Spännande Descaradaträning!!

Idag hade vi besök ev en tjej som utbildar sig till hästcoach, Alexandra. Hon arbetar med hästen på hästens nivå och förutsättningar, med horsemanship.

Vi har haft det lite trassligt med Descarada, hon har vart lite överallt när vi går med henne. Hon är snäll men bökig. Och våra kunskaper har inte räckt till riktigt för att komma tillrätta med detta, och framförallt har vi inte vågat testa gränser...
Men idag så fick Descarada jobba på volten, till en början var hon mer högt än lågt och hon skuttade runt i bocksprång. Men efter en stund lossnade allt, och hon började lyssna och förstå konceptet. Detta är ju inget konstigt koncept, det är ett arbete med att imitera hästarnas egna signaler. Att man låter hästen vara häst, och inte sätta orimliga gränser. 

Både jag och Gunilla fick testa en stund mot slutet var, och det fanns inget annat ätt säga än att hon var en fröjd att leda! Hon hade stenkoll på mig, och var inte på och puttades, knaprade på mig eller var någon annanstans, hon var där, med mig, och var lugn och harmonisk. Och nöjd!! 

Ett så otroligt grundläggande arbete som tyvärr är bortglömt hos de flesta. Den traditionella hanteringen innebär en sådan kontroll att hästarna inte längre får uttrycka sig som hästar. Vilket i min mening även innebär att de inte blir att lita på. För en vacker dag smäller det, när de inte får utrymme för sina känslor så kommer det ätt göra det. Eller alternativet, de stänger av. Och att ha en avstängd häst är ju inget kul?? 

Nä en häst ska få vara häst, det är ju det som gör det hela!!

Visst är hon vacker vår fina Descarada!!