Gå vidare

Den delen som innebär häst i mitt liv måste gå vidare. 

Vi kommer inte att stressa på något vis, men tankarna på en ny häst finns där. Jag älskar allt med hästar allt för mycket för att kunna lägga det åt sidan. Häst är en del av mig, en del som jag vill ta hand om och lita växa. Självklart har vi Minerva och Svennis nu, men att kunna komma upp på hästryggen och rida ut tillsammans, det är svårslaget. Att vara med hästarna är mitt sätt att koppla bort omvärlden, allt jobbigt, där jag hämtar min energi, där jag får min motion, där jag läker och får må bra. Nu det senaste har det ju dock inneburit jobbigheter, mentalt tunga saker och allt sånt, både Valle och Descarada är borta. Mina fina. Båda på så kort tid. Det tar på en.

Jag vill komma åter till att tycka det är kul att vara i stallet. Att det är en glädje, inte en kamp varje gång man kommer dit. Att kunna få koppla av och just hitta energin. Det har vart så mycket oro nu. Oron tär på en. Den bygger inte upp. Jag vill hitta åter till det roliga. Det som stärker, på alla sätt och vis. 

Vi har smått börjat kika runt på andra hästar. Vi var hos en kompis till mig och hälsade på hennes sto som vi vart erbjudna att låna. Tyvärr visade det sig att hon var halt idag, förmodligen nåt från hagen då hon släppts ihop med "nygamla" hästar. Det var synd, för annars vart hon väldigt trevlig. 

Jag och Gunilla pratade i bilen på väg hem och vi har väl kommit fram till att det ska vara de bästa förutsättningarna vi kan ge oss själva nu, en frisk häst, som helst inte är så gammal, ska vara den nästa. Vi orkar inte mer nu, i alla fall inte sånt som kan finnas från start. Självklart kan allt hända vilken häst som helst, hur fräsch den är, men grundförutsättningen ska vara bra. Denna gången ska vi inte ge oss in i hästägandeskapet för att vi tycker synd om en häst, så vart det med Desacarada och Valle. Men vi orkar inte detta nu. Klart vi vill hjälpa en pålle som kanske inte har det så bra (nu snackar jag inte om kompisens häst, för den har det kanon!) men vi fixar inte reda ut det nu. Vi har inte råd att köpa oss i in i skador. Inte heller att kämpa varje dag med att hästens ska rehabiliteras både psykiskt och fysiskt. Denna gången behöver vi, för att orka och tycka att det är roligt med häst igen, en bra förutsättning från start. En ny individ som är okej, någon som vi kan glädjas med. Redan från start. 

Vi är rätt slutkörda, det märkte vi idag. Det har vart en tuff tid. En lång tid. Nu får vi faktiskt ta oss själva i kragen och hitta rätt. Och tar det tid så gör det ingenting. Bara det blir bra. Jag är beredd att vänta på den rätta. Tid har vi. Den rätta finns där ute. Någon gång kommer den. Vi får se när bara.