Det är inte tillräckligt...

Jag måste bara få klaga av mig idag, så nu kräks jag ut det här till er som orkar läsa...

Att bara få en sisådär två timmars sömn varje natt är inte ok. Men just nu svårt att göra något åt. Sedan ett par veckor tillbaka har detta hållit i sig. Orsak; mitt förbannade knä. Eller egentligen ska jag väl säga mina knän, för det är båda som ställer till det. Men mest det vänstra som har värt värst. Vaknar konstant av att jag böjt knäna i sömnen när jag äntligen lyckats somna. Dagtid värker de med, mer eller mindre, aldrig inte alls. Skulle vara skönt om det kunde ta och ge sig nån gång!! Skulle verkligen behöva få sova om nätterna...

Det började samtidigt som jag gick tillbaka till jobbet, det var de inte nöjda med, mina knän, med den förändringen. Att Minerva blev skadad dessutom i strax därefter har ju gjort att jag inte ridit något, vilket också påverkat, knäna mår helt enkelt bra av ridningen. Hoppas verkligen återkollen på hennes ben på fredag visar klar bättring!!

Men men, jag får väl ta tag i detta med värken i morgon, eller ja, det är ju inte mycket att göra åt eftersom inga värktabletter jag fått hittills har haft någon som helst effekt, men det är väl dags att ringa till ortopeden igen. Det skulle jag ju göra om det blev värre sa dom. Orkar inte, har ingen lust... :( Det jag antar kan stå på tur är ytterligare en kortisonspruta om dom nu vill göra något, vilket jag i sig inte är så pigg på, för fy fan rent ut sagt vad ont det gjorde... men det hjälpte ett litet tag i alla fall, så det kan väl vara värt det ändå då.

Jaja, de får väl säga vad de tycker jag ska göra så länge, träningen hos sjukgymnasten ger ju inte mycket till resultat, dessutom har de stängt i tre veckor nu. Som sagt, hittills verkar det ha varit ridningen som räddat läget, men jag tycket att ett litet uppehåll inte ska göra så här stor skillnad.

Vi får väl se. Får väl som sagt ringa och höra vad de säger om det hela i morgon...

Fina Minerva, vi får krya på oss tillsammans, du och jag!!