Ikväll lät ví hästarna bralla loss i stora hagen igen. Och de var ännu studsigare än igår, jösses vilka krumsprång de gör, det är tur att vi inte sitter på ryggen i det läget, vi hade inte suttit kvar... Vi kommer försöka fortsätta att motionera dem på detta viset ett tag till. Överskottsenergin måste ut...
De kunde nog tagit några varv till innan vi tog in dem, Descarada var lite väl stissig fortfarande och skuttade runt mig, så till slut valde jag att backa henne en bra bit. Detta för att hon inte kunde gå rakt fram, utan for fram och tillbaka, och hade det fått fortsätta hade nog både jag och hon råkat ut för träffar av de där sprattliga benen som hon kan ha ibland.
Det som är skönt är att man numera, trots att hon ibland brötar omkring, vet på ett ungefär hur långt hon går, och man blir inte lika osäker längre. Men det gör inte att man ska bli likgiltig för det, man får ta varje påhitt med lugn och uppmärksamhet.
Descarada är ju dessutom en häst som kan fastna i ett "stirr". Hon liksom fastnar med blicken på något hon uppfattar som farligt/intressant/värt att blänga på. Detta gjorde hon ikväll, när vi tog ut henne för att spola av benen och det var lögn att få med henne in i stallet igen, hon skulle råblänga på något bakom henne, så det fick hon väl göra då en stund, sedan följde hon så snällt med in i stallet igen.
Hon är verkligen en härlig häst, med många hyss, påhitt och funderingar på livet! Ju längre tiden går, desto mer lär vi ju känna henne, och desto mer tycker vi om henne. Hon utvecklas hela tiden, och det är så roligt att få vara med på hennes väg!!
Älskade tossehästen!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar