Varm i hjärtat

Man kan inte bli annat än glad av Viking. Och han verkar bli lika glad att se en när man kommer. 

Han gnäggar så fort han hör eller ser en, kommer och hänger vid staketet tills man kommer och hälsar på honom. Gnäggar när det är dags att gå in, mumlar inne i stallet när han kikar efter vart man är när man inte är i boxen med honom och går och smågnäggar till mig när vi är ute på promenad. Han har stenkoll på var jag är, vad jag gör och vill vara med. Hela tiden! 

Igår när vi var ute på promenad i mörkret tillsammans med Gunilla och Mineva kom det en lastbil modell större på vår lilla väg (det var Gunillas man Björn som skulle bort till golfbanan och vända för att kunna parkera åt rätt håll) och då kom ju funderingarna på om detta var något som skulle störa honom eller inte. Det blev inte som svar på den frågan. Inte ett öra vek han mot lastbilen när den körde förbi, han hade fullt upp med att ha koll på vad jag sa och hade för mig. Lite koll på Gunilla och Minerva hade han med, och Bamse, Gunillas hund, som också var med på promenaden. Men lastbilen, trots att den var stor och lät mycket var inget som störde honom. Helt underbart!! Man vet ju aldrig när man har en ny häst, vad de reagerar på och hur de reagerar. Men jag kan lite på Viking. Och jag tror att han litar på mig ganska mycket redan nu :)

Hjärtat mitt!!