Nu: Jullov, med vissa stänk av vemod...

Jajemen, då var det dags för mitt första jullov på, ja, vad var det nu, 12 år?? Overkligt skönt kan jag säga! Har de senaste åren (sedan 2005) jobbat över hela julen, och det är verkligen skönt att inte göra det i år. Men så är det ju inom vården, inte något 8-17 jobb där inte...

Men även om det nu är jullov för mig, och resten av klassen, så känns det lite sorgligt... Jag har lärt känna alla i klassen väl, och det kommer att kännas konstigt att inte träffa dem förrän i januari igen. Men det är ändå lugnt. Det är inte det. En av lärarna, Lena, slutar och börjar på nytt jobb efter jul. Det känns inte roligt. Lena har från första dagen varit en fantastisk stöttepelare som dessutom fått mig att fatta detta med matte. Jag kommer verkligen att sakna henne, en underbar människa och en enorm trygghet, inte för bara mig, utan för hela klassen, finns inte kvar. men nu är det som det är, och jag kan inte annat än att önska henne lycka till på det nya jobbet, tycker trots allt att hon gjorde rätt som tog det.

Men nu ska jag se framåt, förändringar behöver inte vara till ondo, det kan bli bättre, även om det är svårt att se utanför tryggheten man byggt upp i det som varit.Allt brukar ordna sig i sista änden, vilken även detta kommer att göra! 

Men nu ska jag se till att fira att det är jullov, ska ta till vara på denna ledigheten till max, har börjar redan idag och fått nyttiga saker gjort, så som att få hem lite gipsskivor och annat till renoveringen :) Ska i dagarna ta och åka och titta på tapeter, hög tid för det nu! Ska bli så skönt att få ett rum till klart!! Men lite annat än att renovera får det bli med, det lovar jag!!

Ridning, det kommer det bli -hoppas jag! :)