Att gå och vänta på något är inte min starka sida. Jag är så otålig, speciellt när det gäller saker som kommer att beröra en väldigt mycket. Som det här med att få reda på om jag kommit in på högskolan eller inte. Tycker det har tagit en hel evighet!! Men om jag har tur så vet jag på torsdag efter kl 13.00. Då ska tydligen det läggas ut info om antagningarna på sidan man sökt alla utbildningarna. Hoppas nu verkligen att allt klickar och det kommer ut svar på detta på torsdag nu då!! Jag försöker att inte hoppas för mycket, men det är svårt. Varför jag försöker ha den inställningen är för att jag kommer att bli så otroligt besviken om jag inte kommer in. Det kan mycket väl gå åt båda håll, det jag vet är att det är tusentals sökande på ett fåtal platser, några hundra tror jag att det är. Så chansen är inte på topp, med tanke på hur kasst det gått på högskoleproven. Får förlita mig på folkhögskoleomdömet, det är i alla fall i topp.
Som sagt, på torsdag ska jag veta. Hoppas jag.
Det finns fler saker att vänta på just nu med, så är det väl alltid. Ett är i hästsammanhang, även där är jag otålig som bara den! Men där tror jag att det enbart kommer att bli positivt, frågan är bara hur lång tid det kommer att ta innan allt faller på plats. Vad det är avslöjar jag inte än ;) En annan väntan är väntan på att Minerva ska bli frisk. Den väntan är jobbig minsann.
När det gäller jobb, ja, där väntar jag med... Inte jättemånga att söka just nu mer än de jag sökt, så där får vi se med.
När det gäller mitt knä behöver jag inte vänta så länge, fick en tid väldigt fort hos ortopeden, ska dit i morgon bitti. Nerverna börjar göra sig påminda ska jag säga. Pratade med dom i morse om läget, och sköterskan jag pratade med tyckte inte det var något snack om saken, jag skulle in för koll. Får se vad dom vill göra nu då, på sköterskan lät det mest som att operation var nästa alternativ, men får se vad läkaren säger imorgon om saken. Det blev inte samma läkare som jag haft innan, men det ska väl inte göra något, de har ju hela min knähistoria där ändå. Som tur var blev det inte så lång väntan på detta, eller ja, för mig känns den lång ändå, men det är väl för att nerverna spökar.
Att vänta på saker kan vara allt från jobbigt, spännande, frustrerande och förväntansfullt. allt beroende på vad det är man väntar på. Så är det för mig, och säkerligen för de flesta andra därute!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar