onsdag 30 april 2014

Hmmm...

Valborgsmässoafton idag alltså.
I morgon första maj, och med det röd dag.
Många är lediga, och alla som jobbar får extra betalt. Jag ska jobba imorgon. Typ. I alla fall praktisera. Med detta innebär att vi faktiskt gör ett visst arbete, och med det avlastar en hel del, nu när vi kommit in i arbetet. Skillnaden är att jag får betala för att jobba imorgon. Surt.
Nu gillar jag min praktik, det är ett suveränt ställe, men det är surt ändå. Har redan vart där två röda dagar under påsken, tycker ändå att jag gjort mitt de röda dagarna där. Praktiserade även förra påsken. Den gruppen som går på praktik på vårdcentral nu har var väldigt mycket lediga. För de har ju stängt då. Även fler som inte har praktik på vårdcentral är lediga, då de på de flesta ställena tycker att eleverna ska vara lediga då. Det ska vara jämt och lika fördelat, samma bestämmelser för alla. Punkt.
Självklart kommer jag att få arbeta många röda dagar framöver i mitt valda yrke, och jag har inga som helst problem med det. Men att som i detta läget vara så gott som gratis arbetskraft är inget jag uppskattar på något plan. Är det alla vanliga dagar, och det gör mig inte nåt. Men röda dagar är jag inte så glad i att vara där. 
Visserligen vill jag påpeka att jag inte alls tror att de ser oss som någon arbetskraft överhuvudtaget, för vi är ju där för att lära oss, att följa vår handledares schema är det vi gör, vi ska fylla våra timmar, och det råkade falla på röda dagar även denna gång, men det känns tyvärr lite så. Kan inte hjälpa det. Speciellt när det är så olika för alla oss elever. Ska väl inte klaga egentligen, men när orken tryter och är nästan nere på noll efter tolv veckors praktik på tre olika ställen så känns det ruttet. Ja jag ska klara att orka jobba heltid sedan utan att klaga, och kommer att göra det, som det är nu så är det så mycket mer än att bara vara på en arbetsplats, mycket att lära, massor med nya intryck, flera uppgifter som ska skrivas på den "lediga" tiden, tentor som ska pluggas till, samtidigt. Att det är en heltidsstudie stämmer inte riktigt, det är mer än heltid vi pluggar. Och orken sinar rätt kraftigt därefter. Så de lediga röda dagarna, de är liksom heliga.


tisdag 29 april 2014

Full speeeeed!!


Vi motionerade hästarna på vårt egna lilla sätt idag, och de har sprungit av sig, fullt ös!!
Just nu är vi inne i en lugn period, efter borttagningen av Descaradas knöl i ansiktet samt att jag har känt att hon är så sned i kroppen att jag inte vill rida och stärka henne i det, innan jag ska upp på hennes rygg ska hon få hjälp med det av Daniel, kiropraktorn. Väntar på svar från honom om tid han kan komma. 

Vi försöker ändå promenera med dem, men det blir ju ingen avrastning direkt. 
Så idag gjorde vi som vi gjorde förra vintern, vi vallade  dem i hagen. Egentligen så skickade vi bara iväg som från öppningen, resten skötte de själva. De är inte särskilt aktiva själva i hagen, rör sig inte i onödan. Men nu så!! Tre ordentliga vändor i full fart. Alldeles tokuppjagade blev de!! Och glada!! De måste få springa av sig någon gång, och sköter de inte det själva så för vi hjälpa dem lite på traven. De är alltid så nöjda efter några vändor såhär, och det späddes på när de sedan fick gå ut i den lilla hagen och äta gräs i ett par timmar innan de skulle få gå in. Härligt nöjda hästar, det kan jag lova!!


måndag 28 april 2014

Snopet!!

Ibland blir det tok. 
Varje gång jag kommer hem tar jag alltid en sväng in till hönorna om de är inne i hönshuset och hejar på dem. Och plockar ägg om det finns. Likadant i förrgår när jag kom från stallet. 
Hejade på dom som var inne och plockade fyra ägg. 
Inget konstigt med det. 
Men sen när jag skulle gå ut igen var det stopp... Dörren hade gått i baklås!!!
Hallå, vad hände där?? Jo, den lilla klossen som spärrar dörren hade av dörrens fart när jag drog igen den satt sig för dörren... 
Panik!!!
Tills jag kom på att jag kunde ringa in till Christian som fick komma ut och rädda mig. Tur han var hemma!! Är det något jag ogillar skarpt så är det att vara instängd ;) 
Nu var det inte värre än så här, men jag hann bli redigt snopen och uppstressad innan jag blev utsläppt, haha!! Så kan det går, kommer nog inte att göra den missen igen, att dra igen dörren så fort ;)


söndag 27 april 2014

Uppe i det blå!

Ok, finns det något som talar för att våren har anlänt på fullaste allvar mer än när man ha fått klippt gräset för första gången i år?? Nå, tror inte det ;) Det är bra fart i gräset nu, nästan lite för bra, hehe ;) Men hellre det än inget alls!! 
Och så har jag stoppat ner fötterna i ån idag med, ett måste efter gräsklippning :) Och det var helt ok, lite för kallt för ett heldopp, men det är nära nu :)

Blir alldeles till mig av alla dessa vårkänslor, är uppe i det blå och svävar :) Våren är den absolut bästa årstiden jag vet, jag tokälskar den!! Allt grönskar, blommor slår ut, värmen kommer åter, kan de bli bättre?? Nä, inte för mig i alla fall :)


lördag 26 april 2014

Jisses, det var mycket!!

Alltså, hur mycket skräp kan man samla på sig egentligen???
Väldigt mycket kan jag lova.... Speciellt om man har möjlighet att förvara det ett tag. Då blir det mycket.
Och man lär sig aldrig att köra till tippen lite oftare, istället för att spendera halva dagen till att slänga skräp. Vi åkte halv nio med första lasset, och sedan ytterligare fyra lass. Alltså, vi proppade släpkärran knökfull, en sån med galler så det går i en del... En vända var kärran överfull... Och trots alla dessa vändor så finns det mer som ska bort!! Men återvinningsstationen stängde ju, så vi kunde inte köra iväg mer... 
Usch, måste lära oss att åka oftare!! Inte samla så mycket...


Det är ju mycket som har blivit över efter renoveringar, och väldigt mycket har vart kvar efter de som bodde här innan oss. Det är bara att röja vidare. Nu är det betydligt mindre skräp här i alla fall, de stora högarna utanför garaget och vid ladan är borta, och mycket från garagen är slängt, även om en del är kvar. Det lär väl fyllas på lite innan vi tar nästa vända ;) Men skam den som ger sig!!

I morgon står årets första gräsklippning på att-göra-listan, och lite stallmys!! Sen tror jag faktiskt att jag ska ta det lugnt, känns som att det kan behövas ;)


fredag 25 april 2014

Jomenvisstalltså...


Helg?? Ledig?? Vaddå??
Visst jag sa redan igår att jag hade mycket som skulle göras, men insåg inte HUR mycket.

Men men, bara till att hugga i, allt ska göras. 

Äh, sluta gnäll nu, jag har det rätt bra ändå tycker jag :) Härligt väder, våren är på topp, allt runt om känns topp, så varför gnälla? Nej, det ska jag inte. 
Jag ska däremot ta och ta tillvara på helgen, och göra det bästa av den!! 

En go och härlig helg önskar jag er alla :)


torsdag 24 april 2014

Nu är det helg!!!

Så skönt!! 
Visserligen är den full med en massa måsten, typ köra till tippen med en massa skräp, köpa hem foder till hönorna, plugga tenta och så vidare. Men det är egenplanerad tid. Det gör det hela mycket lättare ;) 
Att få rå om sin egen tid är guld värt. Tänk sedan när jag pluggat klart, inget som måste sittas med och läsas, pluggas och nötas in. Då kan man få göra allt det där som man vill utan att man måste sätta sig med näsan i en bok. Helt underbart, jag längtar!!!


By the way, dom ringde från akuten i förrgår och frågade lite försiktigt om jag kunde tänka mig att byta från medicinsidan till ortopedsidan. Klart jag ville!!! Hur glad som helst nu, detta var verkligen pricken över i:et när det gäller jobbet i sommar. Det var det jag helst ville, och jag erkänner, jag blev något besviken över att ha hamnat på medicin, även om det inte är dåligt på något sätt. Ååååhhh, ska bli så roligt, och snart är det dags, ut i verkligheten och göra något man vill!!! Det är lyx om nåt!!


En väldigt bra sak till är att jag fick veta idag att jag var godkänd på läkemedelsberäkningstentan, den man inte ens får ha ett enda fel på. Hur gött var inte det då?? På första försöket dessutom, grymt glad!! :)

Nä, nu ska jag fira in min helg med att gå och lägga mig, jag är trött ;) Tjingeling!!


onsdag 23 april 2014

Kärringgnabb!!

Nu så, nu har det börjat. 
Hönorna börjar tjafsa om rangordningen. Batman och Robin ser mest ut att sucka och låter dom hållas, de gör inte så mycket åt saken. De började nu ikväll, när de skulle upp på pinne vid nattning, de hittade ingen riktig ordning, och de började dra ner varandra från pinnarna. Hackade lite på varandra gjorde de, och jagade runt de nya på skitbrädan. De nya har inte vågat gå ut än, luckan är öppen, och det kommer väl så småningom, men innan de går ut är det gott om de har satt rangen, så det är lika bra att de håller på nu istället. Var ute nyss och kollade då var det lugnt, alla hade hittat sina platser, och börjat somna. Det är bra. Hoppas de löser resten i morgon!! 
Ja jösses... dessa tanter ;)


tisdag 22 april 2014

Grattis fina flickan!!!

Idag fyller min underbara Sunny år!!
Hela fyra år blir hon nu, känns som det var nån månad sedan hon och resten av kullen föddes, tiden går så fort!!
Jättestort Grattis min fina Little Miss Sunshine, och även till resten av kullen, Cisco, Flyan, Mooni, Bluebell och Fire!!

Hjärtat!!

måndag 21 april 2014

Batman har fått en wingmate :)

Igår var vi ju på hönsbytardag, vår livs första sådan. Har både bra och dåliga intryck från detta...
Det fanns de som hade med sig sina höns som var välskötta och ganska lugna trots stojig miljö, sedan fanns det de höns som var mindre väl skötta och handskades på ett fruktansvärt tråkigt och orättvist sätt. 
Så lite jobbigt vara det trots allt för mitt djurvänhjärta.

Men hur som helst, vi hade tre dvärg kockin med oss hem, Christian valde dem, och det blev tre gula, och jag måste säga att ju mer jag ser dem desto snyggare tycker jag att dom blir!! Dock chansade vi lite, för en av dessa tre är en tupp. Som snabbt fick namnet Robin ;)
De två damerna har fått namnen Agnes (Astrid var det först, men hon är mer en Agnes) och Saga :) 
Släppte inte ihop dem direkt, utan vi lät dem gå i en bur ute först, så alla kunde titta in sig på varandra. Batman och Robin rök ihop några gånger genom gallret, men sedan har det vart lugnt. Släppte ihop alla när det var nattning, och det gick lugnt tillväga, verkar ha fortsatt så. Alla stora tanter har inte gjort så stor affär av de nya, men de gamla små har vart lite pipigare över detta. Men det verkar reda sig. 
De nya har inte vågat sig ut idag alls, men luckan har vart öppen, och Batman har vart inne och snackat lite med dom nya, utan något gruff. De vågar väl sig ut snart. Är nog rätt bra att de väntar lite, så de vänjer sig vid oss, och kommer när vi vill att de ska komma. 
Fortsätter allt såhär så är det inte några problem! Ikväll var allt helt lugnt vid nattning, alla satt på pinne (utom Signe då, som ligger och ruvar på sina ägg), tätt tillsammans. Det känns skönt!!

Välkomna Saga, Robin och Agnes!!

söndag 20 april 2014

En otrolig lättnad!

Igår kom Gustaf ut och kollade igenom Descarada. 
Han började med en hältkoll, hon rör sig inte som hon ska, hon är tvärskev i kroppen. Vill inte fortsätta rida när hon är så, vill veta vad först. Resultatet av detta var helt ohalt, vansinnigt skönt!!! Dock kunde han konstatera samma som oss, hon har en väldig skevhet i ryggen. Så kiropraktor för henne blir det. Nåt vi var inställda på, men vi ville ha det svart på vitt att ingen hälta låg och lurade först.

Och så blev det ju operation, hennes knöl precis ovanför ögat skulle bort, det som vi alla misstänkt var ett melanom. Bortskuret blev det, och hon blev snyggt sydd, och koll av knölen gjordes. Och till vår stora lycka var det inget melanom!! Det var en enorm talgkörtel (den var verkligen enorm, större än vad som kändes på utsidan, den måste ha tryckt ordentligt!), och förutom att den var fylld med klet var det även en massa päls som växte där inne, urk. Allt har förmodligen börjat med att håret har börjat växa inåt, och om den inte tagits bort nu så hade den fortsatt växa, och bli inflammerad och spruckit av sig själv, och det är inget man vill. Tänk om den öppnat sig inåt, mot ögonhålan?? Hua, det skulle ha blivit uschigt. Men nu är den borta, och det är gott det. Och en väldigt stor lättnad var det ätt det inte var ett melanom!!!


lördag 19 april 2014

Vill önska er alla...

...en riktigt Glad Påsk!!

fredag 18 april 2014

Trött...

Alltså, jag vet inte, jag är hur trött som helst!!
Visst, jag gick upp och åkte strax efter fem i morse till praktiken, men detta är löjligt, jag fick till och med ta paus när jag mockade... Usch. Känner mig risig, gillart inte. Men ok, jag har inte vart sjuk på väldigt länge, och nästan alla på praktiken är eller har vart jätteförkylda. Så ja, jag får väl ta det om det kommer. Bara det går fort över.
Hur som helst, helgen kommer att vara fullspäckad, hur risig jag än känner mig. Imorgon ska Gustaf komma och göra en koll av Descarada, tycker inte att det är helt hundra med henne, samt ta bort melanomet vid ögat (detta skulle gjorts ikväll egentligen, men varken jag eller Gunilla orkade, vi vill i alla fall vara lite alerta när sånt här ska göras, känns inte bra annars). På kvällen så är det kalas. På söndag är det hönsbytardag, en marknad där man kan köpa höns och även en massa annat som hantverk. Ska bli trevligt :) Hoppas på att ha med mig i alla fall ett par hönor hem. På måndag är det praktik igen. 

Jopp, det blir inte nån vila direkt. Men det är bara till att stå i, så länge man håller sig på benen så får det går!!


torsdag 17 april 2014

Påskhelg :)


Nu betyder detta inte ledigt för mig, nänä, i morgon praktiserar jag, så även på måndag. Men de flesta andra som inte jobbar inom vård eller andra serviceyrken, ja, vi får allt kämpa på!
Men det är ok för mig, jag r inte noga med dessa högtider. Bra med mer ob-tillägg, så själv tycker jag ju att det är lite positivt att jobba storhelg ;) Dock inte denna gången, för som praktikant får man ju inte ett öre. Så att släpa mig upp kl 05 imorgon känns lite sisådär. Hoppas på att vi ska få sluta lite tidigare än vad schemat säger, 15.45. Kunde vara gott med lite tidig helg. Men men, sånt är livet!

Så till alla er som är lediga nu, ha en underbar påskhelg!!


onsdag 16 april 2014

En konstig avundsjuka

Alla har ju något de avundas andra för att ha, och jag är inget undantag.
Det kan vara något som man är så vansinnigt avundsjuk för att någon, eller jättemånga har, men inte man själv. Nästan så att det blir osunt.
Dock är min avundsjuka inte materiell, som många andras är. Jag är fruktansvärt avundsjuk på alla som utan att anstränga sig kan sätta sig på huk. Utan att få ont av det. Utan att få dra sig upp efter att kommit ner med fullt hopböjda knän. Kan inte längre komma ihåg när jag kunde göra det. Ibland kan till och med jag erkänna att det är farligt och ohälsosamt att rida... I alla fall om man vill ha en fullt frisk och hel kropp. En avåkning för mycket kan göra skillnaden...
Alltså, jag vill kunna använda mitt förbannade knä fullt ut. Till större delen har jag accepterat att jag inte har full böjlighet i det nåt mer utan att det ska göra allt för ont, men ibland så... typ som idag av någon anledning, så kommer det över mig, jag vill kunna sitta på huk, sitta på knä, kunna ta sig ner dit, och även upp från det, utan att behöva kämpa för det. Skit också. Vill med kunna det igen. Vill. Punkt.

Tok-Ville, inte den skyldiga till detta trasiga knät, men man skulle kunna tro det...

tisdag 15 april 2014

Det stämmer.

De som har haft höns länge har hävdat att om man väl skaffat höns är det kört, man blir besatt. 
Nä, skulle inte tro det har jag tänkt.
Hade jag fel?? Jupp. Så in i norden fel...
Alltså, mina hönor, och tuppen med naturligtvis är helt underbara. De är mina polare som möter mig på trappan numera där de är lösa ute och jag skulle lätt kunna tänka mig att utöka gruppen rätt bra ;)
Sju hönor har vi nu, och Batman som styr upp allt. Två av dom är av dvärgras, väger knappt ett kilo vardera, och resten är stora, en av de större raserna som finns. Och alla är så personliga!! Och ja, jag vill ha fleeeer ;) Signe fick ju åtta ägg som jag skrev igår (Christian höll på att tappa hakan när jag sa åtta, han tyckte det var lite många ;) ), men man vet ju inte, det kanske inte blir så många kycklingar av dessa. Bäst att gardera sig ;) 
På söndag ska jag och Susanne åka på hönsbytardag i Varberg, kan ju hända att det kommer med en höna eller två hem ;) Skulle vilja ha tre små till, de är ljuvliga!! Och jag vill inte ta ägg från de små här och ruva fram, är de befruktade så kan det bli en väldigt oschysst korsning. Så har jag tur blir det några små till :) Eller ett par stora :)
Ja, jag vet, jag är skadad, även på detta planet, så räkna med att ni kommer att få fortsätta läsa om hönor här, haha ;)


måndag 14 april 2014

Kycklingar på gång!!

Jag hoppas på det :) 
Surtanten har fått sina 8 ägg idag, och jösses vad lycklig hon såg ut!!
Dock så försvann den lyckliga looken rätt snabbt, och hon förvandlades till en spottkobra som försvarade sina små för livet. Det är inte för inte de kallas surhönor ;) 
De brukar lugna ner sig efter några dagar. Så det blir nog höna av henne snart igen ;)
Så om 21 dagar ser vi hur det går, om det kommer att bli kycklingar av alla äggen ska jag försöka se ett tag innan och ta bort de som inte är befruktade, man kan lysa dem med lampa och se vad som finns i efter ett tag. Och så får vi så vad det blir, om det blir hönor eller tuppar. Hoppas naturligtvis på så många hönor som möjligt, det är inte praktiskt möjligt att ha flera tuppar i ett hus, inte när vi har så pass litet. Så om det blir tuppar och vi inte får sålt dem så blir det matbordet för dom. Tyvärr den bistra verkligheten, tråkigt, men samtidigt vet man att de kommer med största sannolikhet börja slåss med varandra, och det vill vi inte. Man får se det som att det är ett väldigt bra kött som hamnar på tallriken i så fall. De har fått vara glada in i det sista, och det är inget man kan säga att det kött man köper har fått vara... högst troligt inte...
Men men, nu tar vi inte ut nåt i förskott, utan hoppas och gläds åt att vi troligt kommer att ha ett gott litet gäng kycklingar här om tre veckor :)


lördag 12 april 2014

Då var det gjort.

Jepp, läkemedelsberäkningstentan är gjord idag. 
Man kan bara bli godkänd på den om man har alla rätt, vilket sätter rätt stor press. Men jag är faktiskt helt säker på att jag har klarat den!! Det ni, mattesnillet i mig har vaknat ;) Jag ska erkänna att jag börjar tycka detta med läkemedelsberäkning börjar bli rätt roligt, nästan så att det är lite trist att tentan är gjord. Dock finns ju risken att jag missat något trots känslan av att det gått bra, då får jag sätta mig med det igen... Men hur det än blir så tänker jag hålla liv i detta på ett smart sätt, ska med jämna mellanrum sitta med detta. Det är något så otroligt viktigt att man kan detta bra. 
Men nu är det dags att ta sikte på nästa tenta som är om knappt 4 veckor. Den är lite oklar, detta har vart en hemtenta innan, vi är de första som ska skriva en salstenta i detta. Och, ja, som sagt, den är lite oklar... Bara en massa böcker vi ska läsa, men vi vet inte riktigt innehåll, vad de vill åt...

Imorgon kör jag på med praktik igen, kvällspass, precis som igår. Helt, ok, men jag är trött. Det var inte direkt någon mjukstart, schemat var rätt mastigt denna första veckan. Som tur är ser det ut att lugna sig något de andra veckorna. Dock är min handledare sjuk, det går visst kraftiga förkylningar med lunginflammationer bland alla på hemmet, får väl se hur länge jag klarar mig. Kan inte bli sjuk, i alla fall inte länge, för vi kan bara ha två frånvarodagar, annars måste vi ta igen för att bli godkända. Rätt självklart, men jobbigt. Aja, så är det. Men tänker låta bli att bli sjuk. Så det så!!

Nepp, nu ska jag gå ut och se till hönorna, och se om min lilla surhöna ligger kvar i redet jag fixat åt henne. Hoppas på att hon accepterar det, för tänkte ju ge henne några ägg att ruva, då får hon allt vara i sin lilla "lägenhet" jag gjort, men hon är lite motig till detta ;)

Surhönan Signe :)

torsdag 10 april 2014

Igår kom det!!

Mitt schema för sommaren alltså. Vilket gjorde att det med ens kändes verkligt att jag fått mitt drömjobb till sommaren!!
Tänka sig, jag ska arbeta på en akutmottagning. Lilla jag. 
Jag ska få göra skillnad för människor i ett läge där de har det jobbigt, är helt utelämnade, mår dåligt  och troligen till och med få vara med och hjälpa vid lägen där det gäller liv och död.
Återigen, ska lilla jag få göra detta?? Känns ändå overkligt, fast det känns närmare nu. 
Herrejösses, det är ett enormt ansvar detta ju. Lilla jag, hallå, tänkte dom verkligen till där?? 
Nästan så att jag blir lite skraj inför sommaren nu ju. Men vad sjutton, det är ju detta jag vill!! Tänk vad mycket jag kommer att lära mig, och så bra inför den dagen jag ska ut som färdig sjuksköterska, att få denna erfarenheten. Vad jag vet nu så är det akutsjukvården jag vill jobba inom, akuten är för mig ett väldigt attraktivt framtida arbetsställe, eller ambulansen, som faktiskt ligger före akuten. 
Nä, detta kommer att bli kanon, jag har en stentuff sommar framför mig, ska jobba 100% från andra juni till artonde augusti, med bredvidgång de första två veckorna. Det är mycket jag ska lära mig, och jag lär vara helt slut, men det kommer att vara värt det!!!


onsdag 9 april 2014

Eh... När inte tanken är med...

...Ja, då kan det bli lite som det blir ;)

Började ju nya praktiken i måndags, på Tre Stiftelser, ett fantastiskt fint äldreboende. Jag kan säga såhär, på detta vill jag bo på om jag måste bo på hem när jag blir gammal! Jag är ruskigt imponerad av det. Jag är på en annorlunda avdelning som skiljer sig från resten av boendet, här är det yngre, alltså under 65 år, som har förvärvade hjärnskador, de kan ha fått det av allt från olyckshändelser till sjukdomar som är orsaken. Det är otroligt tragiskt att se dessa underbara människor i det tillståndet de är i, flera är i min ålder, och flera hade inte behövt sitta där som sitter nu, för många saker skulle lätt kunnat ha förhindrats. Var rädda om er för guds skull!!!

Hur som helst, ibland blir det inte som jag tänkt det, och hemgången idag kan räknas till ett sådant tillfälle ;) Jag är ju inte helt duktig på Göteborg och inte heller alla dessa hållplatser man ska ha ordning på, och detta är ju en ny plats för mig som jag inte hunnit kolla in mig på så värst bra än. Och när jag skulle hem så tänkte jag inte riktigt, utan när jag såg bussen på avstånd jag skulle med komma till hållplatsen sätter jag fart på benen och springer, och ja jag hinner med bussen. Sätter mig på bussen och är förvånad hur lätt det gick att springa, inte ens andfådd, konditionen måste med andra or blivit bättre :)
Dock är den känslan över att jag är grym väldigt kortvarig för jag inser rätt snabbt att, fasen, jag sitter inte alls på rätt buss!! 
Skiiit!! Aja, Inte hela världen, den går väl förbi nästa hållplats vid Sahlgrenska, kan hoppa av och byta där till spårvagnen. Men nädå, den viker av från den vägen ;) Med andra ord så är den hopplösa lantisen vilse i stora staden återigen ;)  Ja, jag är fullständigt hopplös när det kommer till detta ;) 
Dock har den stadsvanan jag skapat mig under pluggtiden en lugnande inverkan på mig och jag inser det komiska i det hela, och efter att ha fått kommit av den felande bussen (fråga mig inte vart, det kommer jag inte ihåg) hittade jag nåt bättre, en spårvagn som kunde ta mig till rätt ställe ;) 

Så, jo, tankevurpan gjorde att hemresan tog något längre tid än vad den vanligen hade gjort, men jag fick ju se lite med Göteborg, och hem kom jag ju, så, det vart ju inte helt illa ändå ;)


tisdag 8 april 2014

Surhöna

Misstänker starkt att en av hönorna har bestämt sig för att ruva. Hon vägrade gå ut ur redet idag, och är surare än surast när man kommer nära och verkar helt övertygad om att hon kan knipsa av en finger eller två när man sticker in handen till henne. Dock är hon inte riktigt så vass som hon skulle vilja ;)
Ska avvakta till efter helgen för att se att hon verkligen ligger kvar, sen ska hon få några ägg att ruva, och förhoppningsvis blir det några kycklingar så hon blir nöjd. Hade hoppats att det inte skulle vara någon som ville ruva i år, hönshuset är inte helt klart, ska fixas och målas i sommar. Men nöden har ingen lag, så det är bara till att lyda damen och ge henne ägg om det är det hon vill. För attans vad envetna de är!!
Det är Signe som envisas, den ljusa av dessa två.

måndag 7 april 2014

Vilovecka

Alltså inte för mig, utan för hästarna. 
Nu har de fått hålla igång ordentligt ett bra tag, mycket mer än vad de är vana vid, och det börjar märkas på dem att de börjar bli trötta i sina kroppar. Och då passar lite vila denna veckan för denna veckan blir väldigt intensiv för mig. Nya praktiken körde igång idag, och är schemalagd alla dagar utom torsdag denna veckan. Dock har jag sagt att jag inte kommer på lördagen, dels fyller jag ut timmarna ändå, och dels är är det tenta i läkemedelsberäkning då, och måste vara så skärpt som jag bara kan vara. Ska man prestera en tenta med alla rätt som vi måste ha på denna för att bli godkända, då gäller det att vara både utvilad och väl förberedd. Så den lediga tid jag har denna veckan ska ägnas åt läkemedelsberäkning. En liten promenad på onsdag kväll kommer det bli dock, lite luft måste man ha.

Vi tog då idag och red en vända innan vilan, lite för att inte avsluta med den ridturen vi hade i lördags med Descarada. Och det gick så mycket bättre nu!! En sån där toppenrunda blev det!! Härligt, kunde inte blivit bättre, fina hästarna!!!


söndag 6 april 2014

När DET händer, så glömmer man allt skit som vart...

Tja, ni kommer ihåg gårdagens känslo-bergochdalbana med Derscarada, och ni som hängt med ett tag kan säkert påminna er om att vi haft en hel del motgångar.
Jag har inte tappat hoppet om denna hästen någon gång, men det har vart ganska motigt att se ljust på allt emellanåt. Tycker hon verkligen att detta vi gör är roligt? Gillar hon att få komma ut, eller vill hon bara gå och skrota i hagen? Tycker hon om mig egentligen, sådär på djupet? Jag har undrat många gånger. Uppskattar hon det vi försöker göra för henne? Många tankar har snurrat i huvudet ,ånga gånger om just detta. Visst vet jag att vi har en bra konstakt, men har inte hittills kunnat sätta fingret på det exakta. 
Idag valde vi att ensamträna hästarna, och jag tog ut Descarada till volten och vi gick igenom de mest grundläggande samarbetsövningarna. stopp, rygga, gå undan för tryck, och så fick hon äta lite färskt vårgräs. Inte en enda gång snurrade hon till det, och med tanke på gårdagen, så var det just det jag trodde att hon skulle göra. Men icke!! Båda hästarna har haft problem med att lämna varandra, men nu var det inga problem alls!! Helt underbart!! Visst flippade hon lite när Minerva lämnade stallet, men det kommer att lugna sig snart det med. Men det var inte detta som var DET idag ändå...

När vi haft ute hästarna åkte jag sedan med Gustaf på tur, han skulle till Sofie och Morris, och jag var med eftersom jag känner de båda. Efter detta skulle Gustaf kolla Descarada som fått en knöl strax ovanför ögat, vi har misstänkt att det är ett melanom som dykt upp där (melanom=tumör, kan vara benign, alltså ofarlig, eller malign, elakartad. Vanligt på skimlar, ofta kallade skimmelknölar och sätter sig vanligen runt ändtarmen, där de för det mesta inte är störande och inte behövs tas bort. De finns där på Descarada). Nu trodde Gustaf samma som oss, och eftersom den sitter taskigt till om den skulle växa, eller sprida sig, så ska den tas bort inom en snar framtid.

Dock nu till detta DET. 
När jag visade mig i grindöppningen i hagen lyste Descarada upp där hon stod en bra bit ner i hagen, och kom först i skritt med spetsade öron, övergick sedan i trav, fortfarande lika glad, rakt fram till mig och bara var nöjd och glad för att jag kom där, till henne!! 
Visst hon har kommit till mig innan, men det fanns en helt annan känsla denna gången, en lycklig känsla, som vi inte riktigt uppnått innan till denna grad vi kom upp till idag. Det var något speciellt med idag.
Varmare känsla i kroppen kan man inte få när det gäller en häst, inte när det gäller en häst som haft så mycket problem!! Jag lovar att känslan jag fick var att jag inte ska tveka om hur hon känner för mig, hur mycket trassel vi än har gått igenom finns det ett stort förtroende mellan oss, och detta gjorde min dag, och detta lär finnas kvar länge framöver. När vi får våra motgångar ska jag tänka på denna stunden. För den kändes hundra procent ärlig. Alldeles varm i hjärtat!! Bästa älskade hästen, hjärtat!!


lördag 5 april 2014

Och här kommer alla känslorna på en och samma gång...

Helt sant vad det gäller morgonens ridtur.
Vi fick för att testa att rida till ridskolan för första gången i Descaradas liv, vi har bara promenerat dit innan. Jag ska dra hennes bakgrund snart, så ni fattar varför vi går så långsamt fram med henne.
Sagt och gjort, hästarna blev påklädda och vi red iväg. 
Och Descarada förvånade. Stort!! Hon traskade på som hon aldrig gjort annat, hon klev fram överallt, genom lera, genom bäckar, ja, överallt, med ett otroligt lugn. Och jag var helt överlycklig, närapå en tår i ögat, så glad var jag över detta fenomen, att kunna rida avslappnat på denna hästen, på relativt okänd mark för henne, det är en känsla utan dess lika kan jag lova!!
Men detta var ju lite för bra för att vara sant, när vi kom fram till ridskolan spände hon till och blev fnattig. Och jag kände att, jaja, hon lugnar väl sig. Hon kunde stå och vänta när vi pratade med ett gäng effektiva som sågade jämte oss, inga problem, stolt där över henne, det var jag, även om hon strax innan spunkat omkring en del!! Sedan in i paddocken, där har hon vart endast en gång innan, då vid hand. Nu började hon takta, och jag kände att jomen, hon kunde väl få trava dåda, så började rida lätt. Och Descarada flippade helt. Började hoppa runt på bakbenen, och blev helt okontaktbar. Och eftersom jag vet hur lätt hon går upp högt på bakbenen så ville jag ha bort beteendet med en gång. Röt till och hon gick fram. Dock taktade hon. Uppgiven känsla. Men men, det gick ju. Typ två varv på volten, sedan var det totalt kaos i huvudet på henne och det fanns inget jag kunde göra för att få kontakt med henne, och för första gången har jag reagerat med att bli skrämd av situationen. När jag fick henne kugn valde jag att hoppa av och ta striden från marken, om jag vart kvar på ryggen sa magkänslan att detta kommer att gå åt skogen. 
Hon började med att nocka mig när jag kom ner på backen- då blev jag ilsken, och fick henne till att baka felra meter, sånt där är inte ok. Fortsatte att gå med henne, med henne så gott som i knät på mig, och jag började övergå till att bli arg på henne. Just för att hon inte lyssnade på signaler hon i vanliga fall svarar bra på, utan bara flaxade runt. Men bet ihop. Vi var klara rätt snabbt i paddocken, och jag tyckte Descarada lugnat sig så pass att jag skulle kunna sitta upp borta vid stallet, så det gjorde jag. Kändes bra. I ungefär tjugo meter. Vi kom inte långt innan hon knycklade ihop sig igen till den grad att det inte fanns något att påverka igen, samtidigt som hon började fara upp på bakbenen. Noll kontakt. Nu blev jag förbannad. På riktigt. Vrålade åt henne och hon vaknade något ur transen hon satt sig i, såpass att jag fick en chans till att hoppa av igen, för det var inget alternativ när hon höll på som hon gjorde, det hade skapat en ännu farligare situation. Väl nere på backen igen så gick hon igång på mig, högg och knödde på mig, och då tröttnade jag, och arg vart jag, samtidigt som jag var ledsen över att hon kan tappa kontakten fullständigt ibland, som nu. Efter att ha kommit en bit surnade jag till och kände att jag ska minsann rida, jag hade bestämt mig för det från börja, och då dök min beslutsamhet upp. Andades bort min ilska och kom upp på ryggen på henne igen. Och hon hade lugnat sig en hel del. Men hon hade fått igång Minerva rätt bra, så hon taktade en del, och ja, då kom Descarada igång igen. Uppgivet konstaterade jag att det bara är att hoppa av när stigen var slut, det är dåligt med plats på ett ställe och det stod dessutom en bil på halva vägen, så ja, för att vara så säker man kan bli på att det skulle gå bra var det bättre att gå.  Denna gången kom hon ner i varv mycket fortare och känslan blev nu att jovisst, det finns hopp. Men jag kände att jag inte ville avsluta ridningen på det sättet, så efter att ha knött ner Descarada i ett dike kom jag upp och red sista biten hem. Det gick så mycket bättre nu och känslan av att jovisst kan vi infann sig, Visserligen låg hon så hårt i handen att jag fick ont i armarna, men hon stressade inte i övrigt i alla fall. Förvåningen över att hon bart så stark infann sig, det har jag inte vart med om innan, och inget jag vill att hon ska vara, hon ska vara självbärig. 
Hemma i stallet igen var vi helt slut, men känslan av att stridsyxan var nedgrävd var trevlig. Och känslan över en väldigt blandad ridtur med hela skalan från stolthet och lycka till besvikelse och ren tvärilska var just blandad. Men överlag kan man väl säga såhär, detta är så mycket bättre än i höstas, och bättre kommer det bli, vi kommer att komma över detta. Så med facit i hand så tog käsnlan av att jag har en så fin häst överhanden, en häst som jag är stolt och glad för att få vara med att dela på. 
Underbara Descarada, trots att hon sätter mig i skitsituationer emellanåt så ser jag det som ett steg på vägen, något att övervinna. Och alla steg vi tagit på vägen dit vi är nu, de är enorma. Älskade skräphäst!


fredag 4 april 2014

Kattungegos!! Eller tja, gos med alla katter!!

Idag har jag vart och gosat med ett gäng underbara katter, både stora och små!! Var jag i mitt esse?? Jajemen ;) 
Jag fick komma och hälsa på Kerstin och hennes underbara familj, och alla deras djur, katter, hundar, hästar kossor, höns, getter, ankor, gäss, påfåglar. De föder upp siameser och orientaler, och hade just nu två kullar med små hemma :) Jag behöver väl inte ens säga att de var helt ljuvliga?? Det var svårt att slita sig när det var dags att vända hem. Tur att det inte är så långt, så jag kan hälsa på snart igen ;) 
Några foton från dagen naturligtvis, visst är de underbara?? :)









onsdag 2 april 2014

Allt som inte skulle göras

Höll mitt löfte om dagen ;) 
Allt det jag gjort idag var inte det som var tvunget att bli gjort ;) 
Eller jo, visst, det skulle vara nödvändigt att göra detta framåt igenom, men det skulle väl ha kunnat vänta ;) Småpyssel har det vart helt enkelt. Lite här och där-grejer, nästan så jag inte vet vad jag har gjort. Det måste väl ändå vara det optimala tidsfördrivet?? Speciellt när det inte känns som man gjort något, men ändå mycket, och man bara är glad? Så är det nog. 
Dock började jag dagen på den vita pälsbollens rygg, en tur vid tjärnen fick starta dagen tillsammans med Gunilla och Minerva, och det gick kanon! Descarada skötte sig perfekt, och vi var alla 4 lika nöjda när vi kom tillbaka. Kan kanske vart denna grymma starten som gjorde att resten av dagen blev bra? Kan nog ligga nåt i det :) 
Näu svamlar jag vidare en stund till, snart sovdags minsann!! Kanske lite mer fotojobb innan dess?? :)


tisdag 1 april 2014

Att tänka logiskt...

...är ikväll inget alternativ. 
Inte efter detta massiva skolarbetet som blivit gjort, hjärnan är något överbelastad. Så en paus skulle sitta fint. Och imorgon har jag en heeelt ledig dag!! Kan nog bli lite tentaplugg, men annars, jag är i kapp med allt skriftligt. Nu är det bara till att hopps på att examinationsuppgiften blir godkänd. Håll tummarna!! Tyckte den var svår...
Tror minsann att jag ska låta hjärnan ikväll koppla av med något som jag inte gjort på väldigt länge, gå igenom mina foton!! Har en hel del som ska sorteras, och mitt i en paus idag så råkade det bli några nya ;) Men för sjutton, kameran måste ju få jobba lite den med ;) 
Så nu övergår jag från det ena datorstirrandet till ett annat, och förhoppningsvis blir det några bra bilder att klistra upp här :)