Varför har jag valt att ha raskatter??

Ja, den frågan har jag fått flera gånger rätt fram. Men ännu fler gånger har jag fått frågan indirekt.

Och jag har funderat på detta många gånger. Och jag har ett svar på detta. Och ska göra ett försök till att förklara det. Ojoj, detta kommer att bli långt och säkert osammanhängande, och jag kan säkert uppfattas lite som "halvgalen", men det bjuder jag på för sån här är jag ;) Hoppas ni orkar hänga med!!

Till att börja med kan jag säga att frågan har kommit i ett annat format med; "Varför skaffar du inte en riktig katt??" Då menas en bondkatt. Där har jag ett glasklart svar.

För det första, ALLA katter är i mina ögon riktiga katter. Punkt. Mina katter är lika riktiga som andra. Så egentligen förstår jag inte frågan. Eller är jag bara dum??

Nu till det stora. Jag har valt mina katter utefter mina egna barndomsdrömmar. Så enkelt är det! När jag var liten kunde jag inte vara mer fascinerad av  de två lite småläskiga katterna i Lady och Lufsen (de som förmodligen lagt grunden till att alla tycker att siameser är lynniga och otrevliga, kunde inte vart mer fel..) och tyckte att de var de vackraste jag sett. Då var jag inte gammal (kattgalen redan då) och detta har bitit sig fast hos mig. Någon gång i livet skulle jag ha en sån katt, punkt slut. Och så blev det. Den dagen vi bestämde oss för att skaffa katt kunde det inte passa sig bättre att en av mina bästa vänner hade fått en kull med små siameser och orientaler. Kan säga att då hade jag noll erfarenhet av rasen, visste inget om dom. Jag hade inte träffar Anna på väldigt länge då, och åkte och hälsade på. Och jag var fast, kunde man bli annat?? Och personligheten hos dessa gudomliga varelser passade mig som handen i handsken. 

Just det där med personligheter finns ju även bland kattraser, precis som hos hundraser, och hästraser. Olika raser passar olika människor. Nu känner ju jag att jag skulle kunna passa med de flesta raser, för katter är ju det bästa jag vet, men siamesen och orientalen är klockren för mig. Fullkomligt älskar deras sätt att vara, tjatiga, "hundaktiga" älskvärda, gosiga. Men det är ju andra katter med? Ja, självklart!! 

 Jag ser inte på något sätt när på några andra raser. Alla är underbara och jag skulle kunna ha hur många katter som helst om jag skulle få välja själv, stor risk att jag skulle klassas som crazy catlady om jag skulle få bestämma själv, så det kanske är tur att det är någon som stoppar mig...

En följdfråga som kan dyka upp är "varför betala för en katt när man kan få ren gratis?" Alla är i mina ögon precis lika mycket värda, och jag tycker att alla katter ska ha ett pris. Med detta menar jag att om man betalar för katter kanske folk börjar fatta att ALLA KATTER HAR ETT VÄRDE oavsett ras, siameser, cornish, bondkatt, sphynx, bengal, perser och så vidare. Tyvärr har den okontrollerade aveln av bondkatt gjort att de i princip är ingenting värda. Det är otroligt sorgligt.  Bondkatter är underbara, precis så som alla andra. Det är tragiskt att så många ska fara illa för att det har blivit som det blivit. Det skär i mig, ont i hjärtat gör det.

Jag vet inte om jag fått fram det, blev lite rörigare än jag trodde. Men tänker inte ändra på något. Men svaret till frågan som ställdes i början är att jag har följt mina drömmar. Inte valt katt utefter att de ska vara "finare" än några andra. Det är personligheten som spelar störst roll. Så känner jag för min siames och mina orientaler som jag har nu, och så kände jag för bondkatterna jag hade när jag var yngre. För det är det som räknas. Sättet jag behandlar dem har inget med rasen att göra, alla katter som kommer in i mitt hem skulle bli behandlade på samma sätt.

Alla katter är lika värda och har rätt till ett bra liv. Oavsett om de har en stamtavla på papper eller inte. Alla har ett värde.

Mina älskade flickor, jag är så glad för att jag har er!!