För ett år sedan

Mycket hände under förra året, och jag kan inte säga annat än att jag aldrig vill ha ett sådant år igen.
Två av de sakerna som hände utspelade sig under denna helgen som precis varit förra året.
vi var och hälsade på Jason på skara Hästklinik och så hämtade vi hem Doris.
Kan ta varje historia för sig:

Redan på tisdagen innan helgen fick Jason kolik. Hittade honom i hagen alldeles ihopkrupen, stod som en bergsget med alla fyra fötter inunder sig. Veterinär var ute och det verkade ordna upp sig med hans mage framåt kvällen. Skönt.
Men, nä, på onsdagen var det igång igen, vi lastade honom och åkte till Skara. Han verkade bättre när vi kom in, de behandlade honom med en gång, men han fick stanna kvar. Skulle få åka hem om ett par dagar trodde de. Men det släppte inte, han visade diffusa koliksymptom och svarade inte direkt på behandling.
Så de började gå igenom hela honom för att hitta vad det kunde bero på. De spekulerade i olika hältor, men visade inga när de testade honom för det. Kanske kunde det vara så att han spände sig för en eventuell hälta och det påverkade hela honom. Han stod ju trots allt konstigt med bakbenen, höll dem så rakt han kunde.
De trodde att det möjligen kunde vara fång i bägge bakhovarna då de kunde tycka att de kände puls, de bedövade, men det var det inte.
På fredagförmiddagen testade de även att lägga bedövning i kotorna bak, men utan resultat. De kollade med mig om det var ok att fortsätta den kluriga undersökningen. Självklart.
På eftermiddagen ringde de mig och sa att de bedövat ut höger bakknä, och då visade sig allt. Hälta höger bakknä. Det fanns även en hälta i vänster bakknä, och även i höger framkota. När detta var bedövad slappnade han av och stod riktigt och magen verkade komma igång igen som vart på halvfart i nära fem dagar. De hade aldrig sett nåt sånt här innan.
Vad de trodde var att han spänt sig för sin smärta i bakknäna, dragit upp buken och magen fått sig en törn av det...
Och varför det fanns inflammation i knäna var de så gott som säkra på att det berodde på den enorma snömängd som varit under vintern, och att det nu började bli både halt och tungt att gå när det töade och han överansträngt knäna pga detta, han var trots allt fortfarande i uppbyggnadsfas sedan förra året han var halt och inte var så bra musklad. Hältan i höger fram (han vart halt på det unders hela sommaren -09 efter en vrickning) hade kommit som en överansträngning från bakbenen. Nu när de upptäckt allt borde han bli bra, men några dagar till fick han stanna för koll.
På lördagen när vi passerade Skara för att hämta Doris hälsade vi på Jason, han blev glad när vi kom, trots att han var trött och uttråkad. kändes jobbigt att lämna honom där, men skönt att han levde upp lite när vi klappade om honom en stund. Han fick komma hem på tisdagen efter, 6 dagar på klinik och sjukhage hemma väntade och korta korta promenader.

Ja, vi hämtade Doris denna helgen med, vilket var mycket roligare! De som hade henne var pga ändrade familjeförhållanden tvungna att låta henne flytta. Efter ett par timmars skräckfylld bilresa hem (Doris tycker åka bil är vidrigt, fick sitta i mitt knä hela vägen, i buren fungerade inte) så fick hon hälsa på Beata igen, de hade ju inte träffats på flera månader, sedan de flyttade från mamma Sivan i september/oktober. Beata tog väl inte emot henne med öppna armar... En lite ragata är hon mot andra katter hon inte kände, fick vi lära oss rätt snabbt. Det tog väl drygt en vecka, sedan var de kompisar igen. Och sen dess har de varit oskiljaktiga!!
Att Doris flyttade hem till oss och att det faktiskt fungerat så bra mellan henne och Beata var en av de få sakerna förra året som var bra. Ångrar inte en sekund att vi hämtade henne!!


Jason på Skara-kliniken, glad för att matte och husse kom och hälsade på!


Lägg märke till hur han sträcker ut sina bakknän, trycker in rumpan och höjer ryggen. inte konstigt att han fick ont i magen utav att ha den hållningen hela tiden. Och så som han står här är ändå mycket bättre än i början av veckan.


Nykomlingen hemma hos oss, Doris som här blir totalt genomluktad av en väldigt skeptisk Beata. Tog inte många dagar innan de delade bädd, och har gjort det sen dess!