Idag har jag hunnit fundera en massa, och det som har ploppat upp i huvudet är hur hästar behandlas och vad de utsätts för. Nu menar jag inte av alla, och jag menar inte av att det alltid är menat, utan av okunskap.
Ska jag rapa upp allt som har passerat mitt huvud här och nu kommer detta bli en roman. Kan också lägga till att detta är vad jag tycker och tänker, inget jag prackar på andra, eller hört från andra.
Något som jag tänkt på är all denna utrustning vi har till hästarna. Inget av det vanliga, självklart har man den grundläggande utrustningen, och det spelar ingens som helst roll om man väljer att ha 7 eller 70 schabrak eller liknande. Det jag mer är inne på är illa tillpassad utrustning. Och vad det är för skrot som sätts i munnen på hästen. En sadel till exempel, kan vara hur dyr eller billig som helst, bara den passar och är fräsch. Med det menar jag att bommen fortfarande ska vara rak och att den inte är ojämn i stoppningen. Men det är tyvärr inte alla hästar som får ha. Det kan var en sadel som följt med hästen vid köpet, och för att man inte kan bättre så behåller man den sadeln fastän den kanske är helt katastrof. Eller av andra anledningar.
Vad vi stoppar i munnen på hästen är väl något jag inte bara idag funderat på, utan väldigt ofta. Det märks trender på vad man "ska" använda för bett och just därför används det. Inte för att det behövs, eller jo, i vissa fall behövs det, och det finns en tanke och kunskap bakom. Att variera bett är något som är bra, och faktiskt många gör numera, det är kanon. Det finns många hemska bett som i alla fall jag funderar över varför de hamnar i en hästmun.
Ett som jag ogillar mer än något annat är pessoabettet. Det är inte det värsta man kan hitta på något sätt, men det är så otroligt vanligt, något som finns i många sadelkammare, just det gör det till ett av de värsta jag kan tänka mig i alla fall. Och med de funktioner det bettet har så finns det inte en chans i världen att jag skulle stoppa in det i en hästmun. Never.
I korta drag kan man beskriva det så här, då det inte är ett hävstångsbett (nepp, det finns ingen kedja eller rem som gör att bettet inte kan dras hur högt som helst, och att sätta dit en blir inte bra), vilket gör att man kan dra i bettet hur mycket som helst, sidostyckena dras då med stor kraft nedåt och nackstycket skapar ett kraftigt tryck i nacken på hästen där det finns mycket nerver. Detta säger till hästen att sänka huvudet. Samtidigt lyfts bettet inne i hästens mun, upp mot gom och tänder, hästen får ett "leende på läpparna", dvs mungiporna blir väldigt långa på hästen... Detta säger till hästen att höja på huvudet. Alltså, bettet ger två motsägelsefulla signaler till hästen på ett skarpt sätt. Och på grund av att bettet är så överrörligt (har inget annat bra ord för det) så kan man inte ge en eftergift till hästen, utan för att ge den det behöver man släppa på tyglarna helt. Vill man ha ett stöd i handen från hästens mun av detta bettet innebär det för hästen redan innan ryttaren känner ett stöd att den har fått kraftiga hjälper. Just för att det inte finns något stopp på det. Så nej, detta är inget bett jag vill se på en häst.
Visst har jag ridit med ett, men det var innan jag lärde mig mer om det. De som väljer att rida på det får göra det, jag hoppas bara på att de som gör det vet hur det fungerar.Och nej, det är inget fel med att sida med skarpa bett, så länge det finns en anledning, de är rätt tillpassade och kunskapen finns om dem.
Mycket mer än detta har passerat huvudet som sagt idag, men bara detta blir långt nog. Och om någon har andra tankar om detta så får ni gärna dela med er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar