Vet inte om jag berättade det, men när vi hämtade Valle var han allt annat än lättlastad. Han sa redan när vi kom ut ur stallet att nähä jag ska inte in i den lådan. Glöm det. Han var inte sugen på att följa med någon av oss in i transporten, varken mig eller Gunilla, inte heller förra ägarna heller. Nej var ordet från honom. Hade fått höra att han brukar tveka och tjata en stund innan han gick in, men trodde inte det skulle vara så illa. Det blev tillslut att han blev linad in. Jag avskyr att tvinga in på ett sånt sätt, osäkert och farligt är det.
Så vi var rätt inställda på att det kommer krävas en lång tid med lastträning innan han skulle gå på sådär frivilligt som man önskar att hästar gör -att de lastar sig själva (speciellt efter den lastningen...).
Vi har väntat på att det inte skulle vara glashalt ute, och idag var det dags att testa.
Så transporten var uppställd på volten och vi gick först en liten promenad innan vi gick dit. Tanken var att han inte ens skulle behöva gå in i transporten, utan bara få vara vid sidan om när Minerva gick på och av transporten.
Jaha, så blev det inte.
Tänkte ju att han skulle bli toknervös och vilja därifrån. Men han höll sig till mig och frågade hela tiden om läget var okej. Han lyssnade helt på vad jag tänkte. Vi stod alldeles jämte när Minerva lastades och han var så nyfiken!!
Han kollade in i transporten och var så nyfiken på vad hon gjorde där inne och jaja, varför inte se vad han kunde tänkas att göra om jag frågar om han vill gå in. Så när Minerva kommit ut på plan mark igen så visade jag bara vägen med tecken, och ja, vad gjorde han?? Han gick upp i transporten. Inte hela vägen in, men inte så konstigt kanske, jag var ju inte före, jag var kvar på utsidan, och stod där och gapade. Han kom lugnt ut igen, och varför inte, jag testade att gå in och han gick med in och ställde sig som att han aldrig gjort annat. Bara sådär!!
Från att bara tänkt stå och titta på transporten och få en go känsla till att han helt plötsligt stod där inne lugnt och stilla och väntade på nästa signal, det var inget jag var beredd på!! Väntade så snällt på att jag skulle be honom backa ut igen. Väl ute igen så kopplade han nog lite vad han gjort, blev lite nervig och nipprig, och blev som ett plåster på mig.
Vilken vinst!!
Trodde inte detta, så gick verkligen in i detta helt utan krav. Vilket resultat!! Och ett tecken är det väl ändå att han har börjat lita på oss rätt så bra :) Fina killen!!
Gårdagens promenad :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar