Ni får inget veta...

Inte än i alla fall. Det jag hittade på i veckan, det gick nästan vägen. Viljan räcker inte alltid till att genomföra allting, vissa saker måste sitta, annars går det inte. 

Men jag ger inte upp.

För grejen är att 3 av de 4 delmomenten klarade jag galant. En sak kvar. Den som jag inte trodde skulle vara några problem. Där fick jag mig en rejäl knäpp på näsan. Arg som ett bi var jag efter det var konstaterat med. Kan ha vart det som gjorde att jag satte sista delmomentet... 

Så i och med med detta trodde jag att jag var ute ur leken. 

Men nepp. Jag får en chans till! Om några veckor får jag lov att testa sista delen som släpar igen, och då, klarar jag det då... ja då kan mycket förändras för mig i framtiden. Till det bättre!! Till något jag vill! Att få göra något jag längtar efter! Det ni. Men vad får ni inte veta än. Inte förrän sista delen är gjord. Håller er lite på halster. För det är fortfarande något jag själv är så förvånad över att ha gjort så att jag inte vill säga mer än. Vill ha det så. Ytterst få vet. 

Men snälla trots att ni inte vet, skicka över lite styrka den dagen jag ska göra om det. För det behövs uppenbarligen! Även om jag kan göra det mesta på ren vilja kan man inte lura fysiken helt och hållet... 

Så, jag fortsätter att vara nervös, och fortsätter att kämpa mot målet!!

Systrarna gos!! 

Och ja, Beata har en kal fläck på ryggen som resultat av en allergisk reaktion efter att ha testat byta foder... Suck... Men hon mår väl, äter kortison och fryser lite om ryggen just nu, men annars ok!