Dom där två alltså...

Dom är rätt lika trots allt.
Människan och hästen.
Matten och sin häst.
Jag och Viking då alltså...
Vi verkar ha rätt lik inställning på livet och vi är lika klumpiga bägge två ;)
Jag är rätt bra på att klanta till det och min älskade häst verkar ha denna genen han med ;)
Efter vår promenad ikväll valde vi volten en stund innan vi gick in i stallet.  Viking tyckte detta var lattjo och hade inga tankar på att pulsa lugnt på nån volt runt mig inte, det skulle trava och brallas lite. Vad han uppenbarligen glömde av var hans okänsla för att ha fyra ben att hålla ordning på, den djupa snön, tvärvändning och ett kast med huvudet samtidigt kan resultera i en krachlanding deluxe ;)
Lätt förolämpad kravlade han sig upp på fötter igen, muttrade lite, sen bar det iväg igen ;) Såg ut att ha klarat sig väl förutom en liten törn på sin stolthet, hehe.
Dock var det min tur nån minut senare när jag stod på näsan själv... glömde väl av att jag hade två ben att hålla ordning på i den djupa snön... och trampade snett... jag är inte förvånad ett dugg ;) Resultat svullen fotled och ömt knä. Tror Viking klarade sig mycket bättre än mig i alla fall och för mig är det huvudsaken!!
Men som sagt, vi är nog rätt lika ändå ;) Lika klumpiga är vi i alla fall ;)
Nåt som visade sig var i alla fall hur omtänksam Viking är. Så fort jag tappade balansen stannade han, gick nära och bara stod still. Kollade läget liksom. Inte förrän jag var uppe igen satte han igång. Bästa hästen, behöver jag ens säga hur mycket jag tycker om honom?? Kunde inte fått en bättre vän!!