För ett år sedan

Mycket hände under förra året, och jag kan inte säga annat än att jag aldrig vill ha ett sådant år igen.
Två av de sakerna som hände utspelade sig under denna helgen som precis varit förra året.
vi var och hälsade på Jason på skara Hästklinik och så hämtade vi hem Doris.
Kan ta varje historia för sig:

Redan på tisdagen innan helgen fick Jason kolik. Hittade honom i hagen alldeles ihopkrupen, stod som en bergsget med alla fyra fötter inunder sig. Veterinär var ute och det verkade ordna upp sig med hans mage framåt kvällen. Skönt.
Men, nä, på onsdagen var det igång igen, vi lastade honom och åkte till Skara. Han verkade bättre när vi kom in, de behandlade honom med en gång, men han fick stanna kvar. Skulle få åka hem om ett par dagar trodde de. Men det släppte inte, han visade diffusa koliksymptom och svarade inte direkt på behandling.
Så de började gå igenom hela honom för att hitta vad det kunde bero på. De spekulerade i olika hältor, men visade inga när de testade honom för det. Kanske kunde det vara så att han spände sig för en eventuell hälta och det påverkade hela honom. Han stod ju trots allt konstigt med bakbenen, höll dem så rakt han kunde.
De trodde att det möjligen kunde vara fång i bägge bakhovarna då de kunde tycka att de kände puls, de bedövade, men det var det inte.
På fredagförmiddagen testade de även att lägga bedövning i kotorna bak, men utan resultat. De kollade med mig om det var ok att fortsätta den kluriga undersökningen. Självklart.
På eftermiddagen ringde de mig och sa att de bedövat ut höger bakknä, och då visade sig allt. Hälta höger bakknä. Det fanns även en hälta i vänster bakknä, och även i höger framkota. När detta var bedövad slappnade han av och stod riktigt och magen verkade komma igång igen som vart på halvfart i nära fem dagar. De hade aldrig sett nåt sånt här innan.
Vad de trodde var att han spänt sig för sin smärta i bakknäna, dragit upp buken och magen fått sig en törn av det...
Och varför det fanns inflammation i knäna var de så gott som säkra på att det berodde på den enorma snömängd som varit under vintern, och att det nu började bli både halt och tungt att gå när det töade och han överansträngt knäna pga detta, han var trots allt fortfarande i uppbyggnadsfas sedan förra året han var halt och inte var så bra musklad. Hältan i höger fram (han vart halt på det unders hela sommaren -09 efter en vrickning) hade kommit som en överansträngning från bakbenen. Nu när de upptäckt allt borde han bli bra, men några dagar till fick han stanna för koll.
På lördagen när vi passerade Skara för att hämta Doris hälsade vi på Jason, han blev glad när vi kom, trots att han var trött och uttråkad. kändes jobbigt att lämna honom där, men skönt att han levde upp lite när vi klappade om honom en stund. Han fick komma hem på tisdagen efter, 6 dagar på klinik och sjukhage hemma väntade och korta korta promenader.

Ja, vi hämtade Doris denna helgen med, vilket var mycket roligare! De som hade henne var pga ändrade familjeförhållanden tvungna att låta henne flytta. Efter ett par timmars skräckfylld bilresa hem (Doris tycker åka bil är vidrigt, fick sitta i mitt knä hela vägen, i buren fungerade inte) så fick hon hälsa på Beata igen, de hade ju inte träffats på flera månader, sedan de flyttade från mamma Sivan i september/oktober. Beata tog väl inte emot henne med öppna armar... En lite ragata är hon mot andra katter hon inte kände, fick vi lära oss rätt snabbt. Det tog väl drygt en vecka, sedan var de kompisar igen. Och sen dess har de varit oskiljaktiga!!
Att Doris flyttade hem till oss och att det faktiskt fungerat så bra mellan henne och Beata var en av de få sakerna förra året som var bra. Ångrar inte en sekund att vi hämtade henne!!


Jason på Skara-kliniken, glad för att matte och husse kom och hälsade på!


Lägg märke till hur han sträcker ut sina bakknän, trycker in rumpan och höjer ryggen. inte konstigt att han fick ont i magen utav att ha den hållningen hela tiden. Och så som han står här är ändå mycket bättre än i början av veckan.


Nykomlingen hemma hos oss, Doris som här blir totalt genomluktad av en väldigt skeptisk Beata. Tog inte många dagar innan de delade bädd, och har gjort det sen dess!

Vad fort allt kan förändras...

Det har väl inte vart en särskilt bra start på denna helgen. Jag själv ska väl inte klaga, men för många, väldigt många har det minst sagt inte vart bra .
Man får sig en tankeställare, man klagar ibland över saker som egentligen inte är av någon större betydelse per automatik. Det finns de som har det värre, väldigt mycket värre, slår det en nu.

Hela kvällen igår och hela dagen idag har nyheterna handlat om vad som händer i Japan. Och man kan inte annat säga än att det är tragiskt. En jordbävning med tsunami som följd har raserat massor, och många har mist sina liv, hem och anhöriga. Fruktansvärda bilder som har visats på tv. ögonen tåras när man ser det.
Direkt har detta påverkat tiotusentals människor. Indirekt påverkar ju detta även oss på olika sätt som bor många mil därifrån.

Och även på våran lilla ort har det varit en tragisk natt. Blev väckt i morse med nyheten om att det vart en fruktansvärd bilolycka på vägen mellan Hindås och Bollebygd där tre unga tjejer i 20-års åldern mist livet. Tankarna börjar ju rusa om det är så att det är någon man känner. Det känns hemskt att säga det, men det kändes "bra" när det inte var det. Människan är automatiskt självisk i sånt här läge tror jag. Men att en sån här olycka får en att reagera ändå är inte konstigt, den har ju hänt så nära. Usch. Går inte ens att försöka att sätta sig in i deras närstående känner sig nu. Fy.

Jag tycker att vi alla ikväll sänder en tanke till de alla drabbade och deras närstående, oavsett om det är nästgårds eller i ett helt annat land. Det är det minsta vi kan göra.

Ta hand era nära och kära och glöm inte att tala om vad de betyder för er. På ett ögonblick kan allt ändras för alltid.

Jobbhelg väntar...

Jag ska åka till jobbet snart. Slutar inte förrän kl 17 i morgon, så försöker att ladda inför 24 timmar på jobbet. Och inför söndag med, men då är det bara 8 timmar.
Men uppladdningen går inte nåt bra idag. Otroligt sällan jag känner att jag inte vill åka och jobba, brukar tycka att det är kul, men jag hittar inte riktigt viljan idag. Men man kan väl inte var på topp jämt antar jag. Känner mig trött och sliten.
Hade så mycket hellre spenderat helgen tillsammans med Christian och mina tre gosetjejer.
Men tiden går ju fort, snart är det söndag kväll, och då är jag färdigjobbad för ett par dagar. Rätt gott ändå att vara lite ledig på veckan istället!


Goshögen :)

Vilket bakslag...

Ja, inte lite besviken blev jag när jag satt på mötet med jobbet och såg att det utanför började vräka ner snö.
Var uppe och åkte till gymmet strax efter sju i morse innan jag skulle till mötet, så var det ett härligt väder, men vårkänsla. En stor röd sol tittade fram. Men, men...
Visst det är fint med snö, men nu räcker det. det har varit vitt på backen sen i november nån gång. Och nu när det nästan försvunnit... suck. Töar fort hoppas jag. Dagens väderprognoser verkade ha gott hopp om att våren trots allt är på väg, vad sägs om 9 plusgrader nästa vecka!! Men det lär väl hinnas ändras till dess är jag rädd. Jaja, vi får väl se!

Visst var det härligt när man hade häst och pulsa runt i nysnö, underbart att få fräsa iväg i lite lagom djup snö! Men ännu bättre var det en ljummen vårdag med en fågelkör i bakgrunden ;)
Bilder från förra vintern:

Jag och Wendel


Jag och Jason

Rensat bilder

Nu har jag gått igenom alla bilder jag har som är digitala. Ett x antal tusen är det kan jag säga. Jag har dessutom rensat en hel del, dock har jag bara tagit bort en ytte-pytte del av alla de som jag har. Rensade papperskorgen, hade slängt nästan precis 4500 bilder, och jag kan säga att jag har desto fler kvar ;)
Jag har skaffat mig en extern hårddisk som jag ska lägga upp alla bilder på. Nu kommer jobbet först bara att sortera bilderna, är rätt så pedantisk och de ligger inte i ordning... och det går inte för sig! de nyare bilderna (ok, de från förra året och framåt) ska redigeras något. Lite beskärning och fixa lite ljus. Kul att ha dom bra med en gång!!
Har att göra kan lova!

Solkatter!!

Idag har det ju varit fantastiskt fint väder, och vad kan då inte passa bättre än att låta katterna få rasta sina små rasben lite ute?? Mina tjejer är ju innekatter, men vill att de ska få frisk luft, därför är det sele på innan utgång. Beata har ju vant sig vid selen redan som liten, Doris har haft en på sig två gånger innan och Sunny en gång. Inga problem att få Beata i selen, värre med de andra två, men ger man sig inte så :)
Idag var första gången i år som de vart ute, vart så vansinnigt kallt innan...
Alla tre är pratglada annars, men när de kommer ut... ja, det låter som en hel kör stämmer upp i illvrål ute i trädgården (och då är det bara en katt ute åt gången!)... man måste ju tala om att man kommit ut!
Beata fick gå ut först, mycket uppskattat! Efter henne kom Doris ut, lite läskigt tyckte hon och sist ut var Sunny som tyckte det var ruskigt otäckt, så hon var väl mest ute och vände. Men väl på den säkra sidan inomhus så verkade hon trots allt nöjd med besväret det betydde med att gå ut! Doris tyckte det var toppen med och Beata, ja henne var det svårt att få vilja gå in igen :)


Beata -en sann livsnjutare! Vår lilla veteran vad det gäller att ha sele på sig -det bekommer henne inte.


Toppen att det även ute fanns praktiska klätterställningar man kunde ta sig upp på och sola!


Doddo är något skeptisk, men rätt mysigt verkade hon tycka att det var ändå!


Hallååå, haaaallååååå hööör ni meej?? Jag ääääär uuteee nuuuuu!! Haallåååå!!!


Och lilla Sunny, tyckte om solskenet men tyckte även att det alldeles för stora rummet matte och husse lurat ut henne i både luktade och lät konstigt, och dragigt var det med!


I tryggt förvar i husses famn på väg in igen, äntligen!!

Vinter blir vår

Idag känns det som en härlig dag!
Solen lyser, det är fyra plus och det töar lite här och där. Blåser lite mycket bara. Men vad sjutton, vad gör det, solen är ju framme!!
Hoppas det håller i sig nu!!


Hur vackert det än är på vintern är det alltid lika skönt när den försvinner!

Träns, träns, träns!!

På den tiden jag hade häst så var det träns (och pannband!) som var mina absoluta favoriter bland utrustningen. Jason hade väl ett bra antal, två stycken träns har jag till och med kvar, känner inte att jag vill göra mig av med dom än...
Ja, jag var prylgalen när det gällde hästutrustning ;)
Här är i alla fall tre träns utav de jag hade, bjuder på två bilder av varje.


Det första tränset jag hade, ett vanligt, enkelt svart med mässingspännen.


Lite bättre ljus på denna bilden, rosetten kom med den med :)


Tröttnade efter några år på mässingen, då fick detta ta över!


Lagom bred nosgrimma hade det med!


Detta kandaret köpte jag begagnat, men superfint var det ändå!


Bytte sedan ut detta pannbandet till det som satt på tränset jag visar ovan som hade en tunnare bling-blingrad, blev lite nättare så!


Och detta tränset fick ett nytt pannband som jag bytte till mig av en kompis, när det gamla hamnade på kandaret!


Han var allt bra snygg i sitt bling-bling, min lille Jason!!

Så klockrent!

Hittade den här bland mina fotogömmor, tycker den är klockren!! :)

Go'morrn!

Sitter och filurar lite för mig själv här i soffan, tänkte ladda över lite fler gamla bilder till denna datorn. Är ledig idag (och resten av veckan:) ) och ska bara ha det gott tänkte jag. Träning väntar på gymmet idag, slår till med lite Zumba! Igår körde jag ett konditionspass, lite mör än...
Gjorde alla måsten igår, som att städa tex. Och så hjälptes jag och farmor åt att göra ett jättelass med köttbullar!
Nu är katterna igång och leker gärnet på övervåningen med deras nya favoritleksak -en pappersremsa ;) De är lättroade de små liven! Och det är tur att nån har energi här i huset, för jag har det då inte!
Nä, nu ska jag fortsätta med mina foton, ha det fint allihop!


En väldigt liten Doris :)