Jag blir GALEN!!!!!!

Stundtals tror jag att jag är på god väg att bli galen. Fullständigt!!! Det kliar nämligen nåt så sjukt mycket på mitt knä, så pass mycket att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen!!!

Det sitter ett stort förband på knät över op-såren, ca 15 cm i diameter, det är tjockt och det går inte att klia igenom på något sätt, och det kliar under varenda millimeter under detta... och det får inte tas av förrän stygnen ska tas och det är om drygt två veckor... Gha!!!! Skulle sååå gärna ta och riva av det nu i ren hysteri och klösa så mycket jag bara kan!!! Försöker hela tiden tänka på annat, men det är inte lätt...Skrubbar så gott det går runt om och även på, fast det egentligen inte gör så stor nytta...

Det gör naturligtvis ont fortfarande, men smärtan går ju att trubba av med värktabletterna. Men det är ju inget som biter på kliet!!! Jag kommer bli knäpp. Så är det. Knäpp kommer jag bli...

Tänker på nåt annat, tänker på nåt annat, tänker på nå... det kliar!!!

Kom underfund med en sak idag...

Jag är så bortskämd!! De senaste tre-fyra (?) åren har jag haft jobb, eller skola som börjat som tidigast kl 8.30, och inte heller har det vart nåt särskilt avstånd, så jag har inte behövt gå upp tidigt direkt... Hur bekvämt är inte det?? Men så bortskämd man blir...

I morse var det segt att gå upp kan jag säga, började åtta, men nu är det ju i Göteborg, och det innebär ju att jag måste åka en stund med! Så klockan ringde 06.30... Usch!! Mamma var hur snäll som helst och körde mig idag, så jag skulle slippa bussen med mitt ömma knä och spretiga kryckor. Så åkte kl sju. Hua så tidigt!! men det är väl till att vänja sig!!

I alla fall så blev det en långdag idag, föreläsningar hela dagen. Svårt att sitta still när något värker hela tiden. Men annars gick det bra, men trött. Kände mig fortfarande trött och lite yr i kolan från gårdagen, så på den lite mindre intressanta föreläsningen var det lite svårt att hålla ögonen öppna, men jag kämpade på! När väl dagen var slut kvart i fem så var det bara till att skutta ner till spårvagnen och sedan byta till bussen. Det kan jag lova inte var det absolut lättaste med kryckor som fastnade ungefär överallt... Så i morgon tänker jag lämna dem hemma. Det ska nog gå ändå, man ska ju kunna belasta från första dagen egentligen men upp till fem dagar med kryckor är vanligt. Men nu testar jag utan! Ska ju sitta mest still så det ska väl inte vara någon fara, tycker jag!

Nyopererad

Ja, nu är det gjort. 

Jag var inte jättenervös i morse innan vi åkte, men jag kan lova att det kom när vi väl var på plats på sjukhuset... jösses så mina nerver var galna när det var dags, innan jag fick den första dosen av sömnmedel var jag ett vrak... Och när jag är nervös så tjatar jag... Så de sköterskor som var där fick hela min framtidsplan upplagd, haha ;) Men jag fick lite extra "undervisning" av dem (alla får väl information, men gick in på mycket mer detaljer, om läkemedel, och annat, det var inget kallprat om dagens väder här inte! ;) ), men dessvärre var nervositeten rätt störande här, så jag kommer inte ihåg så mycket. 

Men vaknar i alla fall rätt sur, tyckte i min värld att det ösregnade utanför, och jag kunde inte låta bli att tycka att det var skit. Och att de dessutom störde mig när jag sov så gott var ju surt det med. men när jag väl fick upp ögonen så var det ju kanonväder utanför fönstret ;) Så humöret blev lite bättre ;)

De tryckte i mig extra smärtstillande, skakade som ett asplöv för att jag hade så ont, och det byttes ut mot ett lite trevligare snurr i huvudet. 

Fick ligga kvar längre än vad de sagt (nån timme sa dom var ganska normalt, och två och en halv timma senare fick jag komma upp. Fortfarande snurrig, men rätt ok. 

Fick träffa läkaren som berättade om vad de hittat i knät, vilket inte var direkt något alls. Det fanns inga skador, utan problemet ligger i att brosket som ska vara elastiskt och stötupptagande är väldigt mjukt. Och det är normalt för tjejer. Fast det är ju klart sa han med, det är inte normalt för någon i min ålder, detta är nåt någon i tidig 20-års ålder har problem med. Har med hormoner att göra tydligen. Men nu har jag det, och så sa han även att olyckan då jag ramlade av häst kan ha nåt att göra med saken ändå, något har ju hänt i knät då. Men det är inget det kan göra något åt, skulle de börja skrapa i detta får man garanterat artros. Och det vill jag ju inte ha. Träning och muskeluppbyggande är vad som gäller för mig nu, först ett lättare träningsprogram hemma tills det läkt ordentligt, sedan sjukgymnastik. Det ska nog bli bra detta, nu jäklar ska här tränas!!

Fick sedan åka hem, mådde redigt illa i bilen, trött och snurrig som bara den, och väl hemma vid kvart i fyra slocknade jag på soffan och vaknade halv sju igen. 

Nu sitter jag här, tar det lugnt, fått i mig lite att äta, kan inte prata särskilt bra, hes efter att ha haft andningstuben i halsen, och är fortfarande rätt snurrig. Och har ont. Ska snart ta en värktablett, och därefter blir det sängen.
I morgon ska jag upp tidigt, ska minsann till skolan i morgon. Börjar åtta, så åker kl sju. Lång dag med, slutar kvart i fem... Mamma är snäll och kör mig i morgon bitti, på hemvägen blir det buss. 

Det var detta, skönt att ha det gjort, och skönt att veta vad som är fel. Och bra tänker jag bli, så det så!!

Så fort jag kan, efter smärtan lugnat sig så får jag rida :)

En läskig morgondag väntar...

I morgon är det dags. Knät ska opereras. 

Det är skönt att det äntligen blir av, men det är inte utan att nerverna finns där. Hade vart skönt om det hade blivit gjort då det först var meningen, då hade det vart överstökat nu. Men men, bara att bita ihop, och i morgon vid denna tiden ska det vara klart och jag sitter här igen och knattrar på min dator.

Har funderat lite på vad jag egentligen är nervös för, och det är egentligen inte något specifikt. Utan snarare hela grejen, eftersom jag inte vart med om något liknande innan. Därför blir det lite läskigt och oroligt. Men får väl vända på det och se det som en bra erfarenhet inför patientmöten i mitt kommande yrke ;)

Jo, förresten, det finns en sak som gör mig mer nervös i det hela än något annat. Och det är att jag missar första dagen i skolan. Det känns inte bra!! Vill inte missa något, vill ha precis samma information som alla de andra, vill inte hamna som ett frågetecken vid sidan om, utan jag vill vara med. Vill helt enkelt komma igång och vara på samma nivå som de andra från början. Visst, första dagen kommer väl mycket bestå av att vi blir indelade i grupper och info om kursen och så vidare. Tror jag. Hoppas jag. En underbar kursare har lovat att anteckna så mycket som möjligt, så jag kan ta igen det jag missat på tisdag. För på tisdag vill och ska jag vara där, så det så!!!

Jösses så jag längtar efter att få komma upp på hästryggen!! Snart så ska det väl vara möjligt igen, efter att ha lagat knät!!

Gul häst har blivit vit häst

En dusch stod på schemat för Descarada idag, en välbehövlig sådan ;) När hon kom var hon smutsig, riktigt smutsig, och hon luktade inte direkt hallon... Aja, en häst som gått på lösdrift har väl inte direkt tagit skada av att inte få en dusch då och då, men lite renare hade vart rätt trevligt. 

När hon stod jämte Minerva var hon gul, Minerva är verkligen vit, och det var en jätteskillnad. 

Visst har det blivit bättre under tiden hon vart hos oss med allt borstande, men idag tog vi tag i "den gula" och gav henne en ordentlig dusch. Vi har inte velat göra det innan, vi vill att hon ska vara helt trygg med oss först innan vi ger oss på detta, och nu tyckte vi det var dags!

Descarada tyckte det var väldigt skönt, och det var inte några som helst problem att duscha henne. Det var inte lite smuts som rann av damen! Vi skrubbade och svabbade rätt bra vill jag lova!! Och Descarada njöööt!! Nu är det skillnad minsann!! Den annars så gula pälsen har antagit en mycket vitare nyans!! Nu är hon så fin!! Men det kommer att bli en dusch till inom en snar framtid, för allt har vi inte fått bort.Jag har inga efterbilder, utan bjuder på några bilder från den dagen hon kom! Det ska snart bli nya, lovar!!

Lägg märke till ren, vit Minerva i bakgrunden :)

Lite smutsig, men vad gör det, så söt ändå!!

Kattskräck

Ojoj, idag har tjejerna blivit rejält skrämda, stackarna :( 

Doddo var i trappan och hon ramlade till och med ner ett par steg innan hon kom till "sans" och kunde i panik rusa upp för trapporna. Sunny drog en sån rivstart innifrån vardagsrummet så att det lät som en rallybil stod och slirade innan den kom iväg. Beata, som jag tror var i korgen på hatthyllan kom ner i en sån rasande fart att jag inte han uppfatta om hon faktiskt ramlade ner, eller "bara" for ner den vanliga vägen i en hiskelig takt. Hoppas det sistnämnda, det är högt att ramla därifrån. 

Nu kan man ju fråga sig vad det var som skrämde dom... Dom kommer att skämmas när jag avslöjar vad det var... nämligen hemtelefonens signal. det var alltså inget farligare än att det ringde här hemma... 

Behöver jag säga att de just nu är i en skrämselperiod?? De hamnar i sådana ibland, och ja, då kan allt möjligt som i vanliga fall inte de skulle höja ett ögonbryn för (typ som en ringande telefon) vara så skräckinjagande så det liknar ingenting. Kan inte vara lätt för mina skruttkatter!!

Kan även meddela att ingen av dem kom till skada på något sätt, mer än att de blev rädda. Det tog en stund innan de kom ner igen, och när de gjorde det så kom Beata i täten med raggen rest så att hon såg ut som en flaskborste hela hon samtidigt som hennes ögon skimrade i ljusblått (normalt är hennes ögon lite åt det mörka hållet, men har hon  blivit rädd, då är dom nästan genomskinligt ljusblå), Sunny och Doris kom smygandes efter, i lite mer normalt tillstånd, men försiktigt tjattrande. efter en stunds smygande så började de slappna av, och Beata började återfå normal ögonfärg och burret la sig. Men de var på sin vakt en bra stund efteråt! 

Nu märks det inget på dom och skulle det ringa igen så tror jag inte de kommer att bry sig. Men varför det blev en sån här reaktion kan jag inte mer än förundras över. Men visst, även de mest vardagliga saker kan ibland skrämma skiten även ur mig, kan det vara så att mina katter brås på sin matte?? Vem vet? ;)

Hur som helt, så länge ingen kommer till skada så är det lugnt!!

Beata en annan gång hon hittat något farligt (ingen aning om vad dock) med en anings mindre fluffig päls än vad hon hade idag, idag stod allt rakt ut...

Det börjar bli kallt tycker Beata

Nu märks det här hemma att det börjar bli något kyligare, temperaturen innomhus har antagit en mer behaglig nivå, den har alltså sjunkit under 25'C-sträcket ;) Jo, det blir väldigt lätt varm här hos oss när det är varmt ute... Men det finns en som inte är helt nöjd med denna sänkning av temperaturen, nämligen Beata. 

Hon har de senaste dagarna bäddat ner sig under de filtar hon kommer åt, i sin korg uppe på hyllan gräver hon ner sig under filtarna som ligger där för att hon inte ska behöva ligga på hårt underlag. Och samtidigt som hon bäddar sitt bästa pratar och kuttrar hon som bara den! Låter jättemysigt! 

En annan bra plats hon har hittat är på soffan i gästrummet, under filten. Hittade henne inte idag, letade överallt och kunde inte hitta henne. Tänkte inte ens på att kolla på soffan, jag menar, man ser ju direkt om hon är på soffan eller inte. Men nu är det så att filten som ligger där brukar vara runttultad i en hög, som den gjorde nu, tänkte inte så mycket på det, de gillar att bädda mina damer ;) Och efter en stund såg jag att den där torvan av filt börjar promenera runt på soffan, samtidigt som någon pratade på därunder ;) Ja, Beata var hittad nu!! 

Hon är för söt, hon gillar verkligen värme! Det kanske låter som att hon skulle kunna vara sjuk när hon håller på så, men nej, hon är en frusen katt, har alltid bart det, och allt under 25 grader kan betraktas som kallt i hennes värld. Och tjattret? Jo hon är ju en Siames, och dom snackar, jämt. Vintern är inte hennes årstid. Bara att gå ut på trappan idag innebar att pälsen stod rakt ut på henne och att hon ylade i högan sky och ville iiiiiiiin!!! Sedan att det regnade utöver att det var lite kallare gjorde ju inte saken bättre, men hon tjatade hål i öronen på mig inne och ville ut, men man kan väl säga att hon ångrade sig i samma stund som jag öppnade dörren ;)

Jomen, hon får ha tröja på sig när hon ska gå ut framåt höstkanten, annars huttrar fröken!! Vill ju att hon ska ut i friska luften, då får det bli såhär!

Hästgos!!

Idag har den vilsna varit på en tur i stora staden igen, men denna gång under ledning av mamma, som gav mig en guidad tur bilvägen till skolan ;) Så nu kan jag hitta dit med bilen de dagar som det behövs, himla bra!! Något som är väldigt bra är att denna vägen inte går genom själva stan, utan lite utanför, gött, de flesta köer blir man ju av med då! Tack bästaste mamma för turen!!

I kväll har jag vart i stallet, en underbart stund med hästarna!! Vi pysslade om dom och lät dom sedan gå ute och beta en stund i grimma och grimskaft, nu finns det inte så mycket gräs i hagarna, så ni kan tro att detta var uppskattat!! Två nöjda hästar fick sedan gå in för kvällen, och både jag och Gunilla var glada och lyckliga! Tänk vad en stund med hästarna kan göra!! Skulle inte vilja vara utan dessa stunder för ett ögonblick!!

En bortkommen Nolla i Götet. Eller snarare hur en lantis hanterar att hamna mitt i en storstad...

Ojoj, så många intryck det var idag!

Begav mig iväg till Göteborg idag, det var introduktion av Nollningen på skolan idag, så nu kan jag officiellt kalla mig Nolla ;) Och nu känns det som att allt är på gång!! Känns bra minsann!

Började med att för första gången på ungefär 10 år sätta mig på en buss (sant dessvärre) med en lättare förvirring redan där. Jösses vad hände med att betala med mynt, eller de traditionella busskorten som man stoppar ner i en liten låda och bussis tar betalt utefter vad man säger för destination?? Nä, nu är det blippkort som gäller, och man ska själv trycka på knappar för att man ska resa mer än en zon... Jag är nog från stenåldern trots allt... Att jag sedan skulle byta till spårvagn och där då uppenbarligen inte behövde blippa med mitt kort ökade förvirringen lite mer ;) Bytte några ord med föraren så jag verkligen skulle vara på det klara med det hela, råkade säga i förbifarten att det är typ andra gången i mitt liv jag åker spårvagn... det är nog sådana som mig de suckar över och skrattar lite uppgivet åt, haha! 

Uppsamling nedanför skolan, och sedan blev det rundvandring, som jag inte blev så mycket klokare av. Jag behöver en karta, en väldigt detaljerad sådan, gärna med tillhörande kompass!! Eller varför inte en Gps bara över skolans område?? Efterlyser en sådan starkt, jag har ingen aning om hur jag ska kunna hitta rätt på detta ställe!! 

Förutom rundvandring blev det även en liten tipspromenad, jag kunde EN fråga, inte illa ;) Samt inskrivning i kåren och utdelning av sånghäften och nolleband. Riktigt goa människor jag kommer spendera de närmsta tre åren med! Så kändes det i dag i alla fall!!

Sedan var det hemgång. Och nu kan jag säga att förvirringen var TOTAL. Jag kom inte ut från området samma väg som jag gick in och hade inte en blekaste aning om vart jag var... och att jag utöver det skulle hitta lämplig spårvagn och buss tillbaka hem hade ju vart bra, men om man inte hittar hållplatsen kan liksom det kvitta... Behöver jag säga att mitt lokalsinne är rätt kasst?? 

Gick en liten stund, och ungefär här la mitt knä in en sjuklig protest och sa att nu har det blivit föööör mycket av denna vara och i protest började det värka sönder. Tur att det ska lagas nästa vecka... 

Men jag hittade tillslut till hållplatsen och kom med en spårvagn ner mot Korsvägen vid Liseberg (var tvungen, det är det enda som har fastnat idag, haha!) där jag liksom hamnade i ett tillstånd av stressad-lantis-på-vift-i-storstaden-med-total-förvirring... Det är ju inte en hållplats, utan i mina ögon hur många som helst på ett och samma ställe, och den jag skulle till kunde jag inte hitta!! Ångesten lyste nog om mig... 

Men efter lite virrande och lite hjälp från en medmänniska hamnade jag tillslut rätt!! 

Blippkortet blev kanske rätt använt på hemvägen, är lite osäker där, men kan ju hoppas, annars är väl kortet tömt till nästa gång det är dags för en tripp till Göteborg. 

Och det blir på torsdag, då är det dags för inskrivning på sjuksköterskelinjen, då vill det till att vara i tid, missar man det, missar man hela utbildningen, då lämnas nämligen platsen man har över till någon annan, för att inte registrera sig på torsdag är detsamma som att man inte vill ha sin plats. Så det känns lite pressat ;) Men har jag klarat denna dagen ska jag nog allt klara nästa med! 

Det var inte många timmar jag var borta idag, men herrejösses så trött jag är!! Det var lite väl många nya intryck, upplevelser och nytt folk idag, är toktrött!! Nu ska jag sova... natti!!

Bjuder på en avstressande sommarkvällsvy så här dagen till ära :)

Hur får man bort rostfläckar från kläder???

Någon som har ett bra tips?? 

Har uppenbarligen satt mig rakt på nån rostfläck (om det nu är det, det enda jag kan tänka mig att det är..) med mina favvisshorts, som dessutom är ljusgrå... och det hjälpte inte att tvätta, provade diverse fläckborttagare, men nädå. Fläckarna satt så fint kvar!

Det tråkiga är bara att fläckarna är läskigt diarrégulaktiga, och sitter ju riktigt taskigt till, så det ser ut som att jag skitit ner mig om jag har på mig dom... Knappt så jag ens kan med att ha dem i stallet, dom är ju pinsamma!!Men vill ju inte slänga dom, de är ju så goa att ha på sig!

Så den som har tips på hur jag kan få bort detta får gärna dela med sig!!! 

Hästarna lär ju skratta gott åt mig om jag dyker upp i mina diarréshorts ;)