Nyopererad

Ja, nu är det gjort. 

Jag var inte jättenervös i morse innan vi åkte, men jag kan lova att det kom när vi väl var på plats på sjukhuset... jösses så mina nerver var galna när det var dags, innan jag fick den första dosen av sömnmedel var jag ett vrak... Och när jag är nervös så tjatar jag... Så de sköterskor som var där fick hela min framtidsplan upplagd, haha ;) Men jag fick lite extra "undervisning" av dem (alla får väl information, men gick in på mycket mer detaljer, om läkemedel, och annat, det var inget kallprat om dagens väder här inte! ;) ), men dessvärre var nervositeten rätt störande här, så jag kommer inte ihåg så mycket. 

Men vaknar i alla fall rätt sur, tyckte i min värld att det ösregnade utanför, och jag kunde inte låta bli att tycka att det var skit. Och att de dessutom störde mig när jag sov så gott var ju surt det med. men när jag väl fick upp ögonen så var det ju kanonväder utanför fönstret ;) Så humöret blev lite bättre ;)

De tryckte i mig extra smärtstillande, skakade som ett asplöv för att jag hade så ont, och det byttes ut mot ett lite trevligare snurr i huvudet. 

Fick ligga kvar längre än vad de sagt (nån timme sa dom var ganska normalt, och två och en halv timma senare fick jag komma upp. Fortfarande snurrig, men rätt ok. 

Fick träffa läkaren som berättade om vad de hittat i knät, vilket inte var direkt något alls. Det fanns inga skador, utan problemet ligger i att brosket som ska vara elastiskt och stötupptagande är väldigt mjukt. Och det är normalt för tjejer. Fast det är ju klart sa han med, det är inte normalt för någon i min ålder, detta är nåt någon i tidig 20-års ålder har problem med. Har med hormoner att göra tydligen. Men nu har jag det, och så sa han även att olyckan då jag ramlade av häst kan ha nåt att göra med saken ändå, något har ju hänt i knät då. Men det är inget det kan göra något åt, skulle de börja skrapa i detta får man garanterat artros. Och det vill jag ju inte ha. Träning och muskeluppbyggande är vad som gäller för mig nu, först ett lättare träningsprogram hemma tills det läkt ordentligt, sedan sjukgymnastik. Det ska nog bli bra detta, nu jäklar ska här tränas!!

Fick sedan åka hem, mådde redigt illa i bilen, trött och snurrig som bara den, och väl hemma vid kvart i fyra slocknade jag på soffan och vaknade halv sju igen. 

Nu sitter jag här, tar det lugnt, fått i mig lite att äta, kan inte prata särskilt bra, hes efter att ha haft andningstuben i halsen, och är fortfarande rätt snurrig. Och har ont. Ska snart ta en värktablett, och därefter blir det sängen.
I morgon ska jag upp tidigt, ska minsann till skolan i morgon. Börjar åtta, så åker kl sju. Lång dag med, slutar kvart i fem... Mamma är snäll och kör mig i morgon bitti, på hemvägen blir det buss. 

Det var detta, skönt att ha det gjort, och skönt att veta vad som är fel. Och bra tänker jag bli, så det så!!

Så fort jag kan, efter smärtan lugnat sig så får jag rida :)