När man inte ger sig ser man resultat.

För ett år sedan hade jag ohyggligt dålig kondition. På löpbandet gick jag nästan bara, och nån gång då och då slog jag till med att jogga, och då orkade jag nån minut, max två. 

Men i och med att jag fick fystestet att ta sikte på så satte jag igång och träna upp konditionen. Kom upp såpass  kondis att jag klarade testet och har väl därefter hållit den nivån, inte mer, inte mindre. Och nej, nån hög nivå, det var det inte. 

Nåt större intresse för att träna har jag aldrig haft, och mottot när det kommer till att jogga har vart att man springer bara om man blir jagad av något. Styrkan skaffade jag mig i stallet, uthållig i långsamt tempo är jag, och detta får jag tacka allt stalljobb för.

Men sedan försvann Viking. Vad händer då? Inte mycket...

Då började jag känna att det inte funkade. Började fundera på att jag måste ta tag i sakerna... så i december bestämde jag mig för att det var tvunget att göra något. Samtidigt så började jag och ett par jobbarkompisar peppa varandra till bättre hälsa. Att de ligger milslång väg framför mig får väl jag vända till att det ska tagga mig mer. 

Hur som helst, promenader med korta inslag av jogg, lån av grannens hud och så vidare, påbörjade jag det som jag tycker är så satans tråkigt... träning... Och så fick jag vinterkräksjuka. Den tog verkligen all kraft ur mig länge... 

Men efter den var utrensad så började jag igen. Samma runda, samma upplägg. Så har jag hållit på de senaste veckorna. Lite uppehåll de dagarna jag jobbat i veckan. Och i fredags var det dags igen, började som vanligt att promenera och sprang sedan där jag brukade. Och jag orkade hålla ut mycket längre än innan! Blev så glad! I helgen har jag vilat, nattjobb, och igår var jag så trött att jag inte orkade ge mig ut, utan det blev en stund på träningscykeln. Alltid något. 

Idag var tanken samma som i fredags, men vädret har bjudit på halka och snö, så nej... Så löpbandet fick dammas av. 

Hade inga större förväntningar. Ni kommer ihåg vad jag skrev först? orkade jogga i 1-2 minuter. Började med att värma upp med 5 min gång, sedan testade jag att jogga, utan några större förhoppningar. Tänkte väl mest att jag håller väl ut så länge jag kan, så för vi se... Hade fem minuter som minimum i alla fall. 25 (!!) minuter senare gick jag över till att gå igen som nedvarvning, hade ju försovit mig imorse och var tvungen att åka till obligatorisk dag på basåret... Men fattar ni!! Jag joggade i 25 minuter!! Från att för ett år sedan klara ett par minuter till 25!! 

Ja, jag var trött i kroppen idag efter de 25 minutrarna, men hade jag inte vart under tidspress hade jag nog fasen orkat en stund till!! Helt sjukt vilket resultat men kan nå, bara genom att bestämma sig!! 

Med detta i bakhuvudet känner jag mig mer motiverad att träna än någonsin!! 

Och det kan hända att jag har satt upp ett mål... en galen utmaning... nåt jag inte avslöjar än förrän jag är helt säker... oavsett tänker jag sträva mot det!! 

Och är det något jag är så är det att jag är enveten!!