Usch!! Ska jobba i helgen. Typ i alla fall. Praktisera i alla fall.
Inte nöjd med detta på något plan.
För det första; jag hatar verkligen att vara student. Det är så förbannat krystat, man är inte alls den man är egentligen och man går på tå hela förbannade tiden. Man ska vara så satans präktig och tillmötesgående och så vidare. Att jobba på riktigt ger en helt annan känsla och gör en gladare. Nu är jag bara sur och tvär. Men visar inte det utåt.
För det andra; Detta blir min andra helg i rad. Har inget emot att jobba helg om det inte vore så att jag är lagd att jobba tre helger i rad!! Kommer att jobba ytterligare en helg under dessa 7 veckorna, alltså 4 av 7 helger jobbar jag. Jag är inte nöjd alls. Inte ok enligt mig och många andra. Men jag ska ju vara där och lära mig sägs det... jovisst, och den bästa lärotiden är under veckorna på dagtid. Miss där tycker jag.
För det tredje; att inte få lön för något gör mig väldigt omotiverad (och kom inte och säg att det jag lär mig ska vara nog lön för mödan, det är bara en del i det långa loppet, räkningar kan bara betalas med pengar, så det så). Hade jag arbetat på riktigt hade jag haft lön, och förmodligen inte lagt 3 helger i rad heller för den delen. Att se på saken som att man får ju CSN är fel, det ska betalas tillbaka och dessutom är det så liten summa att det är omöjligt att betala alla räkningar (så ska ni plugga, gör detta innan ni skaffar hus typ, Eller allra helst innan ni har ett liv).
För det fjärde; jag har ett liv utanför pluggandet. Familj och vänner. Dessa är lediga på helgerna, i alla fall de flesta. Vill se dem. Kommer att jobba en hel del kvällar framöver med, så det blir inte mycket till umgänge. Förbannat surt. Inte för att jag hittar på särskilt mycket eller ofta, men att ha möjlighet att bara få sitta ner och prata utan att jag känner att jag måste gå och lägga mig tidigt och så vidare, ja, det känner jag inte nu dessa veckor i alla fall.
Summa summarum; man ska ej vara mänsklig som student. Man ska snällt rätta sig till vad alla andra ger en för uppgift, tider att gå efter, vara fattig som en kyrkråtta, och fortsätta vara det beroende på yrket man valt, inom sjukvården är det då inte fett inte, trots lång utbildning med enorma ansvar efter man är klar. Nej nej. Jag är då inte bitter. Inte alls.
Jag älskar mitt yrkesval (och gillar även min praktikplats skarpt), men att vara student avskyr jag mer än vad jag kunde tro att jag skulle göra. Vill att det ska vara klart nu, praktiken över, och att jag ska kunna återgå till att vara människa, inte någon robot som ska vara inställsam och såpass styrd av detta att man inte funkar i övrigt heller. Nu får tiden snabba på sig. Jag vill inte vara bitter student längre, jag vill vara färdig syrra. Visserligen kommer jag ha mycket kvar att lära som färdig syrra, men kommer att kunna vara jag igen. Och fortsätta lära i mitt yrke. Punkt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar