Nålstick och konvalecent... Varning för lång och svamlig text!

Ja, då va det avklarat, dagens besök hos ortopeden. Och det besöket gjorde ont kan jag tala om.

Fick en väldigt bra förklaring och blev visad på röntgenbilderna exakt var och hur problemen sitter, sånt uppskattar jag, jag vill ha koll. Har fattat mer nu hur det ser ut där inne i "träsket". Det som bilderna däremot inte visar är meniskskada, som däremot läkaren inte var helt övertygad om det stämde, det kunde finnas en sådan sa han efter att ha klämt, vänt, vridit och dragit i mitt ben. 

I alla fall, det blev återigen en kortisonspruta, med en förhoppning att denna faktiskt ska ta och hjälpa. Kan säga att denna var än vidrigare än förra, höll till och med på att tuppa av och kräkas. Så in i satan ont gjorde det... Det blev nästan helt svart för ögonen när jag skulle ställa mig upp efter, bara till att snällt lägga sig ner en stund till. Fick inte gå hem direkt efter jag "kommit i ordning" utan fick stanna kvar för att läkaren ville böja och vrida lite på knät efter det tagit lite (det var även lokalbedövning i kortisonsprutan), och först därefter släpptes jag hem. Mycket tacksam för att mamma var med, att köra hem själv idag hade inte vart tal om. Såg mig själv i en spegel i förbifarten när jag haltade hemåt, var helt askgrå i trynet, mådde lite sådär kan man väl säga. 

Hur som helst, detta innebar även order om två dagar i stillhet, och sedan sakta men säkert trappa upp träningen för att bygga upp allt igen. Så konvalecent är jag i allra högsta grad (när man är hästnörd tänker man i dessa banor och ordval, vet inte om det sägs konvalecent om människor ;) ). 

Jag är uppsatt för en tid till operation inom åtta veckor. Men om jag har tur så kanske denna sprutan har löst problemet tills dess, då avbokas operationen. Vi får se hur det går med det. Jag har lite svala förhoppningar om detta, mest med tanke på att den förra inte hjälpte. Men det hade vart gott att slippa operation. 

Nu väntar tre veckors sjukskrivning, och jag är redan rastlös. 

Just nu sitter jag i soffan och inser att de här två dagarna kommer att gå långsamt då jag inte får göra nåt, men samtidigt känner jag att det inte går att göra nåt, för nu har lokalbedövningen börjat gå ur och det värker så in i satan. Försöker att tänka på annat så smärtan ska döljas lite. Var uppe hos katterna på logen och gosade, det var bra, det släppte tankarna från det lite. Men höll knappt på att komma därifrån, är ju en lite smalare trappa att ta sig ner i där... Men men, så får det väl vara. Lite fick jag röra på mig, gå på benet fick jag med stor måtta här hemma, bara jag var försiktig och inte fick för mig att gå iväg för långt. Och det kan jag lova, det går inte att ta sig särskilt långt som det värker nu... Försökte sova en stund, men nädå, det gick inte, då bultade det igång ordentligt i knät och jag fick en vedervärdig frossa, så nu sitter jag här med ögonen i kors, iklädd den tjockaste fleecetröjan jag äger. Bättre så.

Men men, nu ska jag släppa detta gnället för en stund, och se framåt, det kommer att bli bra när allt är klart!!

Jag vill upp på hästryggen igen!! Nu får vi bli friska du och jag Minerva.

Det där med att vänta...

Att gå och vänta på något är inte min starka sida. Jag är så otålig, speciellt när det gäller saker som kommer att beröra en väldigt mycket. Som det här med att få reda på om jag kommit in på högskolan eller inte. Tycker det har tagit en hel evighet!! Men om jag har tur så vet jag på torsdag efter kl 13.00. Då ska tydligen det läggas ut info om antagningarna på sidan man sökt alla utbildningarna. Hoppas nu verkligen att allt klickar och det kommer ut svar på detta på torsdag nu då!! Jag försöker att inte hoppas för mycket, men det är svårt. Varför jag försöker ha den inställningen är för att jag kommer att bli så otroligt besviken om jag inte kommer in. Det kan mycket väl gå åt båda håll, det jag vet är att det är tusentals sökande på ett fåtal platser, några hundra tror jag att det är. Så chansen är inte på topp, med tanke på hur kasst det gått på högskoleproven. Får förlita mig på folkhögskoleomdömet, det är i alla fall i topp. 

Som sagt, på torsdag ska jag veta. Hoppas jag.

Det finns fler saker att vänta på just nu med, så är det väl alltid. Ett är i hästsammanhang, även där är jag otålig som bara den! Men där tror jag att det enbart kommer att bli positivt, frågan är bara hur lång tid det kommer att ta innan allt faller på plats. Vad det är avslöjar jag inte än ;) En annan väntan är väntan på att Minerva ska bli frisk. Den väntan är jobbig minsann.

När det gäller jobb, ja, där väntar jag med... Inte jättemånga att söka just nu mer än de jag sökt, så där får vi se med. 

När det gäller mitt knä behöver jag inte vänta så länge, fick en tid väldigt fort hos ortopeden, ska dit i morgon bitti. Nerverna börjar göra sig påminda ska jag säga. Pratade med dom i morse om läget, och sköterskan jag pratade med tyckte inte det var något snack om saken, jag skulle in för koll. Får se vad dom vill göra nu då, på sköterskan lät det mest som att operation var nästa alternativ, men får se vad läkaren säger imorgon om saken. Det blev inte samma läkare som jag haft innan, men det ska väl inte göra något, de har ju hela min knähistoria där ändå. Som tur var blev det inte så lång väntan på detta, eller ja, för mig känns den lång ändå, men det är väl för att nerverna spökar.

Att vänta på saker kan vara allt från jobbigt, spännande, frustrerande och förväntansfullt. allt beroende på vad det är man väntar på. Så är det för mig, och säkerligen för de flesta andra därute!!

Det är inte tillräckligt...

Jag måste bara få klaga av mig idag, så nu kräks jag ut det här till er som orkar läsa...

Att bara få en sisådär två timmars sömn varje natt är inte ok. Men just nu svårt att göra något åt. Sedan ett par veckor tillbaka har detta hållit i sig. Orsak; mitt förbannade knä. Eller egentligen ska jag väl säga mina knän, för det är båda som ställer till det. Men mest det vänstra som har värt värst. Vaknar konstant av att jag böjt knäna i sömnen när jag äntligen lyckats somna. Dagtid värker de med, mer eller mindre, aldrig inte alls. Skulle vara skönt om det kunde ta och ge sig nån gång!! Skulle verkligen behöva få sova om nätterna...

Det började samtidigt som jag gick tillbaka till jobbet, det var de inte nöjda med, mina knän, med den förändringen. Att Minerva blev skadad dessutom i strax därefter har ju gjort att jag inte ridit något, vilket också påverkat, knäna mår helt enkelt bra av ridningen. Hoppas verkligen återkollen på hennes ben på fredag visar klar bättring!!

Men men, jag får väl ta tag i detta med värken i morgon, eller ja, det är ju inte mycket att göra åt eftersom inga värktabletter jag fått hittills har haft någon som helst effekt, men det är väl dags att ringa till ortopeden igen. Det skulle jag ju göra om det blev värre sa dom. Orkar inte, har ingen lust... :( Det jag antar kan stå på tur är ytterligare en kortisonspruta om dom nu vill göra något, vilket jag i sig inte är så pigg på, för fy fan rent ut sagt vad ont det gjorde... men det hjälpte ett litet tag i alla fall, så det kan väl vara värt det ändå då.

Jaja, de får väl säga vad de tycker jag ska göra så länge, träningen hos sjukgymnasten ger ju inte mycket till resultat, dessutom har de stängt i tre veckor nu. Som sagt, hittills verkar det ha varit ridningen som räddat läget, men jag tycket att ett litet uppehåll inte ska göra så här stor skillnad.

Vi får väl se. Får väl som sagt ringa och höra vad de säger om det hela i morgon...

Fina Minerva, vi får krya på oss tillsammans, du och jag!!

Grattis Pontus!!

Idag fyller skrutthunden hela 8 år :) Men inte det minsta vuxen i sinnet har han hunnit bli trots det ;) 

Stort Grattis till dig Pontus!!!

Varje dag ska spindeln bada...

Det är inte riktigt så skumt som det låter ;) Men ändå lite udda, haha!

Doris favoritleksak är en spindel, en liten luddboll med ben på, de absolut bästa leksakerna enligt henne!! Hon har dock en liten konstig vana, de stackars spindlarna ska alltid stoppas ner i en vattenskål! därifrån får jag plocka upp dem, krama ur så mycket vatten som möjligt och sedan lägga dem på tork till dagen efter. Sedan är proceduren igång igen ;) Nu har det sisseligen vart lugnt ett tag med spindelbad, men jag misstänker att en av de stackars spretiga bollarna hade fått sig ett dopp i morse, innan Doris kom och slängde den på ryggen mig innan jag gick upp, lite lätt sölig var den ;) 

Men vad gör det, så länge hon har kul så!!

Här ligger den stackarn, alldeles dränkt...

Beata är inte helt nöjd med att det är en inkräktare i vattenskålen.

Men Doddo är så nöjd så! Och vispar runt den lite extra ;)

Kalas och kattmys

Nu är vi nyligen hemkomna från kalas, Christians mamma fyller år idag, grattis Ulla! 

Denna dagen har annars bestått av lite-av-varje-pyssel, en liten tur med mamma bl a till loppis, en påhälsning hos farmor, en koll hos Minerva, jordgubbsplockning och kalas.

Nu sitter jag hos katterna på logen, Solweig far runt här som en galning i högsta fart samtidigt som hon tjuter lite sådär halvgalet ;) Hon är så söt!! Hon har roligt i alla fall :) Sally knölar så gott hon kan ner sig i mitt knä tillsammans med datorn, Siv hänger på Solweig i rejset runt i rummet och Penny ligger skeptisk på sängen och blänger på spektaklet.
Jag ska försöka att inte bli allt för långrandig framför datorn ikväll, trötter är jag, och lite sömn hade inte vart fel (om nu mina knän låter mig sova, det är ju frågan...). Morgondagen bjuder på nya äventyr, ska bli spännande!!

Sivan!

En varning, se hit!!!

Socialstyrelsen varnar!

Socialstyrelsen tillkännagav nyligen en upptäckt av en potentiellt farlig substans i hästars tagel. Substansen Amobacter Equui har kunnat kopplas till följande symptom hos främst kvinnor:

* Minskat intresse för att laga mat, städa och hushållsarbete i allmänhet. 
* Minskat intresse för att bära make up, vackra kläder och högklackat.
* Bristande intresse för att spendera pengar på t ex hemmet och bilreparationer före det att ”älsklingen har ny utrustning såsom skydd, sadel, täcke och grimma samt förnödenheter som hö, kraftfoder och diverse tillskott.”

Amobacter Equui leder ofta till att infekterade personer tillbringar många timmar hemifrån och vidare till utmattning vilket kan leda till minskad fysisk kontakt med andra människor, i synnerhet äkta män/makar.

Amobacter Equui är starkt beroendeframkallande och jakten på ytterligare objekt med tagel kan leda till ett flocktänkande likt chipsreklamen  ”du kan inte bara ha en”.  Observera! Om du kommer i kontakt med kvinnor infekterade av denna substans, var förberedd på att prata om hästar i timmar.

Socialstyrelsen varnar: Hästar är dyra, beroendeframkallande och kan påverka kvinnors goda omdöme.

 Haha, klockren eller hur ;D

God Morgon :)

Klockan har precis passerat nio, och jag har redan hunnit med dubbelt upp med kattgos, diska, frukost och allt annat som har med morgonbestyr att göra :)

Vi får se vad denna dagen har att bjuda på, känns som en bra dag!!

En BlogAward!!

Jättestort tack till underbara Skyggisfamiljen som tyckte vi var värda denna award, det värmer så otroligt mycket! 

Deras motivering var:  Ett helt underbart gäng som vi gillar att följa
och som även kommer med bra tips och råd och även en hjälpande tass när det behövs

  Så kul att ni gillar min blogg, och att jag kan hjälpa till med något!!

Vad innebär då denna award? Berätta mer om dig själv,
så här kommer tio punkter om mig och katterna och lite till, varsågoda:

1. Jag har tre underbara kattflickor, Beata, Doris och Sunny :) Och så har jag mina underbara bonusar, Sivan, Sally, Penny och Solweig, som besöker oss då och då!

2. Jag, min sambo Christian och katterna bor i ett hus på landet.

3. Här har vi alla lite olika intressen, jag har mina katter, hästarna, huset, trädgården och foto, Christian är en stor trädgårdsfantast, Beata älskar promenader och sin gröna fjädervippa, Doris älskar promenader hon med, och även sina leksaksspindlar. Sunny avgudar sina pingelbollar och är väldigt tacksam om hon får stanna inomhus :)

4. Svårt att få till en gemensam grej vi alla gillar, men de flesta av oss älskar att vara utomhus :) Sunny tittar nöjd på inifrån huset spanandes i ett fönster!

5. Blommor gillar vi också allihop, på lite olika sätt dock ;) Några vill äta upp dem, och vi andra som inte smakar på dem vill gärna ha dem att titta och pyssla med ;)

6. Det bästa katterna vet är när de få sin vilja igenom på alla plan, vilket de inte har svårt att lyckas med ;)

7. Men något de avskyr är när jag drar fram snabeldraken...

8. Doris och Beata har ett nyfunnet intresse, att sitta uppe på dörrar och spana :)

9. Sunny är en väldigt social katt -med oss. Men andra som inte bor här är hon inte lika noga med, med lite få undantag, bla mina föräldrar. Bara om det faller henne in kommer hon ner och hälsar, annars sitter hon under en soffa och surar.. Inte rädd, bara missnöjd ;)

10. Om det knackar på dörren stämmer nästan alltid alle tre in i ett högljutt morrande!

Nu ska vi ge denna fina Very inspiring award till två av våra kompisar :) 

Det är inte lätt minsann att bara välja ut två, men en av dem vill jag faktiskt ge åter till de jag fick den av:

Skyggisfamiljen - för att det är underbart att få följa dess skygga katter på resen att gå från skyggisar till trygga och lugna katter!! Och för att deras matte är fantastisk och gör sitt absolut bästa för att hjälpa detta fantastiska djur!!

Och så vill jag även ge den till:

Södertälje Katthem -för att de kämpar och står i, allt för att ge en hjälpande tass till dessa fantastiska djur som behöver en andra chans!!

Oj, så upplyftande, eller inte...

Det där med att sätta sig och betala räkningar är ingen höjdare. Inte heller denna gång. Eller snarare, speciellt inte denna gång. Fasiken vad många räkningar det var denna månaden. De två extra från tandläkaren var ju ingen höjdare. Och en ny sådan kommer det att komma på tisdag... Usch. Är på sådär lagom bra humör.  

Jobbyte får det ta och bli, inget snack om saken. Jag får inte ut sådär jättemycket mer än studiebidraget som jag levt på sedan i oktober, vilket känns oerhört surt. det är inte värt det, speciellt inte då man inte direkt trivs med jobbet. Men det är trots allt ett jobb att gå till, ett jobb att ha kvar till det blir dags för ett nytt. För arbetslös, det vägrar jag. Hoppas ju för fullt att jag kommer in på högskolan till hösten, det hade vart perfekt att gå där samtidigt som det blir lite extrajobb under tiden. Då ska det nog gå ihop.

Samlar just nu krafter inför i morgon, ett femton timmars arbetspass väntar, sedan är det lugnt resten av veckan. 

Ska försöka vila knäna så gott det går då, de har inte vart nöjda med omställningen från skola till jobb, och har nu ballat ur totalt, de är i samma värkfas som de var runt jul, inte bra, blir tokig på detta, vill kunna sova på nätterna, vill kunna ställa mig upp från en stol utan att behöva häva mig upp med hjälp av armarna, vill kunna gå utan att varje steg värker som att det är något som skär inne i knäna, vill kunna sätta mig på träningscykeln utan att knäna fastnar och hugger av smärta... Skräp är vad det är!!

Ska i alla fall ut och natta kissarna om en stund, det ska nog allt få mig på bättre humör!

Mina underbara flickor!!