Den blåa presenningen...

När Viking kom till oss för strax över ett år sedan var han inte den hästen som självmant valde att bara sådär promenera över en presenning. Första gången krävdes lite lock och övertalning och visande att det inte är farligt att sätta hovarna på en sån där blå prasslig sak. Men han gjorde det, och vi tränade på det kanske tre fyra gånger. Sedan föll detta moment i glömska.

Tills idag. 

Igår hade vi fram den stora presenningen för vi drog gammal halm på den, och den låg kvar på volten idag, helt utvecklad, och den är stor. Så vi tänkte att det kunde vara dags att kika på den igen med hästarna så vi tog vägen om volten på väg ut på vår promenad. 

En stor blå presenning som täcker större delen av volten borde verka skrämmande på hästar eller? Nänä. Inte på våra. Viking gick först, och när han såg den ökade han farten och jag fick kliva på för att hänga med. Han spetsade öronen och klev runt på presenningen som han aldrig gjort annat. Att trava över den var en baggis, han tyckte det var tokkul!! 

Han har blivit så självsäker, han har verkligen vuxit detta året. Han är helt enkelt otrolig!! Världens bästa vän, bästa hästen!!

Kolla matte, vilken rolig presenning!!

Men vänta lite nu, tar du kort?? Kan jag få prova göra det med?? Snälla?? Ge mig telefonen så får jag testa!!

Dom finaste vännerna!!

På sluttampen

På tisdag kör det igång igen, semestern är slut och det är dags att jobba igen! 

Börjar med dag med basårsutbildning, ingen jättehöjdare direkt, med det ska bli väldigt roligt att träffa de andra i vår handledargrupp. Och sedan på onsdag är det ambulansardags igen! 

Vet inte om man har blivit lite skadad, men det ska bli kul att köra igång och jobba igen! Nu är det ju inte på Öjersjö utan jag är stationerad på Östra i höst. Måttligt nöjd med det för det betyder bara dagpass... vill ju jobba nätter med... Men det blir nog bra, jobbet i sig är ju det som är det roliga :) 

Passade på att hitta på dumheter i morse med... tänkte igår att det var vansinnigt längesedan jag klantade till det och slog mig på något sätt. Alltså, hela semestern har gått utan att jag gjort något som orsakat ajaj, förutom att slå i min sedan en bra tid tillbaka söndersparkade tå i bordsbenet då, men det räknas knappt tycker jag ;) Alltså, två veckor, det är läääänge för mig!! Ja, jag är ett klantarsle... ;)

Cyklade till stallet i morse, tappade väl lite fokus på vad jag höll på med. Inga bilar på vägen, typisk lördagsmorgon, då släpper jag fokuset lite. Lite för mycket idag. Fastnar med blicken där den inte ska vara och rätt vad det är så har jag vurpat rakt ner i diket med cykeln... Oups...

Upp snabbt som attan, ingen som såg?? Nej, tur! Att det kom en bil när jag stod där i diket, ja, det får jag väl ta. Att jag nu har ont i handled, armbåge, axel och rygg... ja, det får jag väl ta det med. Var ju en rätt rejäl vurpa. Men jag är glad för att det var ett mjukt sådant ändå, alltså inga onödiga stenar, tycker det räknas som tur. Men som sagt, jag klarade mig inte så jättelänge från att slå mig Men jag är ju van, sparkar jag inte på dörrar eller åker kana nerför en backe så cyklar jag i diket. Bara att ta, jag är ju van ;)

Och ja, jag hade hjälm, inte en chans att jag ger mig ut utan det på cykeln!