Japp, äntligen var det dags igen, att få komma upp på Descaradas rygg :)
Och känslan av att hon lutar åt vänster var bort, och hon var mycket rakare i sin kropp!!
Vi gick tillbaka lite till grunden idag, renodlade hjälperna. Ville ha reaktion av att jag gav en mjuk skänkel och fortsätta framåt utan att sega ihop totalt och jag får sitta och driva i varje steg som en tok, något som hon faktiskt gör varje gång jag rider annars. Jag rannsakade mig och insåg att jag faktiskt inte vart tillsäckligt konsekvent innan, utan bara låtit allt gå som det gått. Dumt, men det är tur att man kommer på sig själv. Nä, nu vill jag ha ändring på detta, och började ta tag i allt idag. Och hon fattade snabbt, efter bara en liten stund lyssnade hon med en gång på en lätt skänkel och gick framåt i en energirik skritt. Nu ska bara detta befästas. Vill kunna rida med minimala hjälper, de ska inte synas, de ska i det närmsta vara en tanke, inte mer. Jag är ute efter det optimala samarbetet med hästen, jag ska inte bli jobbig för hästen i mina hjälper, det ska se ut som att vi rör oss i en och samma tanke, att allt vi gör ska se ut som att vi är ett. Utan utrustning. Det är mitt mål. Vi har en lång bit att gå, men ingenting är omöjligt, jag ska kunna rida utan massa prylar och Descarada ska gå i form och bara tycka det är roligt med arbetet. Jag tänker inte ge mig. Så det så!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar