Då var det dags...

Ja, dags för höstförkylningen.
Inte ett dugg nöjd med detta. Hostar som jag vet inte vad, ont i halsen och väser som en försöpen råtta när jag pratar.
Försökte ignorera så länge det bara gick, men efter denna helt sömnlösa natt (luftrören korkar igen när jag lägger mig ner, funderar allvarligt på ett försöka sova sittandes i fåtöljen inatt...) kunde jag inte undgå den längre...
Men men, bara att bita i det sura, peppar, peppar så är jag än så länge inte täppt i näsan, det är alltid nåt!
Tror att jag ska gå och värma mig lite glögg och krypa upp i soffan under en filt en stund.
Ja, så får det bli!