Hälften vunnet

Glada nyheter!!

Nu har ju halva tiden på praktiken gått och det var idag dags för mittsamtal. Ett sånt där avstämningssamtal tillsammans med handledaren och en lärare från skolan där alla kriterier för godkänt gås igenom och en massa frågor ställs och man ska kunna svara sådär klokt och smart för att inte få onda ögat. 

Om jag var nervös?? Jajemen.

Förra gången jag hade mittsamtal vart jag ju sågad ungefär längs med fotknölarna på min förra praktik. Fanns inte mycket positivt de kunde få fram där inte. Med facit i hand så kan jag väl våga påstå att den handledaren inte bör handleda, och att det sköttes väldigt dåligt från skolans sida sett (kanske drar den historian någon gång, om jag orkar gå tillbaka till den mentalt sett...).

Så ja, jag kände väl att jag hade all rätt till att vara nervös...

Men det gick ju hur bra som helst!! Ni anar inte vilken lättnad jag känner!!

Min handledare är helt suverän, vi har en kanonkommunikation och jag tycker att det fungerar så bra. Jag trivs och tycker om avdelningen och alla som jobbar där. 

Det är hur mycket punkter som helst som ska gås igenom och jag fick i det närmaste högsta betyg på allt! Min handledare sa i slutet när vi kom till punkten som handlade om den personliga professionella utvecklingen där man ska se till styrkor och svagheter att hon, trots att hon letat inte hittar några svagheter jag behöver arbeta med, utan ser bara att jag har styrkor... Ehm... hakan i backen. Men nej, hon gillar tydligen skarpt vad jag gör och vad vi ska jobba på mer är väl att sätta rutinerna och att jobba med min nervositet inför den praktiska NKSE-tentan!! 

Jag är så glad :) :)

Helt suveränt betyg på att allt man lägger ner på alla dess sätt ger resultat. Det är vad jag strävar efter och vad jag vill. Att vara bra på det jag gör. Dock finns det nog en sak som jag känner är liiite mer värt än detta, något som trots allt är det högsta betyget som man kan få, och det är när patienterna man har hand om faktiskt önskar att jag inte ska vara ledig imorgon. Att de vill att jag ska fortsätta vara ansvarig för dem, helst varje dag, och om detta absolut inte skulle vara möjligt (avdelningen är indelade i 4 grupper, och vilken grupp man hamnar i råder inte jag över) så måste jag lova att kika in till dom och hälsa och kolla av läget. Det kan jag nog säga, det är nog det högsta betyget man kan få. Att man kan få vara med och skapa en trygghet, vara någon som patienterna kan lita på, som finns där i en så utsatt situation som man är som patient, vara den fasta punkten och tydligen lyckas med allt detta, det om något värmer hjärtat!!

Jag vet en sak säkert. Jag har valt rätt yrke!!

Med detta kan jag väl se det som att hälften är vunnet. Andra halvan av praktiken är ju kvar, men det känns mycket bättre nu. Mycket lättare. Och mycket mer hoppfullt när det kommer till att faktiskt kanske kunna vara färdig om fyra veckor!!