Jag fick lite inspiration när jag läste Emmas blogg, där hon skriver om mål i ridningen. Inte som vanligt, t ex att i år ska jag kunna rida en LA:1 dressyr med de och de procenten och ta de och de placeringarna. Nej, istället mer om att våga sätta mål, och att våga utmana sig själv till att göra det. Ni kan läsa inlägget här:
http://satilaryttaren.se/?p=13260#respond
Förövringt är detta en väldigt bra blogg, se till att gå in och läs!!
Detta fick mig att fundera på mina egna tankar och mål inom ridningen.
Förr om året hade jag en sån där tråkig måltanke, en sån jag nämnde innan, ska ta de och de placeringarna och så vidare. Men så är det inte längre.
Jag har helt andra tankar om mina mål framåt i tiden.
För det första, jag har inte satt nån tidsgräns. Allt måste få ta den tid det tar, mycket kan hända, exempelvis skador och sjukdomar på både hästar och människor så som vi fått erfara större delar av detta året. Det är så mycket som kan spela in. Allt tar sin tid, och det måste få lov att göra det, att forcera något skapar bara spänningar och inget hållbart i längden. Att sätta en tidsgräns gör det också till att man får ett prestationskrav på sig som jag inte vill ha.
En annan grej är att jag inte har som mål att upp och tävla i någon elit. Jag har inte mycket tävlingsintresse kvar, har gjort mitt vad det gäller det, men någon tävling då och då i framtiden, javisst, det kan vara kul. Men då ska allt som ska presenteras på banan sitta som en smäck redan på träningsbanan, jag har inte någon ambition om att komma ut på tävlingsbanan bara för att träna, så pass mycket har jag själv vart ute så att det kan kvitta, men för hästens skull kan jag göra det till att börja med. Min ambition är att fortsätta länge med Minerva och Descarada och de har ju inte vart ute, så det måste bli träningsgånger för dem innan jag känner att man kan sätta högre krav på dem. För även tävlingarna är på hästarnas villkor.
Men om jag ska ta de målen jag verkligen vill uppnå så handlar det om att jag ska få så mycket kunskap i ridningen så att jag själv känner att jag har kommit någon vart. Jag vill och ska kunna rida i piaff, passage, piruetter, helt enkelt i de högre skolorna. Men jag har en liten annorlunda tanke, eller annorlunda kanske man inte ska säga, det är min tanke, jag vill att hästen ska kunna utföra dessa rörelser tillsammans med mig, utav så gott som fri vilja. En såpass bra kontakt vill jag ha med hästen jag rider. Jag vill kunna utöva dessa rörelser utan hjälpmedel, jag menar att jag vill kunna göra allt detta utan sadel och träns. Jag vill kunna rida hästen med så fina hjälper att det inte syns, och jag vill att hästen ska vilja utföra det jag frågar om utan att det handlar om ett krav från ett bett eller liknande.
Jag kanske låter lite hippieaktig i mångas öron, men sån är jag ;)
Jag har inte heller som mål skaffa mig någon egen häst. Jag vill fortsätta med Minerva och Descarada, jag stormtrivs med dem och Gunilla, och även i fall vi fick en så skadedrabbad sommar och höst har jag inga tankar på att ge upp dem. Att ha egen häst varken jag hinner, har råd med eller vill ha, jag blev alltför bränd på detta när jag hade Jason, men att få vara med och få vara så delaktig som jag är i stallet jag numera kallar vårt, liksom att jag kallar hästarna våra, det gör mig alldeles glad och lycklig.
Något mer jag vill är att faktiskt förmedla det jag kan till andra. Jag är ingen superryttare på något sätt, men dit jag har kommit har jag ändå kommit, och jag delar gärna med mig av detta. Jag älskar att ha träningar, jag älskar att se utveckling hos häst och ryttare. men jag vet att jag har begränsningar, när det är något jag inte vet hur man ska lösa, då finns det andra som är duktigare på det än mig, och har inte jag någon att tipsa om i det läget så går det alltid hitta någon annan som kan! Jag är inte bra på hoppning alls, det är sällan jag har träning i det, om så blir fallet är det endast de grundläggande sakerna, för det är bara det jag kan. Jag är en sits- och detaljnörd, och jag älskar att låta de elever jag har och har haft att jobba med detaljer, för det är de som sätter stora spår, för det är de små omedvetna sakerna som sätter käppar i hjulet för vidare utveckling. Jag vill även se att hästarna bygger sig som de ska, att de inte har skavanker, och med det menar jag att de till exempel är sneda på något sätt i till exempel ryggen, för det skapar onödiga hinder för både häst och ryttare. Häst och ryttare ska fungera harmoniskt tillsammans och tycka om arbetet som görs. Tja, lite utsvävning från min grundtanke när det gäller detta inlägget, men mina mål med träningarna i alla fall ;)
Kan väl ta lite mer kortsiktiga mål men min egen ridning nu som avslutning och det är att återfå sitskontrollen, efter mina knäskador och långt uppehåll av ridningen sedan tidigt i somras har satt sina spår. Jag vill ha en stadig sits igen som är gynnsam för hästen. Jag vill hitta tillbaka till dit jag var i våras, och lite till. Utan att denna grundläggande byggsten kommer jag ingen vart. Så fort hästarna kommer att komma igång så ska det börja jobbas med detta. Och när hästarna kommit så pass långt i igångsättningen att det är dags att rida för instruktör, då ska jag göra det. Har en tanke på vem, jag är kräsen ska ni veta, tränaren måste ha samma tanke om samarbetet med häst som jag har samt även på vilket sätt hästar ska ridas på. Vet ett par som jag vart nöjd med, och en som jag inte testat innan men som jag tror väldigt mycket på. Jag tränar gärna för flera och plockar ut godbitarna :)
Hur som helst, nu ska jag inte svamla mer idag, det blev nog lite väl luddigt som det blev ;) Men nånstans in emellan kan ni nog hitta ett och annat mål jag har inom ridningen.
Jag ska nu återgå till mina böcker, pluggandet har var på topp större delen av dagen och nog orkar jag en stund till ;)
Trevlig kväll på er :)