuda på bättre promenadkänsla!!

Mitt lyckopiller!

Jajemen, jag fortsätter tjata om honom, min fina Viking!

Han är verkligen mitt lyckopiller!! Så galet glad för honom :)

Idag tog vi en av våra kombinerade rundor, vi börjar med ridning och sedan efter ungefär halva vägen hoppar vi av och går med dom. Viking är fortfarande under uppbyggnad, han är inte särskilt stark i kroppen, så detta konceptet är helt suveränt. Rider gör vi dessutom bara en gång i veckan än så länge, och då bara i skritt och än så länge rider vi inte i nedförsbackar, i alla fall inte branta sådana, lätt sluttande går bra. De andra dagarna promenerar vi. Han är inte helt stabil än, han går rätt mycket på en linje, så han upplevs stundtals rätt så vinglig. Men ju mer vi jobbar, desto mer kommer han bredda sig och i kombination med att han blir starkare får han bättre balans. 

Att han inte har så bra balans än blev väldigt tydligt idag när vi gick in å en väg som sluttar något och där marken blivit mjuk av allt regn så han skönk lite med framfötterna... Det redde han inte ut helt så rätt var det var stod vi på näsan. Jag gjorde bara så att jag höll mig helt lugn (överträffade mina egna förväntningar på mig själv där, plus att jag satt kvar!) så han fick hitta tillbaka till balansen själv. Att börja försöka hoppa av eller nåt sånt kändes spontant att det skulle sabba balansen mer, speciellt då känslan var att vi var på väg framåt, inte åt sidorna.  Efter att ha vart och kravlat nere på knäna och med mulen i backen så kom vi upp rätt snabbt. Inga skador eller så, mest en förvånad häst och en lika förvånad ryttare. Resten av turen gick kanon :)

Dagen till ära hade vi fått låna en barbackapadd! En jättegosig helt i fårskinn. Det blir som en typ av sadel, men det går inte fästa stigläder i den (eller jo, det går det, men det skapar ett kraftigt punkttryck över ryggen så det hoppade vi över) så det är i princip som att rida barbacka, men fårskinn emellan och lite mer stöd för mig och lite mer tryckutjämning för Viking. Har funderat på att försöka köpa en sådan sedan, men kom idag fram till att just denna modellen inte är hundra för oss, den är lite för lång för Viking, han är rätt kort i ryggen, så den blev lite klumpig istället. Den modellen jag tittat på är uppbyggd undertill så den lämnar fritt för ryggraden plus att den är lite kortare. Det kan nog bli bra!! Blir som ett bra mellanting mellan att rida barbacka och med sadel, kanon ju!! Kan bli en sådan i framtiden!

Vad händer med mänskligheten??

Jag vet inte riktigt... Vad är det för fel på människor?? Vad är det som driver folk till att ha ihjäl andra människor? Att ta så många liv... Att ta ett liv överhuvudtaget... Händelserna i Paris under gårdagskvällen och natten kan inte undgått någon, ett sjukt attentat som drabbat så många människor. Så många liv som gått till spillo. Vad är det för sjuka jävlar som gör detta?? 

Idag går mina tankar till alla berörda, de som förlorat sina liv, de som var där, deras familjer, släkt och vänner. En alldeles vidrig situation har de ställts inför. 

Jag kan som sagt inte förstå. Hur kan det finnas så mycket hat hos mänskligheten? Jag vet inte...

Ta hand om er, och alla runt er. Lova mig det. 

När man är liiiite för trött ;)

Jo, när man är sådär på gränsen till aningens för trött är inte alltid detaljtänket så värst på topp. Det blir lite som det blir och oftast är det inte hela världen. 

Ett tillfälle jag kan var lite sådär småtrött för att missa dessa grejer är tidigt på morgonen, som till exempel när jag släpper ut hästarna vid sju-tiden. Brukar ha koll och tummar inte på säkerheten, men ibland blir det inte som tänkt ;) Tur jag har en snäll häst ;)

Gör som jag brukar, håller min ordning, lägger ut höt innan jag tar ut hästarna och börjar som vanligt med att ta ut Viking. 

Tar på honom grimman och går. En lika glad Viking som vanligt som går med mig, följer utan att fundera på annat. Hagen vi ska till ligger väl hundra meter från stallet, ingen lång bit alltså, men större delen av sträckan måste man gå på Hultas väg, den som leder till golfbanan. Där går det fort, och för det mesta respektlöst framförande av bil... SÅ där vill man ha koll och man vill hålla säkerheten själv.

Kommer ungefär halva sträckan och tycker att det känns konstigt i grimskaftet, inte samma känsla som vanligt... Men Viking går ju där jämte mig och har koll på vad jag gör. Och när jag tittar så inser jag att nähä... det sitter inget grimskaft i grimman... jag fortsätter bara att gå, trött som jag är innan jag faktiskt inser att ojdå, Viking är visst lös. Grimskaftet jag håller i släpar nästan i backen. Förklarar den konstiga känslan  i handen ;) Lite sådär halvfnissig kopplar jag fast en lika glad Viking som snällt gnäggar på kommando där mitt på vägen. Han har i detta lösa tillstånd med en trött matte som uppenbarligen har noll koll inte avvikit från min sida en millimeter. Han är bara bäst, min finaste häst!!

Att jag vill kunna gå med honom löst såhär är liksom målet! Vi har med andra ord kommit en bra bit på vägen!! Dock så kommer jag vilja ha honom fast på vägarna, det är trots allt en säkerhetsfråga, jag litar på Viking, men jag litar inte på omgivningen, i detta fallet trafiken... Men känslan idag är trots allt rätt go :) Bästa Viking!!

Det där med att försöka fota en häst som alltid vill vara nära... nä, inte helt lätt ;)

Första dagen!

Mitt allra första arbetspass som sjuksköterska är avklarat!!
Häftigt!!
Jag var rätt spänd i morse men allt har gått fint, och i tre veckor har jag ju faktiskt bredvidgång,  så jag går ju inte helt själv än. Men att släppa rollen som student är väldigt konstigt, nu får jag ta de där besluten själv, får dela och ge medicin utan att någon dubbelkolla vad jag gör, jag har nu ett ansvar som är otroligt stort. Naturligtvis står jag inte själv,  jag har hela avdelningen full med fantastiska och kunniga kollegor, det känns tryggt.
Men som sagt, det känns lite konstigt att släppa studentkänslan!

Vi hade en ovanligt lugn dag idag på avdelningen,  vilket var rätt skönt så här första dagen. Bra att kunna hinna med att reflektera och ordna en massa praktiskt som inloggad och lösenord till jag vet inte hur många ställen, sånt där trasslar ju alltid, så ett par långa samtal till IT blev det, fix med eget skåp i omklädningsrummet, tagit behörighetsfoto för mitt id-kort och så vidare.
Nu är det på riktigt.
Otroligt. Lilla jag är sjuksköterska!!