Massor...

Vilka dagar!

Det har verkligen gått i ett. Allt från stall till kattkastration. Hökar och höns. Massor helt enkelt.

Hästarna ha blivit väl motionerade, det har både blivit långa och korta promenader och lite arbete på volt, longering med lite galopp, snacka om att Valle tyckte det var roligt!!

Hönorna har fått var ute och roa sig när vi vart med, dock vid en fikapaus inne idag så kom höken... Satans snabb jävel det där... Nu gick allt bra, jag kom rusandes ut medans den och Robin fortfarande slogs med varandra, så den släppte och flög. Tack gode gud att ingen blev tagen denna gången och Robin klarade sig med ett gäng stjärtfjädrar mindre. Duktiga tuppen!!

Igår var jag i Lerum nästan hela dagen, på djurkliniken hos Gustaf, han kör en kastrationskampanj för katter under mars och april på lördagar, Vi var några volontärer som hjälpte till, jag fick vara med i operationsrummet nästan hela tiden, så lärorikt och så roligt!! Ska se om jag kan vara med några lördagar till. Förutom alla fina katter kom det även några hundar in akut, så fick vara med och hjälpa till med dem med. Behöver jag säga att jag var i mitt esse, sjukvård, dessutom med djur, bästa kombinationen!!

Har fått med mig kameran till stallet med, och när jag tittat på fotona så inser jag hur många miner Valle kan dra till med, den snyggaste är att han kan få till en pussmun.. ;) Jag har dock inte hunnit ladda upp bilderna än, för kvällen har ägnats åt c-uppsatsen. Det är INTE roligt!! Men snart är det över... Håll tummarna för att den snart är klar!! Tar och återgår till denna en liten stund till innan sova...

Ja men då kör vi!

Efter att ha fått klartecken igår på Valle så kändes det bara dumt att vänta, så vi drog igång idag med en klättertur, lite för att fira liksom :)

Inte en jättelång tur, lite lagom, men vi höll ett redigt tempo, gött uppför backarna ;) Dock hade både hästarna och Gunilla gärna fortsatt den långa vägen, men jag backade på det, mitt knä vart så vansinnigt ömt efter att ha sprungit på asfalten igår (jag känner av det direkt om jag springer på fel underlag med olämpliga skor, vinterkängorna i detta fall), så vi planerar att ta den vägen till helgen istället. Vi avslutade rundan med att gå bort till Susanne, mycket för att Valle skulle få lite miljöträning, och se hur han reagerar på höns. Nu var ju inte de ute i trädgården, men ute i inhägnaden, tänkte att det kunde vara lika läskigt det. Så fel vi hade... Minerva bryr ju sig inte, kollade bara in dem lite snabbt och sen var annat mer intressant. Valle däremot stövlade fram till inhägnaden och tyckte de där små tussarna där inne var jätteintressanta!! Nr vi vände och gick tillbaka stannade vi till och pratade med Susanne på gården, då vände Valle tillbaka och skulle kolla på dem lite till :)

Susanne hämtade en höna som hästarna fick hälsa på, det gillade Minerva! Hon snusade och blåste på den, stackars hönan blev alldeles förskräckt! Men det gick bra, den satt tryggt i Susannes armar. Valle däremot tyckte om den på ett lite annat sätt, han ville tugga på den... Suck, lilla hästen, det är inte lätt när man måste smaka på allt... Men även om han inte fick smaka på den lilla så var han nyfiken och med hela tiden. Kan knappt fatta vilken skillnad det är på denna hästen sen vi fick hem honom!! 

Ska bli så j´kul att se vad det kommer att bli av honom, med oss i framtiden!!

Imorgon är planen tömkörning för Minerva och invänjning på hackamore från marken för Valle. Jag får väl ta det lite piano och gå lite lugnt, för nu ikväll har jag inte kunnat räta ut knät, det känns helt sladdrigt, och ömt när jag gör det. Nu var det längesedan det gjorde sig påmint, så jag är inte så värst glad för att känna av det igen, trodde att det  hade gett sig. Men tydligen inte. Dock är jag mer enveten och tänker inte låta mig påverkas av det särskilt mycket, det kommer läka, jag är helt säker!!

Spanar på hönorna :)

Jaa, nu så!! :)

Oj, vilken dag. Veterinären i stallet först hela förmiddagen, sedan hem för att fånga in Stig-Helmer och Ole som skulle få åka till nytt hem idag, och därefter bakade jag bullar, typ helt galet många (vem har sagt att jag är bra på att begränsa mig liksom? ;) ).

Kan börja med att säga att det känns jätteskönt att Stig-Helmer och Ole äntligen fått ett nytt hem, det var lite i grevens tid, Einstein och Robin tycker de är pest och ger dem stryk när de kommer åt. Dessutom så har vi inte tillräckligt många hönor för att ha fyra tuppar, så det gick lite hårt åt på dem. Så de åkte idag till sitt nya hem, och jag har fått uppdatering om hur det går och små filmsnuttar och de ser ut att ha fått det helt suveränt :) Så skönt att de kunde få flytta ihop!!

Nu kan man väl dock säga att själva infångandet och nedstoppandet i lådan inför bilresan gick sådär...

Ok, tänk er denna synen:

Jag hämtar Stig-Helmer och stoppar ner honom i kartongen. Ungeför i detta läget tyckte han att det var det värsta som kunde hända och bokstavligt talat flög ur kartongen när jag kom och stoppade ner Ole i den också. Jaha, fånga Stig-Helmer igen då. Lättare sagt än gjort eftersom han rymde rakt ut i friheten, alltså i trädgården. Han hade bestämt sig för att inte alls bli fångad igen och la verkligen benen på ryggen!! Eller det såg snarare ut som att benen sprang före kroppen, samtidigt som han skrek i högan sky (behöver jag säga att kartonger är det absolut värsta de vet??). Jag efter i flygande fläng samtidigt som jag gormar -Men kom igen nu då, Stig-helmer för helvete kom hiiiiit!! Vi måste åka nuuuu!!! Ungefär i detta ögonblick insåg jag att det var golfare på banan mitt över vägen, och den synen de måste fått se, och höra med för det delen, måste vart obetalbar ;) Fick i alla fall fatt på grabben som inte alls blev nöjd med detta, och de bytte hem. Tror de är sååå nöjda nu, ser verkligen så ut på de videos jag fått :) Känns riktigt bra :)

Och då till veterinärbesöket i förmiddags. Minerva fick göra en tandkoll, inget där, säg kanon ut! Svennis fick samma, hade lite som åtgärdades, han var så duktig och nu ser det bra ut. Valle gicks igenom från öronen till svansen, tänderna gicks igenom, han fick göra en heltäckande hältkoll med både böj och longering, genomgång av hela överlinjen och ja, hela kroppen. Han visade lite ömhet i halsen och ryggen, tyckte inte om att bli böjd i framknäna, men visar ingen som helst hälta trots det, faktiskt inte på något ben!! Så efter att han blivit så grundligt genomgången en häst kan bli hemma på plats så kunde det konstateras att han är ok ändå, och den ömheten han visar i överlinjen inte är så farlig, han tolkades som känslig, och att han ska igång nu. Sakta men säkert. Det vi ska hålla koll på är så att inte ömheten går åt fel håll. Då ska han kollas igen. Veterinären kunde inte hitta någon förklaring till ömheten, möjligen är det att han är såpass omusklad som gör att han reagerar, så han ska stärkas. Då bör den ge sig. Veterinären var nöjd, tyckte vi hade en sund hästhållning, och att allt såg bra ut för Valle, att 

Så allt ser hoppfullt och ljust ut!! Nu blir det mer promenader, klättring, tömkörning, helt enkelt stärkande arbete från marken, för att senare när han musklat på sig mer äntligen kunna sitta upp och rida. Men det blir när han är redo för det. Än är han inte det, han ska inte behöva ha ryttare på ryggen utan att vara grundmusklad. Och så är det dags att börja trickträna med, så roligt!! Det tror jag Valle skulle kunna tycka vara väldigt kul! Det ska bli så kul att se vad som komma skall, fina hästen, nu kör vi!! :)

Nu är vi i mål!!

Nu så, nu är hela den förbannade c-uppsatsen skriven!!

Den är inte klar, tyvärr långt ifrån, men den är i sin helhet inskickad för att handledaren ska granska den. Så vi väntar nu på att bli sågade. Typ. Snälla, håll en tumme för att det inte är mycket som behöver ändras!!! Det är massor av justeringar som ska göras, referenser som ska sättas och småpyssel som layout och sånt, men det värsta är gjort, att få fram all text. 

Det tråkiga i det hela är att jag inte lärt mig så värst mycket av all tid vi lagt på detta, det är ett faktum att jag inte gör det bara genom att sitta och producera text. Så för mitt framtida yrke kan jag inte påstå att detta vi skitit hår för kommer att tillföra särskilt mycket... Det där med att vi ska kunna läsa och avgöra om vetenskapliga artiklar är vettiga är bra, det håller jag med om, men det gick vi igenom i en annan kurs, kunde varit nog med det. Vem vet, jag kanske hade tyckt lite annorlunda om allt skötts snyggt från GU, att vi haft en bra och engagerad handledare och att vi hade blivit tillmötesgående i våra önskningar om en ny sådan som faktiskt kunde hjälpa oss i läget vi är i. Men det är ju inte mycket annat som har fungerat under hela denna utbildningen, så varför skulle det göra det nu... Det enda jag kan göra är att rekommendera de som tror sig börja läsa denna utbildningen på Göteborgs Universitet att tänka om. Bara gör det inte. Såvida man inte vill spendera 3 år på en utbildning som är i det kassaste laget. Dagens sanning kan man väl säga.

Men.

Nu är jag snart klar och fri från Göteborgs Universitet. Kommer att överväga andra institutioner för mitt fortsatta pluggande, när det är dags för specialistutbildningen. Så, snart är jag klar, bara snart tolv veckor kvar, har svårt för att vänta ju!!

Repris

Jojomen, idag körda jag en repris på gårdagen, men klämde även in städning inne, hjälpte Susanne med hennes hönor och hade insläppet. 

Nu är jag trött, det kan jag lova!!

Hade tänkt att baka med, men tiden räckte liksom inte till...

Ny vecka imorgon då, måndag, ja då ska det förbannade resultatdiskussionsutkastet skrivas och skickas in (avsky uppsatser!!!!), tisdag kommer veterinären för att gå igenom tänderna på alla tre hästarna plus hält- och ryggkoll på Valle. Onsdag blir det till att gå igenom det vi förhoppningsvis fått i respons på uppsatsen. Plus sätta referenserna, som är många... Fifan vad tråkigt... så glad att nedräkningen till det är över är i full gång. Torsdag och fredag får väl fortsätta ägnas åt c-uppsatsen, och om vi nu skulle råka stå sysslolösa i den frågan så är det plugg till den stora NKSE-tentan. Irrrk, jag är trött på detta nu!!! 

Sen på lördag ska jag efter stallet bege mig till Lerum och vara med på kastrationskampanjen för katter som Gustaf för nu på kliniken på lördagar fram till maj, det ska bli kul! Lite sjukvård i schemat är inte fel alls :)  Söndag blir det till att måla (om färgen räcker, får se om vi får målat nåt under veckan), om inte annat så blir det till att dra ris i hagen som gick hårt åt i stormen i vinter. 

Naturligtvis innehåller alla dagar stal och hästpyssel, de sedvanliga rutinerna här hemma med städ och sånt, hönspyssel och så vidare. 

Så med andra ord, laddar för en fullspäckad vecka!!

Och blir det solsken som det utlovas, då ska tjejerna få komma ut på vårpromenader!!

Fullproppad lördag!

Alltså, egentligen har jag inte gjort så många grejer, men dessa har upptagit större delen av dagen.

Började med stallet, visserligen vila för hästarna idag, vi har gått mycket det senaste, klättrar en hel del och lagt i joggingpass, och nu började det märkas att Valle var trött, och visade lite träningsvärk, så för att inte överanstränga honom då han trots är så pass muskelfattig så blev det vila idag. Snopet att det föll på en helg bara, när vi alltid ser till att försöka göra något! Men det är hästarna som styr! Istället gav jag mig i kast med att mocka på djupet, vi gräver kiss bara då och då, de har bädd, men nu var det dags för ett röj och ny halmpellets. Gott att få gjort det på helgen i alla fall!

Tanken var att fortsätta mockningen när jag kom hem i hönshuset, men det blåste vansinnigt mycket idag, och hur jag än skulle ha gjort så skulle det blåst ur skottkärran när jag kommit utanför dörren, så nä, sparar det tills imorgon. Det blir ju lite virvelvind inne i huset med för jag vill gärna ha öppet när jag vänder upp och ner på allt, det dammar ju en del.

Istället blev det till att måla, vi gav oss på brädorna som så småningom ska sitta på garaget, de ska ju grundas först innan de ska upp. Vi hann med alla locken (de där smalare brädorna som sitter lite ovanpå i skarvarna på de bredare brädorna) och en del av de stora brädorna. Två burkar med 12 liter färg i varje gick åt idag ;) Men det är galet många brädor kvar, när man ser högen omålade brädor ser den inte ut att ha minskat alls... Skönt då att se högen som är målad, den är trots allt rätt stor :) Gött att det återigen börjar ta fart med garaget, skulle vara helt underbart att se det klart i år!!

Är sådär lagom mör i kroppen nu, det var ganska många timmer med en pensel i näven. Funderar på att gå och lägga mig nu faktiskt, rätt trött :) 

Så, ja, fortsatt trevlig helg på er!!

Åh, jösses...

Att jag snart gått klart utbildningen blir mer och mer verklighet, i veckan damp det ner ett mail som presenterade upplägget på examinationsdagen i Annedalskyrkan. 

AAAA!!!!

Det som känns så overkligt kommer snart vara verklighet!!

Helt galet. 

Jag ska äntligen verkligen få jobba med det jag vill. Jag har med andra ord kommit en bra bit på vägen, och mitt mål är satt sedan ett bra tag tillbaka. Delmålet är akuten som jag fått jobb på. Slutmålet är ambulansen. Sen om det dröjer 10 år innan jag är där spelar ingen roll. Jag vet vad jag vill, och en del i det är att jag vill var ett tag på akuten. Jag vill bli trygg och säker i vad jag gör och vem vet, det kanske slutar med att mitt delmål blir mitt slutmål? För akutsjukvården, det är det jag vill jobba med, antingen i ambulans eller på en akut!

Om exakt 13 veckor idag, just nu... jag då står jag där som färdig sjuksköterska!! Som sagt, heeelt galet... :)

Kvalitetstid

Att umgås med djuren är kvalitetstid om något. 

Hemma har vi katterna och hönsen och i stallet hästarna. Jag är så lyckligt lottad som har dem allihop.

Under tiden jag och Liselott suttit och skrivit på uppsatsen hela dagen här så har katterna vart och kollat in vad vi gjort med jämna mellanrum, bara det lilla lättar upp stämningen. Att vi tog en välbehövlig paus och stack till stallet och krattade i ena hagen mitt på dagen gjorde det ännu lättare. Att sedan gå ut till hönorna och få massor med glada hönor efter sig är helt underbart.

När vi sedan ansåg oss färdigskrivna för dagen så var jag snart tillbaka i stallet för en promenad med hästarna. Det blev en ny väg för Valle idag, han var så nyfiken! Minerva är så nöjd hon med, hon har äntligen börjat kunna släppa över lite ansvar till Valle, något hon inte gjorde till Descarada, så nu kopplar hon av och traskar så glatt med, mycket gladare än innan. Valle riktigt lyser, han trallar på i ett ordentligt tempo, tittar lite på olika saker, men släpper det snabbt när jag tar ledningen, då hakar han på, sätter mulen i nacken på mig och traskar på. Han ser så stolt ut där han går! Vi la till lite korta joggingintervaller på vägen hem, det tyckte båda hästarna var roligt och svarade så bra på vad vi bad bara med kroppsspråket :)

Massor med ny energi kom jag hem med efter stallet, det är helt grymt vad djur har för förmåga till att ge en ny energi!! Skulle inte vilja vara utan någon av dem, de är min härliga familj :)

Pausen snart över...

Mitt i allt uppsatsskrivande bröts detta för en två veckor lång kurs, interprofessioenellt lärande. Det är inte så krångligt som det låter, utan det handlar om att vi sjuksköterskor ska tillsammans med sjukgymnast, arbetsterapeuter och dietister (alla studenter, sista terminen) jobba i team med varandra runt utvalda patienter på tex en avdelning för att se om vi kan hitta ved som skulle kunna vara det bästa för denne tillsammans. Det var därför jag var på Högsbo Sjukhus 3 dagar förra veckan. Jag var inte ett dugg positiv till detta från början, mest för att det bröt uppsatsskrivandet, men nu mitt i så kan jag nog krypa till korset och säga att detta vart en av de bästa kurser vi haft. Synd bara att den inte legat tidigare i utbildningen för man har så mycket nytta av att ha stenkoll på de andra professionerna!! Hade hygglig koll innan men inte så bra som nu.

Att arbeta i team runt patienterna är vad jag tycker är att man ska, genom ett samarbete kan man få uit det absolut bästa för denne. 

Nu vart vår grupp dessutom helt fantastisk, helt underbara människor och jag kommer sakna dem så mycket efter att dessa två veckorna är över!! Vi har haft så kul, och vi hittade verkligen ett helt fantastiskt samarbete. 

Men nu är det dags att återgå till den trista delen av utbildningen. Redan imorgon faktiskt. För vi har två dagar med eget arbete i gruppen innan examinationen av kursen på fredag, men då vi jobbat på så bra så blir det "ledigt". Så istället blir det c-uppsats, för att ta igen där vi är efter där. Usch. Vill ju lära mig vettiga saker. Men snart är det no more skola!! I alla fall inte på ett tag, så fort jag kommer in på specialistutbildningen så blir det plugga av igen ;)

Oj!

Vet inte om jag berättade det, men när vi hämtade Valle var han allt annat än lättlastad. Han sa redan när vi kom ut ur stallet att nähä jag ska inte in i den lådan. Glöm det. Han var inte sugen på att följa med någon av oss in i transporten, varken mig eller Gunilla, inte heller förra ägarna heller. Nej var ordet från honom. Hade fått höra att han brukar tveka och tjata en stund innan han gick in, men trodde inte det skulle vara så illa. Det blev tillslut att han blev linad in. Jag avskyr att tvinga in på ett sånt sätt, osäkert och farligt är det.

Så vi var rätt inställda på att det kommer krävas en lång tid med lastträning innan han skulle gå på sådär frivilligt som man önskar att hästar gör -att de lastar sig själva (speciellt efter den lastningen...). 

Vi har väntat på att det inte skulle vara glashalt ute, och idag var det dags att testa. 

Så transporten var uppställd på volten och vi gick först en liten promenad innan vi gick dit. Tanken var att han inte ens skulle behöva gå in i transporten, utan bara få vara vid sidan om när Minerva gick på och av transporten. 

Jaha, så blev det inte. 

Tänkte ju att han skulle bli toknervös och vilja därifrån. Men han höll sig till mig och frågade hela tiden om läget var okej. Han lyssnade helt på vad jag tänkte. Vi stod alldeles jämte när Minerva lastades och han var så nyfiken!!

Han kollade in i transporten och var så nyfiken på vad hon gjorde där inne och jaja, varför inte se vad han kunde tänkas att göra om jag frågar om han vill gå in. Så när Minerva kommit ut på plan mark igen så visade jag bara vägen med tecken, och ja, vad gjorde han?? Han gick upp i transporten. Inte hela vägen in, men inte så konstigt kanske, jag var ju inte före, jag var kvar på utsidan, och stod där och gapade. Han kom lugnt ut igen, och varför inte, jag testade att gå in och han gick med in och ställde sig som att han aldrig gjort annat. Bara sådär!! 

Från att bara tänkt stå och titta på transporten och få en go känsla till att han helt plötsligt stod där inne lugnt och stilla och väntade på nästa signal, det var inget jag var beredd på!! Väntade så snällt på att jag skulle be honom backa ut igen. Väl ute igen så kopplade han nog lite vad han gjort, blev lite nervig och nipprig, och blev som ett plåster på mig. 

Vilken vinst!! 

Trodde inte detta, så gick verkligen in i detta helt utan krav. Vilket resultat!! Och ett tecken är det väl ändå att han har börjat lita på oss rätt så bra :) Fina killen!!

Gårdagens promenad :)