Taggataggatagga!!!!

Jomen, det var bra fart på Descarada idag! I alla fall på hemvägen ;) 

Vi gav oss ut på en tir uppåt vägarna ovanför stallet, lite tveksamma till detta först, ösregn, en Descarada som bara är riden en gång sedan en månad tillbaka, och så hade hon dessutom stått på näsan i hagen igår. Verkade inte nämnvärt besvärad det sistnämnda, förutom ett sår på bakknät. Till samlingen av sår kan hon idag även lägga till ett jack mellan näsborren och läppen på ena sidan som resulterat i en svullnad där. Hon såg lite lustig ut, men inget annat skadat. Hon är inne i ett måste-skada-sig-ungefär-var-femte-minut-stim. Suck... Aja, så länge det är sår som inte ställer till det, så okej då. Att vi valde att rida trots svullen näsa och läpp är ju för att jag inte rider med bett, har hackamore på damen, och det störde inte. 

Hur som helst, vägen upp för backarna gick i maklig takt, lagom enligt mig, och hästarna skötte sig exemplariskt, förutom en liten stopp-och-vända-vill-hem-och-äta-incident från Minervas sida ;) 

Men när vi vände hemåt, ungefär i samma sekund vi tänkte hem taggade Descarada igång! Känslan var att hon var på gång in i samma trans hon var i sist vi red hem från ridskolan (Alla känslor på en och samma gång...), och tja, vad gör man?? Jo man sysselsätter stollhästen på bästa sätt för att hon inte ska flyga i luften, med skänkelvikningar. Nu är det inte något hon fått träna mycket på och de har vart kämpiga. Men helt plötsligt, rinner hästen iväg från sida till sida. En vila kan göra att polletten trillar ner minsann... 

Resten av vägen hem gick rätt ok, hon var pigg men helt hanterbar. Inga flyga-i-luften-situationer, det var bara lite skuttigt. Och några nästan-stå-på-näsan-tillfällen. Hon har inte det alltid så lätt att hålla reda på alla fyra benen, speciellt inte när hals och huvud far rund som ett extra vispande ben, klart ingen kan hålla reda på alla de utstickande kroppsdelarna på samma gång, förstår väl vem som helst.

Hem kom vi i alla fall hela och nöjda, förutom på en begynnande träningsvärk i benen på ryttaren. Det känns när man inte ridit på länge, det kan jag lova!! Och nu sitter jag i soffan och känner efter, och inser att jag förutom de möra benen är några hundra knottbett rikare. De är nåt jag lätt kunnat klarat mig utan!! Men man far ta det onda med det goda ;)