torsdag 17 februari 2011

Vilken skräpdag

Ja, det är väl det minsta man kan säga om denna dagen.
En sån där dag som man bara vill ska ta slut.
På jobbet var det trassligt, inte alls som det brukar. Men inom vården kan det vara så. Ingår liksom.
Kom hem strax efter fem, efter 24 timmar på jobbet, och hade inte mycket energi över... Men diskade och fixade lite, och fick sedan för mig att jag skulle ta och måla om den lilla byrån som står på övervåningen. Den är brun och sliten, vill ha den vit! Ska ha den i min klädkammare, som är jättefin nu och då ska byrån vara fin med!
Så jag plockar ur låda för låda och bär ner, en hel del gammalt skräp var samlade där, hittade bla en almanacka från -99! Ska bära ner själva byrån, inte särskilt stor eller tung, men skymmer ju min sikt när jag går. Så jag tog det redigt försiktigt när jag gick ner för trappan. Kom säkert och tryggt nerför halva trappan i alla fall...
Sätter sedan foten aningens för långt ut på ett trappsteg... vilket resulterade i att jag halkade till, tappade balansen och rasade ner för trappan med byrån före mig... Jaja, blev mest arg för stunden, speciellt när jag ser att ena benet på byrån gått av. Och sedan kände jag att vänster handled fått redigt med stryk, uppriven och blåmärke på högerarmen, har bra ont i pekfingret höger hand och fixat mig en stadig stukning på vänster fot...
Jäkla skit.
Jaja, enveten som jag är, tar jag mig ändå an byrån, spikar fast benet på den igen, slipar och grundmålar den. Hoppas på att det bar behövs en målning till.
Nu sitter jag här i soffan och kopplar av, känner inte av så mycket nu faktiskt, bara foten och vänster hand som gör sig påmind lite.
Antar att det finns en fördel med att alltid vara klumpig och slå sig, kroppen verkar kunna vänja sig vid att alltid ha ont nånstans och kopplar bort det bra, haha!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar