Med stor sorg i hjärtat och med tårar i ögonen kan jag berätta att idag fick den vackra hästen El Paso vandra vidare till de evigt gröna ängarna.
En fantastisk häst som lärt många rida. Han föddes 1994 och har bott på ridskolan i många år, kanske 10 år? Vet inte riktigt.
Men vad jag vet är att han kommer att vara saknad av många. Inte minst av mig.
Började rida på ridskolan i våras igen och fick då Paso. En rätt alldaglig häst egentligen, väldigt söt, med lite ponny-look. Han vart ju toppen att rida! Blev vansinnigt förtjust i denna häst, kan nog säga favoriten på ridskolan, eller ja, rent av av alla de hästar jag ridit, för mig!
Fortsatte rida honom så fort jag fick chansen. Han var riktigt duktig. På en lektion i höstas släppte allt och han gick så fint!! Vilken känsla!!
Red dig sista gången i slutet på november och då deltog vi i klubbmästerskapet i dressyr och där tog vi tillsammans hem klubbmästerkapstiteln för 2010! Tack älskade Paso för det! Du var grym!!
I morse hittades du med kolik. Veterinären kallades ut, och du fick behandling som verkade hjälpa. Min vän ringde mig och berättade om läget och jag kom samtidigt som veterinären. Var med när han behandlades och eftersom allt verkade lugnt åkte jag hem igen. Men en stund senare hade du ont igen och beslut togs att du skulle köras till Skara-kliniken.
Jag kom upp till stallet igen, dels för att hjälpa till lite i stallet och klappa om dig innan du skulle åka. Innan avfärd hade du rest dig igen, jag gick in till dig och rättade till ditt täcke och gosade lite. Kramade om dig och sa att det skulle bli bra igen. Och du verkade lite piggare och det tvekades nog lite om det var nödvändigt att åka, väglaget är ju minst sagt inte lämpligt för en hästtransport. Men det är bättre att ta det säkra före det osäkra. Sa snabbt hejdå till dig och sedan lastades du och åkte.
Det var sista gången jag såg dig.
Fick veta att du var rätt pigg under resan och hade till och med bajsat.
Men vid åtta-tiden ikväll fick jag veta att det inte gått vägen, du hade fått tarmvred och det fanns inget att göra. Du fick somna in.
Nu betar du på de evigt gröna ängarna tillsammans med dina kompisar Wargas och Ragtime som fick vandra dit i höst.
Nu slipper du ha ont mer.
Vila i Frid
El Paso, du vackra lilla häst
Du kommer att vara saknad av många.
När jag har fått lurat datorn lite så kommer det bilder på vår vän Paso.
En fantastisk häst som lärt många rida. Han föddes 1994 och har bott på ridskolan i många år, kanske 10 år? Vet inte riktigt.
Men vad jag vet är att han kommer att vara saknad av många. Inte minst av mig.
Började rida på ridskolan i våras igen och fick då Paso. En rätt alldaglig häst egentligen, väldigt söt, med lite ponny-look. Han vart ju toppen att rida! Blev vansinnigt förtjust i denna häst, kan nog säga favoriten på ridskolan, eller ja, rent av av alla de hästar jag ridit, för mig!
Fortsatte rida honom så fort jag fick chansen. Han var riktigt duktig. På en lektion i höstas släppte allt och han gick så fint!! Vilken känsla!!
Red dig sista gången i slutet på november och då deltog vi i klubbmästerskapet i dressyr och där tog vi tillsammans hem klubbmästerkapstiteln för 2010! Tack älskade Paso för det! Du var grym!!
I morse hittades du med kolik. Veterinären kallades ut, och du fick behandling som verkade hjälpa. Min vän ringde mig och berättade om läget och jag kom samtidigt som veterinären. Var med när han behandlades och eftersom allt verkade lugnt åkte jag hem igen. Men en stund senare hade du ont igen och beslut togs att du skulle köras till Skara-kliniken.
Jag kom upp till stallet igen, dels för att hjälpa till lite i stallet och klappa om dig innan du skulle åka. Innan avfärd hade du rest dig igen, jag gick in till dig och rättade till ditt täcke och gosade lite. Kramade om dig och sa att det skulle bli bra igen. Och du verkade lite piggare och det tvekades nog lite om det var nödvändigt att åka, väglaget är ju minst sagt inte lämpligt för en hästtransport. Men det är bättre att ta det säkra före det osäkra. Sa snabbt hejdå till dig och sedan lastades du och åkte.
Det var sista gången jag såg dig.
Fick veta att du var rätt pigg under resan och hade till och med bajsat.
Men vid åtta-tiden ikväll fick jag veta att det inte gått vägen, du hade fått tarmvred och det fanns inget att göra. Du fick somna in.
Nu betar du på de evigt gröna ängarna tillsammans med dina kompisar Wargas och Ragtime som fick vandra dit i höst.
Nu slipper du ha ont mer.
Vila i Frid
El Paso, du vackra lilla häst
Du kommer att vara saknad av många.
När jag har fått lurat datorn lite så kommer det bilder på vår vän Paso.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar