Ligger lite efter med mina inlägg här men vad sjutton , det går väl att ta igen ;)
I alla fall, igår morse i det fina vädret var jag borta hos Vasells och hade en träning!
Jättekul var det, och både ryttare och ponnyer visade sig från sin allra bästa sida!
För Alma gick det riktigt bra, hon fick upp även mig (det var mer en order än en fråga från hennes sida att jag skulle upp på hästryggen, haha!) på Pirat, och när han väl vaknat så gick han på som bara den! Han gick jättefint för Alma med!
Och så har vi då Klara och Doodie, vad ska man säga där? Jo, någonting lossnade idag! En annars spänd ponny slappnade av och blev en filbunke! Provade att sitta upp på honom med och nu kunde jag till och med galoppera honom utan att det var minsta tendens till bocksprång (förra gången blev det rodeo...) och i en jättetrevlig form!
Klara red igen sen och det har aldrig gått så bra! Doodie har en tendens att agera stjärnkikare och inte ha någon större lust sänka sig och använda ryggen så vansinnigt mycket, men nu! jisses vilken skillnad! Det var så roligt att se!
Han sänkte sig, arbetade i form och höll sig där!!
Kunde ha fortsatt hur länge som helst, men man måste ju sluta någon gång, och varför då inte när det går som bäst? Det är ju underbart att få ha kvar den känslan man får när det går bra!
Klara och Dolittle (bilden är lånad från Klara)
I alla fall, igår morse i det fina vädret var jag borta hos Vasells och hade en träning!
Jättekul var det, och både ryttare och ponnyer visade sig från sin allra bästa sida!
För Alma gick det riktigt bra, hon fick upp även mig (det var mer en order än en fråga från hennes sida att jag skulle upp på hästryggen, haha!) på Pirat, och när han väl vaknat så gick han på som bara den! Han gick jättefint för Alma med!
Och så har vi då Klara och Doodie, vad ska man säga där? Jo, någonting lossnade idag! En annars spänd ponny slappnade av och blev en filbunke! Provade att sitta upp på honom med och nu kunde jag till och med galoppera honom utan att det var minsta tendens till bocksprång (förra gången blev det rodeo...) och i en jättetrevlig form!
Klara red igen sen och det har aldrig gått så bra! Doodie har en tendens att agera stjärnkikare och inte ha någon större lust sänka sig och använda ryggen så vansinnigt mycket, men nu! jisses vilken skillnad! Det var så roligt att se!
Han sänkte sig, arbetade i form och höll sig där!!
Kunde ha fortsatt hur länge som helst, men man måste ju sluta någon gång, och varför då inte när det går som bäst? Det är ju underbart att få ha kvar den känslan man får när det går bra!
Klara och Dolittle (bilden är lånad från Klara)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar