Stolt över min Viking

Idag har vi gjort något så vansinnigt grundläggande, något Viking kan och inte har några problem med, men ett rätt stort steg för mig. Och han tog hand om mig i detta så väl att jag inte kan annat än att bli alldeles varm. 

Vad har vi gjort då? Inget märkvärdigt. Vi har tagit en promenad. Inte nåt mer än det. Enda skillnaden idag mot alla andra gånger var att vi gick ensamma. 

De senaste åren, ända sedan jag började hjälpa till med Minerva för fyra år sedan så har jag inte vart ute ensam med häst en endaste gång? Varför? Jo, detta beror på Minervas totala separationsångest. Något har hon vart med om då den är så djupt rotad, hur vi än tränat på att lämna henne själv i stallet, hagen eller tagit ut henne själv har hon inte grejat det. Med detta har även jag med åren blivit lite mesig, att alltid ha sällskap är en trygghet. Att de andra hästarna vi haft har tagit efter Minerva och hennes beroende av den andra har inte gjort saken bättre. Att Svennis har vart kvar som sällskap får den som blivit ensam har inte hjälpt ett dugg. Det är den stora kompisen som inte får gå!!

Men något håller på att förändras. Sedan Viking kom har ett annat lugn lagt sig i stallet. Det är inte längre bank i väggarna eller hysteriska gnägganden när en av hästarna går ut själv. Men vi har inte direkt tränat något på det. Men idag var det dags för mig och Viking att gå ut själva, han behövde sin motion trots att Gunilla och hennes förkylning tillsammans med Minerva inte kom ut och gick. Så medans de var kvar i stallet så gick vi vår promenad. Och det gick bättre än vanligt att lämna Minerva inne. Det var faktiskt med Svennis som gnäggade och gjorde väsen av sig! Och okej, på vår promenad gick det inte så fort, det var ingen vidare fart på mig och mina baciller, desto med fart på Viking, så det var bara till att hänga på ;) Han kom på när vi kom en bit att vi var själva, stannade och tittade bakom oss och såg lite sådär lagom konfunderad ut, men gick sedan med spetsade öron igen. Så glad och så nöjd med att bara ha mig med, och hela tiden plockade han lite uppmärksamhet från mig på olika sätt, t ex genom att gå och gnägga på mig. Passade på att befästa det där med att prata på kommando lite till :) Han har definitivt inga problem med att gå ut själv, och det självförtroendet han visade för det förde han över på mig och fick mig känna mig lugn- Och glad! Just detta gör mig så stolt över honom, han har en förmåga att vilja ta hand om mig lika mycket som jag vill ta väl hand om honom. Han är bäst helt enkelt, och så underbar!! Finaste hästen!!!