Väldigt otajmat...

Jäkla förkylning. 

Imorgon börjar jag på avdelning 350, och jag är tokförkyld. Nu har det ju gått några dagar så jag är väl inte särskilt smittsam, men jag är så trög i huvudet. Usch. Aja, inget att göra åt, bara till att bita ihop. Jag ska göra det absolut bästa av denna slutpraktiken, och jag SKA bli klar nu. 

Har fått fixat sådana där smågrejer nu på morgonen, bland annat CSN, det blev inte bra för skolan hade registrerat mig som studerande på fel veckor, vilket betydde att jag inte skulle få något studiestöd. Hallå?? Och det hade vart ok?? Nej. Och det jag kunder få var ett intyg att jag skulle studera andra veckor, för GU kunde inte ändra, men det måste ändras i datatramset... Suck. Men CSN löste det ändå och jag får några kronor i alla fall... Tur det... 

Nu sitter jag mest och våndas över att jag börjar imorgon. Att praktisera är inte samma sak som att jobba. Jag tycker inte att jag kan vara mig själv på praktiken. Man ska vara på giv akt konstant och ja, vara superintresserad av allt, kunna allt, lära sig allt... Nu menar jag inte att jag inte är alert när jag jobbar, men på jobbet är jag mig själv, och känner att jag gör nytta. Som praktikant känner jag mig mestadels löjlig och uppblåst typ? Kan inte riktigt förklara. Men men. Imorgon gäller det. Och i 7 veckor framöver. Det är väl första gången i mitt liv som jag verkligen längtar till november och vill att september och oktober bara ska försvinna. Jag som fullkomligt älskar hösten i vanliga fall.