Första veckan är avklarad.
Bara 6 veckor kvar.
Det är lite lustigt det där, hur olika man kan känna för saker. Spontant känner jag att detta inte alls passar mig, att arbeta på avdelning. Det är inte vad jag vill, inte vad jag haft för syfte med utbildningen från första början. Det har vart akutinriktat från start.
Men nu är det en praktik som det gäller under 7 veckor. Och avdelningen som sådan är inte det något fel på. Jättego personal (suverän handledare!!) och intressanta diagnoser och patienter. Det är just att det är en avdelning som gör det. Och att det är praktik. Att vara student är skitjobbigt. Jag ska dock vara ärlig i att säga att om jag ska ta ett jobb på en avdelning så skulle jag kunna tänka mig denna. Jag tror jag skulle trivas faktiskt. Och det är jättenyttigt att även jobba på avdelning. Men jag längtar så overkligt mycket tillbaka till akuten. Mer än vad jag trodde faktiskt. Det är nästan lite jobbigt att vara tvungen att passera ingången, just med vetskapen att jag inte jobba där längre. Men jag kommer att söka dit igen. Det är 100% säkert. Så det är bara till att hoppas på att det finns lediga tjänster.
Tänk ändå, det är få förunnat. Att längta till ett jobb så som jag gör. Det är väl ändå vad man kan kalla att man trivs på jobbet! Men nu satsar jag på min slutpraktik. Den måste gå väl, så jag kan få bli klar snart, jag är overkligt less på att vara student, vill lägga den tiden bakom mig nu!!
Vad härligt att längta till ett jobb! Är avundsjuk på dig!! Jag längtar bara till ledigheter:(
SvaraRaderaJa, det är inget jag har vart med om innan... mycket märklig känsla! Men ledigheter, ja, det är väl något som står vansinnigt högt i kurs ;)
RaderaÅh, jag hoppas och önskar att du hittar det där som du längtar till med <3 Det är inte helt lätt, men det går, när man är redo, då tar man steget, jag lovar <3