Rädslor är till för att utmanas, eller??
Nu har jag efter många års stor ångest idag återigen utmanat en av mina största rädslor.
Och det är inte mindre än att hoppa.
Låter inte så farligt kanske men efter att ha trillat av rätt ordentligt för över tio år sedan utan att därefter ge mig på det på ett bra tag efteråt skapade en väldigt stor rädsla för att sitta upp och hoppa igen.
Visst, jag har hoppat lite emellanåt med mina hästar, men har aldrig känt mig trygg och varje gång haft hjärtklappning.
Numera när jag är en "pensionerad hästägare" och har övergått till att åter vara ridskoleryttare fick jag mig ett infall, jag skulle minsann lära mig hoppa igen. Slog till i våras med en clear round med Merlin på hela 50cm, och trots ångesten så gick det bra, vi tog oss runt felfritt utan problem. Var med ett par gånger på hoppspecialen, en i våras och en nu i höst precis efter ridskolan kommit igång efter sommaren. Sedan har det inte blivit nåt mer sen.
Tills idag.
Efter ett svagt ögonblick med en lättare övertalning så tänkte jag; vad sjutton, jag kan ju försöka i alla fall!
Önskade Yellow Fever, och fick jag honom så kunde jag tänka mig att starta i 70cm (jääättehögt för mig!!) och detta var även klassen klubbmästerskapet skulle gå i.
Ja. Idag var det dags. Var inte helt förstörd förrän strax innan. Men för tusan, har en vinnarskalle utan dess like och ville ju vara med och slåss om klubbmästerskapstiteln när jag ändå var där!
Sist ut i startfältet på sex stycken var jag och Gulingen, och han tog så väl hand om mig, hoppade så snällt, jag gjorde lite missar med min sits och tempot, men annars gick det över förväntan och jag vart väldigt nöjd!! Men tror att jag inte andades särskilt många gånger under rundan ;)
Vår prestation räckte till en andraplacering!! Jag kan inte annat säga än att jag är så nöjd!! Jag vågade ju och samtidigt var det rätt kul ändå, trots rädslan!! Bara det är en vinst i sig!!
Vinsten gick till Emelie Hedberg och denna var hon väldigt förtjänt av! Grattis!!
Nu sitter jag med en ruskig nackspärr, jag var lite spänd idag... Väntar på att jag ska åka till jobbet om ett par timmar.
Och nästa vecka tar jag revansch och satsar till hundra på en förstaplats, då är det dags för km i dressyr, och dressyrtant som jag är kunde det ju inte passa bättre ;)
Ha det gott alla!!!
Nu har jag efter många års stor ångest idag återigen utmanat en av mina största rädslor.
Och det är inte mindre än att hoppa.
Låter inte så farligt kanske men efter att ha trillat av rätt ordentligt för över tio år sedan utan att därefter ge mig på det på ett bra tag efteråt skapade en väldigt stor rädsla för att sitta upp och hoppa igen.
Visst, jag har hoppat lite emellanåt med mina hästar, men har aldrig känt mig trygg och varje gång haft hjärtklappning.
Numera när jag är en "pensionerad hästägare" och har övergått till att åter vara ridskoleryttare fick jag mig ett infall, jag skulle minsann lära mig hoppa igen. Slog till i våras med en clear round med Merlin på hela 50cm, och trots ångesten så gick det bra, vi tog oss runt felfritt utan problem. Var med ett par gånger på hoppspecialen, en i våras och en nu i höst precis efter ridskolan kommit igång efter sommaren. Sedan har det inte blivit nåt mer sen.
Tills idag.
Efter ett svagt ögonblick med en lättare övertalning så tänkte jag; vad sjutton, jag kan ju försöka i alla fall!
Önskade Yellow Fever, och fick jag honom så kunde jag tänka mig att starta i 70cm (jääättehögt för mig!!) och detta var även klassen klubbmästerskapet skulle gå i.
Ja. Idag var det dags. Var inte helt förstörd förrän strax innan. Men för tusan, har en vinnarskalle utan dess like och ville ju vara med och slåss om klubbmästerskapstiteln när jag ändå var där!
Sist ut i startfältet på sex stycken var jag och Gulingen, och han tog så väl hand om mig, hoppade så snällt, jag gjorde lite missar med min sits och tempot, men annars gick det över förväntan och jag vart väldigt nöjd!! Men tror att jag inte andades särskilt många gånger under rundan ;)
Vår prestation räckte till en andraplacering!! Jag kan inte annat säga än att jag är så nöjd!! Jag vågade ju och samtidigt var det rätt kul ändå, trots rädslan!! Bara det är en vinst i sig!!
Vinsten gick till Emelie Hedberg och denna var hon väldigt förtjänt av! Grattis!!
Nu sitter jag med en ruskig nackspärr, jag var lite spänd idag... Väntar på att jag ska åka till jobbet om ett par timmar.
Och nästa vecka tar jag revansch och satsar till hundra på en förstaplats, då är det dags för km i dressyr, och dressyrtant som jag är kunde det ju inte passa bättre ;)
Ha det gott alla!!!