Två nyinflyttade!

Idag har jag hämtat hem två hönor, båda 20 veckor på dagen. Sussexhöns, precis som våran Sussie.
Ihopsläppet gick helt utan trassel, hönsen här hemma var snälla och välkomnande. Speciellt Sussie som blev jätteglad att se dessa två, som är likadana i utseendet som henne själv.
Hoppas lugnet håller i sig och att det kommer att fortsätta vara lugnt!

Välkomna till familjen flickor!!

Reflexxxxx

Alltså, hur svårt är det att förstå att mörkret har kommit. Varför är det så svårt för folk att ta på sig reflexer????
Och hur i hela fridens namn kan föräldrar släppa ut sina ungar på vägarna gåendes eller cyklandes i skymningen utan reflexer eller ens utan att försäkra sig om att de har cykellampan igång??
Fattar inte. 
Senast igår kom det en unge på cykel i skymning förbi stallet och vidare ut på stora vägen. Vi tog in hästarna precis då och såg honom inte särskilt tydligt fast han cyklade rakt mot oss. Och förrgår promenerade en vuxen människa längs med vägen i mörka kläder när mörkret nästan lagt sig.
Ska det vara så svårt att ta på sig den enkla och billiga livförsäkring som reflexer innebär??
Det är faktiskt inte bara den som väljer att ta risken att röra sig ute som det drabbar om det händer något, utan den som kör bilen drabbas också. Och alla som finns i bådas närhet så som familjerna.
Helt obeskrivligt. Jag fattar inte att man inte är mer rädd om sig själv eller sina barn. Sätt på er reflexer, för allas skull!!
//hon som ser ut som en vandrande julgran nu när mörkret fallit.

Dagstur

Idag hittade vi på något helt annat. Jag mamma, min moster och min kusin for iväg till Ullared :) 

Det blev en heldag, kanske lite mer handlat än vad som var tänkt, men inte galet mycket ändå.

Framför allt hade vi en trevlig dag, och nu så här framåt kvällskvisten är vi lagom möra allihop ;) 

Avrundade allt med en stund i stallet, det blev vila för hästarna, men pyssel. Och bara mys. Bara det är guld värt!!

Vissa avvikande saker ;)

Alltså, igår då. Tentan avklarad och jag är äntligen klar!! 

Hur firade jag det så??

Ehm, ja, det är väl här som jag skiljer mig från många kanske ;)

In till affären bar det i alla fall. Nåt ska det ju firas med!! 

Kommer ut med en jättepåse med äpplen, en drös burkar med majs. 2 chokladkakor. 

??

Jomen alltså, klart djuren ska vara med och fira!! Så äpplen till Viking, majs till hönorna, och till katterna; godis som fanns hemma. Jag tog chokladen själv dock ;) 

Jag är inte så mycket för firande överhuvudtaget, så detta vart ju alldeles lagom för mig! Men ett stopp hos mamma och pappa vart det med självklart, och där fick jag en blomma och pengar, mycket välkommet!! Av Christian fick jag när han kom hem en blomma, även den spetsad med en peng :) Ett alldeles lagom firande i min smak :) 

Idag hade jag stora planer, att göra allt jag inte hunnit med det senaste. Jag slängde skräp sen var jag däckad på soffan. Energin tog slut fullständigt. Det blev en kväll med hästarna, och nu är jag tillbaka i soffan. Tar väl några dagarna att hämta sig efter en sån nervpåfrestning ;)

Då var det över.

Dagens tenta, den slutgiltiga tentan, ja den är över. 
Och med den så är faktiskt hela min utbildning över.

För jag klarade den!!!

NU ÄR JAG SJUKSKÖTERSKA!!!

Fy tusan vad konstig. Och läskigt. Och otroligt. Och helt underbart!

Ett helt nytt kapitel påbörjar jag nu i mitt liv. Ett slut för något innebär en början för något annat.
Äntligen kan jag på allvar börja arbeta igen, tjäna pengar och inte behöva vända på ören för att få det gå ihop. Så skönt!! Men läskigt är det. Lilla jag är sjuksköterska... otroligt...

En liten nyhet har jag att dela med mig av med. 
Jag har fått jobb :)
Om två veckor börjar jag efter eget önskemål. Jag är helt slut och unnar mig faktiskt en liten paus. En paus som innebär noll pengar på kontot,  men vetskapen om att jag inte behöver bekymra mig om framtiden gör det lätt att koppla av denna gången. Att ta ledigt på riktigt. För redan i november kommer jag få in en lön på kontot, mer än vad jag fått in samtidigt någonting.  Inte för att det ger fett med pengar att jobba som sjuksköterska, utan för att jag inte haft det tätt på kontot innan och skillnaden kommer bli stor. Äntligen lön!! På riktigt!!
En fast heltidstjänst. Det är många år sedan nu!!

Och var blev det då?
Jo, jag blir kvar på min praktikplats. Övre gastro, avd 350 på Östra. Jag har verkligen kommit till att trivas bra där, och min start på sjuksköterskekarriären kan nog inte blivit bättre!!
Så om två veckor går jag på min 3 veckor långa bredvidgång, sen är jag på g!!

Oh my god...

Oh my god, Oh my god, Oh my god, Oh my god, Oh my god, Oh my god!!!!

Nä jösses, nerverna har typ flyttat tror jag. Helt galet. Orkar inte... Men jo, det ska jag göra. Imorgon gäller det. Slutspurten. Sluttentan. NERVER... och lite mer nerver... GAH!!! Vad händer om jag inte klarar den? Jag får göra om den helt enkelt. Värre än så är det egentligen inte. Men jag vill inte göra den igen. Det tål inte mina nerver. Positivt är att själva praktiken är helt godkänd. Den kommer jag inte behöva göra om igen, nu är det bara tentan det hänger på. Jag känner att det borde gå alldeles utmärkt, det enda jag inte litar på är mina nerver. Fan för dom. Usch. 

Som sagt. Imorgon gäller det. Håll tummarna för att det är positiva besked jag kommer med här imorgon. Det bara måste gå bra. Annars gör jag väl den en gång till då da. Får väl gå liksom. 

Men AAAAHHH!!

Måtte det gå vägen imorgon, så jag kommer ett steg närmare mitt absoluta slutgiltiga mål, ambulansen!!

Två kvar...

Endast två pass kvar av min praktik. Helt galet. Dessa 7 veckorna som kändes som en hel evighet från början är snart till ändå. Helt otroligt. Två pass... Fredag och lördag kväll...

Har de senaste veckorna endast jobbat kväll, därför inte ett ljud från mig här... 

Ja... så efter lördag kväll är en del av två klar för det ska nog mycket till om jag inte ska bli godkänd på den, för än så länge går det kanon. Den andra delen är ju den praktiska tentan. Den har jag på måndag. Och går den väl så är jag klar!!! Fattar ni, om bara några dagar kan jag äntligen vara färdig med utbildningen, äntligen vara en sjuksköterska, helt galet!! :)

Känslan... DEN känslan!!

Jag tror faktiskt inte att jag behöver gå närmare in på nån förklaring, utan jag säger bara en sak: idag har jag för första gången ridit Viking!!
En kort tur barbacka med hackamore som huvudlag (vet inte om han blivit riden utan bett innan) i stillsam skritt, vi var lite vingliga bägge två, Viking är omusklad och jag har inte ridit på evigheter, och barbacka... det är nog typ 8 år sedan... så ja, balansen va ;)
Viking  ar hur glad som helst och verkligen hur snäll som helst!! Inga problem när bilar körde om och inga underliga påhitt.
Det enda vi inte hade helt hundra koll på var styrningen, men det är ju lite speciellt med ett hackamore,  det kommer snart, det är ju trots allt inte där den egentliga styrningen sitter :)

Nu är jag bara glad, i hela kroppen och knoppen!! Bästa känslan!! :)
Och så här såg det ut från mitt håll (suddigt, men det är känslan som räknas!!)

Jobbsök

Nu i slutet av praktiken så är det ändå dags att ta tag i verkligheten, att söka jobb. 

Så idag började jag. 

Allra helst vill jag ju tillbaka till akuten, så hoppas på svar därifrån, att det finns en tjänst nu!!

Annars har jag fått erbjudande från min praktikplats att vara kvar, eller ja, frågan är ställd och jag ska ta reda på mer. Blir morgondagens stora uppgift. 

Det är en bra avdelning att starta på, även om det inte är en avdelning jag egentligen vill jobba på. Men ett tag går! 

Hur som helst, det bör inte vara så stora problem att få jobb. Det är ju ändå ett yrke där det är stor brist på personal i!!

Oj

Men vad tiden går fort!!

Ja jösses... 

Tänk om bara två veckor så är jag klar med min praktik!! Då är det bara den praktiska tentan som är kvar, vilken jag gör måndagen den 26/10. Håll tummarna då!!

En vecka har gått som hästägare i morgon med, och ja, det känns fortfarande hur bra som helst!! Nu är vi igång på allvar med promenader (jaja, allt har sin historia, jag har inte ridit honom än, det kan vi ägna ett enskilt inlägg åt ;) ). Vi får se om det är dags snart att sitta upp!! Hur som helst, Viking är hästen jag väntat på, nu menar jag inte att jag inte tyckt om mina andra hästar jag haft genom åren, de har alla vart speciella och älskade, men allt har bara fallit på plats, att tillsammans med sin häst vara ler och långhalm, det är en fantastisk känsla, något jag inte till hundra känt innan, men nu känns det som att det bara är rätt. Helt min typ av häst, och vad jag tror så är nog jag Vikings typ av människa :) Bästa hästen!!

En annan sak, en mindre rolig sak, är ridskolan. Kommer ni ihåg att jag berättade om att deras stall är stängt? Rivningsfärdigt i princip. Men hoppet var uppe för att det bara kunde bli bättre, i alla fall efter lite slit, så skulle det bli mycket bättre. Men som alltid finns det motvalsare, och dessa vill lägga ridskoleverksamheten på is. Hamnar den på is är det svårt att komma tillbaka igen. . Med all fakta så är det inte en lösning, men svårt att övertyga tydligen. Nu har detta engagerat hela kommunen. Vi ska vinna slaget!! Ridskoleverksamheten måste vara kvar!! Medlemsmöte ikväll, måtte det komma många.... Vet att kommunpolitiker kommer också, för att informera om bidrag som givits, och bidrag som kan komma ges, bara det blir ordning. Det måste bli rätsida på detta nu, ridskolan ska inte gå i graven, upp till kamp!!  

Den ridskola jag vuxit upp på ska leva vidare och och fortsätta skola och forma ungdomar precis som den har format mig!!

Nu kör vi helt enkelt!!

Finaste vännen!!

Varm i hjärtat

Man kan inte bli annat än glad av Viking. Och han verkar bli lika glad att se en när man kommer. 

Han gnäggar så fort han hör eller ser en, kommer och hänger vid staketet tills man kommer och hälsar på honom. Gnäggar när det är dags att gå in, mumlar inne i stallet när han kikar efter vart man är när man inte är i boxen med honom och går och smågnäggar till mig när vi är ute på promenad. Han har stenkoll på var jag är, vad jag gör och vill vara med. Hela tiden! 

Igår när vi var ute på promenad i mörkret tillsammans med Gunilla och Mineva kom det en lastbil modell större på vår lilla väg (det var Gunillas man Björn som skulle bort till golfbanan och vända för att kunna parkera åt rätt håll) och då kom ju funderingarna på om detta var något som skulle störa honom eller inte. Det blev inte som svar på den frågan. Inte ett öra vek han mot lastbilen när den körde förbi, han hade fullt upp med att ha koll på vad jag sa och hade för mig. Lite koll på Gunilla och Minerva hade han med, och Bamse, Gunillas hund, som också var med på promenaden. Men lastbilen, trots att den var stor och lät mycket var inget som störde honom. Helt underbart!! Man vet ju aldrig när man har en ny häst, vad de reagerar på och hur de reagerar. Men jag kan lite på Viking. Och jag tror att han litar på mig ganska mycket redan nu :)

Hjärtat mitt!!

Nu kommer det...

Idag är en alldeles speciell dag!!

För idag har jag köpt Viking!!

Min fina häst, jag är så glad!! 

Det känns så rätt, han är så underbar och framtiden kommer att bli helt suverän!! 

Jag blir så glad av denna hästen, han ger mig så mycket energi och jag blir lycklig av att bara tänka på honom. Han är så speciell, mer speciell än någon annan häst jag träffat, detta är en häst som traskade rakt in i hjärtat på mig, från första stunden jag träffade honom har det känts helt rätt. 

Vi har framtiden för oss, vi kommer att ha så roligt, eller vad säger du min fina häst?? :)

I morgon smäller det!

Jajemen, nu är snart väntan över!! Imorgon så!!

Beslutet jag tog för inte så längesedan ska förverkligas :)

Vilken förväntan!! 

Och då inte bara för imorgon, utan inför framtiden!! 

Ojoj, jag är som en unge dagen innan julafton :) 

Det är tur att jag är så trött som jag är efter denna mastodontveckan så jag kan sova inatt ;)

Och vet ni, snart får ni veta med ;)

Hälften vunnet

Glada nyheter!!

Nu har ju halva tiden på praktiken gått och det var idag dags för mittsamtal. Ett sånt där avstämningssamtal tillsammans med handledaren och en lärare från skolan där alla kriterier för godkänt gås igenom och en massa frågor ställs och man ska kunna svara sådär klokt och smart för att inte få onda ögat. 

Om jag var nervös?? Jajemen.

Förra gången jag hade mittsamtal vart jag ju sågad ungefär längs med fotknölarna på min förra praktik. Fanns inte mycket positivt de kunde få fram där inte. Med facit i hand så kan jag väl våga påstå att den handledaren inte bör handleda, och att det sköttes väldigt dåligt från skolans sida sett (kanske drar den historian någon gång, om jag orkar gå tillbaka till den mentalt sett...).

Så ja, jag kände väl att jag hade all rätt till att vara nervös...

Men det gick ju hur bra som helst!! Ni anar inte vilken lättnad jag känner!!

Min handledare är helt suverän, vi har en kanonkommunikation och jag tycker att det fungerar så bra. Jag trivs och tycker om avdelningen och alla som jobbar där. 

Det är hur mycket punkter som helst som ska gås igenom och jag fick i det närmaste högsta betyg på allt! Min handledare sa i slutet när vi kom till punkten som handlade om den personliga professionella utvecklingen där man ska se till styrkor och svagheter att hon, trots att hon letat inte hittar några svagheter jag behöver arbeta med, utan ser bara att jag har styrkor... Ehm... hakan i backen. Men nej, hon gillar tydligen skarpt vad jag gör och vad vi ska jobba på mer är väl att sätta rutinerna och att jobba med min nervositet inför den praktiska NKSE-tentan!! 

Jag är så glad :) :)

Helt suveränt betyg på att allt man lägger ner på alla dess sätt ger resultat. Det är vad jag strävar efter och vad jag vill. Att vara bra på det jag gör. Dock finns det nog en sak som jag känner är liiite mer värt än detta, något som trots allt är det högsta betyget som man kan få, och det är när patienterna man har hand om faktiskt önskar att jag inte ska vara ledig imorgon. Att de vill att jag ska fortsätta vara ansvarig för dem, helst varje dag, och om detta absolut inte skulle vara möjligt (avdelningen är indelade i 4 grupper, och vilken grupp man hamnar i råder inte jag över) så måste jag lova att kika in till dom och hälsa och kolla av läget. Det kan jag nog säga, det är nog det högsta betyget man kan få. Att man kan få vara med och skapa en trygghet, vara någon som patienterna kan lita på, som finns där i en så utsatt situation som man är som patient, vara den fasta punkten och tydligen lyckas med allt detta, det om något värmer hjärtat!!

Jag vet en sak säkert. Jag har valt rätt yrke!!

Med detta kan jag väl se det som att hälften är vunnet. Andra halvan av praktiken är ju kvar, men det känns mycket bättre nu. Mycket lättare. Och mycket mer hoppfullt när det kommer till att faktiskt kanske kunna vara färdig om fyra veckor!!