Power!!

Idag fick hästarna vila från ridningen, vi gick en promenad istället. Den var inte å lång, vi var bara ute i en knapp halvtimma. Men det vart en rejäl powerwalk!! Till och med hästarna fick ta i, och med tanke på att de har längre ben så fick vi springa på rätt bra!! 

Väldigt nöjda när vi kom tillbaka!

Jag vart inte klar där, utan körde en stund på bandet med tyngdryggsäcken när jag kom hem, jag har skapat mig ett mål och enveten som jag är ska jag nå det. Lätt slut har jag nu landat i soffan, och funderar på att gå och lägga mig. Ska på utbildning imorgon och börjar inte riktigt så tidigt, så tänkte ta en vända på bandet innan jag måste åka. Perfekt, då kan jag få till två pass imorgon! Hästarna ska vila imorgon, de har de gjort sig välförtjänta av, så det blir lite tramp på bandet på kvällen med.

Jag vet vad jag vill, och jag ska göra det!!

Beata ser ut att vänta på sin tur på bandet!!

Vilken helg!!

En av de bästa helgerna på länge!! 

Igår tog vi oss en riktig långtur med hästarna, vi var ute i 2 timmar. Lite lätt stissiga pållar som var kanonglada i det fina vädret! Sjön uppe i skogen bjöd på "sjungande is", en otroligt mäktig naturupplevelse!! Ridning blev det inte hela tiden, utan jag gick ungefär halva tiden. Rätt skönt det med!! 

På kvällen var det middag med mamma och pappa, trevligt och gott!!

Idag blev det en lite kortare tur med hästarna, runt en timma, och även idag gick jag nästan halva vägen. Hästarna var något trötta efter gårdagen men glada och bjöd på en härlig stund i skogen!!

Sedan kom Annika, Vilma och Naala på besök, så längesedan jag träffade Annika och det var såå roligt!! Fika, snack, promenad till hästarna, mys med hönorna och fota, det hann vi med! 

Nu så här på kvällen är jag galet trött och gör mig just nu redo för att slänga mig i sängen. Ny jobbvecka väntar, tänkte bara bjuda på lite bilder från dagen först!

Naala

Minerva och Annika

Viking, Vilma och Svennis

Min min min min!!!!

Hej hopp!

Här går det som vanligt kan man väl säga...

Dock är kanske mina planer lite uppgivna, det finns hinder och käppar i hjulet som jag inte själv kan styra över, utan bara får acceptera. Typ. Har ifrågasatt väldigt mycket, och hoppas på att kunna komma runt detta. Håll gärna en tumme!! I övrigt är det ju mig själv det hänger på, och med det kämpar jag som en tok!!

Fick mig en helt ofrivillig vila i helgen och i ytterligare några dagar till, stått på näsan i trappan här hemma, kommer inte ihåg vad som hände, bara ont i huvudet och en stukad fot som resultat. Enveten som jag är åkte jag till jobbet där mina fantastiska arbetskamrater tyckte jag betedde mig väldigt konstig och helt enkelt tog mig under armen och ledde ner mig till akuten. CT-undersökning av huvudet visade inga blödningar, utan en vanlig hederlig hjärnskakning blev domen. Hem med strikt vila i några dagar. Hur tråkigt som helst. Men bara att genomlida.

Viking fick sig lite vila i samband med det med, och igår kom vi ut igen, ingen lång tur, och bara skritt. Han är helt ljuvlig denna häst, så glad och jösses vad vilan gjorde nytta, han samlade sig med så små hjälper att jag nästan bara behövde tänka på det, och flyttade undan för skänkeln som han aldrig gjort annat!! Att vi sedan på hemvägen mötte en timmerbil på vår smala grusväg rörde honom inte i ryggen, jag stod jämte honom, och han ägnade inte en blick åt den stora bilen som sakta åkte förbi oss. Lyfte inte en hov ens. Minerva är ju lika cool hon med när det kommer till sånt, och vi kunde bara konstatera att vi har två heeelt fantastiska hästar!! 

Idag blev det en kondispromenad (mest för mig och Gunilla) i raskt tempo uppför backar som det fortfarande var mycket snö på. Känner mig härligt genomarbetad efter en sån vända!! Imorgon hoppas vi på en långtur, beror lite på väder och eventuella timmerbilar. För hur lugna hästarna än är så är det inte mycket plats på dessa små vägarna. Det ger sig imorgon!

Nu närmast är det jobb, så tjing på er, ha en fin helg!!

Snyggingen!!

Men åh!

Igår på jobbet fick jag ta mig en tur ner till akuten för att lämna lite saker. 

Det kändes... jag kan nog säga att det kändes ganska jobbigt. 

För jösses vilken saknad! Kände med en gång att jag nästan blev avundsjuk på de som jobbar där. För jag vill vara där med. Visst trivs jag på min avdelning, men det är mycket för att arbetskamraterna är heeelt fantastiska!! Men själva arbetet som man gör på en avdelning är inte det jag känner vad jag vill göra, inget som har vart min plan på hela tiden, sedan jag kom på att jag skulle ge mig in på denna banan. Men det funkar och jag tänker att fortsätta att blir så bra jag kan på jobbet på vår avdelning.  Men jag älskar akutsjukvården, det är där jag hör hemma. Avdelningsjobbet är det som sagt inget fel på alls, men jag vill något annat. Att börja som jag gjort som ny sjuksköterska på denna avdelningen som är helt kanon, är så bra, men jag brinner för akutsjukvården, och längtar så tillbaka. 

Så ja, besöket på akuten gjorde mig både glad och lite nedstämd. Men samtidigt gav det mig en stor spark i aschlet att fortsätta arbeta mot mitt mål, att återigen jobba inom akutsjukvård!!

Men så länge kommer jag hålla till på min avdelning som är riktigt bra trots allt ändå!!

Ni får inget veta...

Inte än i alla fall. Det jag hittade på i veckan, det gick nästan vägen. Viljan räcker inte alltid till att genomföra allting, vissa saker måste sitta, annars går det inte. 

Men jag ger inte upp.

För grejen är att 3 av de 4 delmomenten klarade jag galant. En sak kvar. Den som jag inte trodde skulle vara några problem. Där fick jag mig en rejäl knäpp på näsan. Arg som ett bi var jag efter det var konstaterat med. Kan ha vart det som gjorde att jag satte sista delmomentet... 

Så i och med med detta trodde jag att jag var ute ur leken. 

Men nepp. Jag får en chans till! Om några veckor får jag lov att testa sista delen som släpar igen, och då, klarar jag det då... ja då kan mycket förändras för mig i framtiden. Till det bättre!! Till något jag vill! Att få göra något jag längtar efter! Det ni. Men vad får ni inte veta än. Inte förrän sista delen är gjord. Håller er lite på halster. För det är fortfarande något jag själv är så förvånad över att ha gjort så att jag inte vill säga mer än. Vill ha det så. Ytterst få vet. 

Men snälla trots att ni inte vet, skicka över lite styrka den dagen jag ska göra om det. För det behövs uppenbarligen! Även om jag kan göra det mesta på ren vilja kan man inte lura fysiken helt och hållet... 

Så, jag fortsätter att vara nervös, och fortsätter att kämpa mot målet!!

Systrarna gos!! 

Och ja, Beata har en kal fläck på ryggen som resultat av en allergisk reaktion efter att ha testat byta foder... Suck... Men hon mår väl, äter kortison och fryser lite om ryggen just nu, men annars ok!

Inte mycket...

Tid är inget jag har i överflöd... därför blir det rätt tyst här. Tänker inte försöka klämma ur mig nåt helt urtråkigt varje dag bara för att skriva nåt här, utan det kommer numera när det kommer. 

Jag har lite nerverna utanpå inför det jag ska utsätta mig för snart, det går upp och ner hela tiden. Ska jag verkligen?? Går det inte kommer jag bli så fruktansvärt besviken och jag kan inte skylla på någon annan än mig själv, och det är väl det som känns som mest surt, jag kunde väl börjat förbereda mig lite tidigare än vad jag gjort? Mutter... Å andra sidan vart ju detta lite oplanerat, och inte något jag tänkt göra än på ett tag, men det är ju inte fel att ligga ett steg före... 

Men men, nu får jag stå mitt kast och göra så gott jag kan, och med ren skär vilja kan man komma långt ;) Så tänker lägga mitt största hopp till vin vilja!! Så det så!!

Uteritt i morse på hästen med den snyggaste frillan i byn ;)

Sluta inte tro...

Aldrig ska man sluta tro på sin förmåga till att klara av saker.

Självklart ska det inte gå till överdrift så det istället blir till dumhet, men tappa aldrig tron på att du kan innan motsatsen är bevisad. Och när motsatsen väl är bevisad har man fått ett nytt mål att jobba mot.

Jag har gjort något jag inte trodde jag vågade. Något jag egentligen inte räknat med att jag skulle göra, något jag hade tänkt att vänta på. Men blev lite impulsiv och gjorde ändå... För att det är något jag så gärna vill. Det gav resultat. Inte ett slutresultat, men ett steg på vägen. Nästa steg i detta är vad jag tvivlar mest på vad jag klarar av. MEN jag tänker inte säga att det inte går förrän jag har fått det svart på vitt. Jag har en så stor vilja när det kommer till att klara detta så att det kan faktiskt gå av att det är den rena viljan som gör att det går. Dock tänker jag vara realist, jag är inte den avgörande i detta, det hänger på fler än mig. Och det jag ska genomföra är egentligen inte jag redo för, inte förrän om ett par månader. Men ska göra det ändå, om ett par veckor knappt. Och går det vägen kommer jag vara galet glad. Klarar jag det inte så kommer jag bli besviken. Så vansinnigt mycket. För att jag vill klara det. Men i det kommer jag veta att nästa gång jag kommer att göra detta kommer det att gå vägen. För då är jag mer förberedd. Och klarar jag inte det denna gången har inte tåget gått på något sätt. Det går att göra igen. Och det går att klara det. Vem vet, jag kanske klarar det denna första gången. Jag tänker ställa mig in å att klara det. Jag tänker tro på att jag gör det. Tills motsatsen är bevisad.

Och vad jag kommer att göra, det håller jag på tills det är gjort!

Helt slut...

Det har vart två riktigt intensiva dagar... 

Mamma och pappa flyttar nu denna veckan och igår och idag har bestått av att packa, bära, städa, montera ihop, packa upp... Det kommer att bli kanon när det är klart, men just nu är det mest... ja... hysteriskt? Trött är jag och nu väntar dessutom fem dagar med arbete, inte så lockad om jag ska vara ärlig. Nån dag ledighet till hade känts bra, det är ju så mycket kvar att göra!! Men men. Bara att jobba på... Ska sova nu. Försöka i alla fall.

Dom där två alltså...

Dom är rätt lika trots allt.
Människan och hästen.
Matten och sin häst.
Jag och Viking då alltså...
Vi verkar ha rätt lik inställning på livet och vi är lika klumpiga bägge två ;)
Jag är rätt bra på att klanta till det och min älskade häst verkar ha denna genen han med ;)
Efter vår promenad ikväll valde vi volten en stund innan vi gick in i stallet.  Viking tyckte detta var lattjo och hade inga tankar på att pulsa lugnt på nån volt runt mig inte, det skulle trava och brallas lite. Vad han uppenbarligen glömde av var hans okänsla för att ha fyra ben att hålla ordning på, den djupa snön, tvärvändning och ett kast med huvudet samtidigt kan resultera i en krachlanding deluxe ;)
Lätt förolämpad kravlade han sig upp på fötter igen, muttrade lite, sen bar det iväg igen ;) Såg ut att ha klarat sig väl förutom en liten törn på sin stolthet, hehe.
Dock var det min tur nån minut senare när jag stod på näsan själv... glömde väl av att jag hade två ben att hålla ordning på i den djupa snön... och trampade snett... jag är inte förvånad ett dugg ;) Resultat svullen fotled och ömt knä. Tror Viking klarade sig mycket bättre än mig i alla fall och för mig är det huvudsaken!!
Men som sagt, vi är nog rätt lika ändå ;) Lika klumpiga är vi i alla fall ;)
Nåt som visade sig var i alla fall hur omtänksam Viking är. Så fort jag tappade balansen stannade han, gick nära och bara stod still. Kollade läget liksom. Inte förrän jag var uppe igen satte han igång. Bästa hästen, behöver jag ens säga hur mycket jag tycker om honom?? Kunde inte fått en bättre vän!!

Så vackert!!

Idag vart det 20 minus här på morgonen. Vi bestämde oss rätt snabbt för att inte göra nåt med hästarna... ;) Istället fotade vi dem och så gick vi upp i skogen och fotade allt det vackra. För hur opraktisk snömängderna är så är det så vackert. Otroligt vackert! Och nu när jag har fått igång datorn kan jag ladda upp några här :)